Välkommen till Kastanjegården

Semester, semester. I går åke jag och Ulle ner till Falsterbo för att titta på tävlingarna.

Det blev sjukt tidigt, tävlingarna började kl.09.00 och det är ju 26 mil så vi planerade att jag skulle hämta upp Ulle kl.06.00. Innan dess skulle jag morgonfodra, mocka och fixa mat, packa och köra Calvin ner till mamma, så när klockan ringde 04.50 var ögonlocken tunga som cement.

Väl nere i Falsterbo började det med ett kval till Derbyt och sedan finalen för 5-åringar och efter det Nationshoppningarna. Sverige blev tvåa i Nationshoppningen så de var jättekul att vara där, Däremot var inte vädret så där jättekul det började regna när vi steg ur bilen vid 9 tiden sedan hällde regnet ner fram till 16-tiden då de sprack upp. Vi fick inhandla regnkläder och vantar för vi höll på att frysa ihjäl. Ja det var den 8 Juli och vi var i Sverige helt riktigt! mina fingra var tillslut som små russin, ni vet som det blir när man legat i badkaret i en timme. Men skamm den som ger sig. Kan ju låta konstigt att man sitter på en läktare utomhus i 7 timmar i spöregn helt frivilligt, men så är det och vi var långt i från ensamma.

Här kommer några kort från Falsterbo, dock efter kl.16.00 Kameran fick helt enkelt inte komma fram innan dess.

Väl på Tjolöholm minglades det en hel del, middagen började vid 18.30-tiden och alla gästerna slogs sig ner i det enorma tältet som var uppslaget i slottsträdgården med utsikt över havet. I tältet fanns en stor scen, 16 runda bord som var helt fantastisk uppdukade, stora blomster arrangemang, i ”förtälet” fanns soffgrupper, en bar och ett stort godisbord med bara rosa godissorter …. är det rosa som gäller så är det = )

Tostmaster Niklas & tostmadame Emelie, satte ribban för kvällen när dom drog i gång med en fantastisk dans där klädesplaggen ett efter ett åkte av. Kvällen fortsatte med fantastisk tre rätters middag, massa underbara tal, både roliga och känslosamma, lekar som toastparet höll i. Tyckte mest att jag hade tårar i ögonen precis hela kvällen. Mitt tal höll jag vid 21.30 tiden. Lite nervös är man ju alltid men det gick bra, man brukar ju inte stå upp och prata inför 160 pers varje dag. Charlotta fick gå upp på scenen och riva av Carlolas Fånga Av En Stormvind med bandet, och vilken tur att hon hade övat på den på möhippan, för det lät riktigt bra.

Ola avslutade middagen men att hålla ett tacktal till några och sedan ett jättefint tal till Charlotta, och då var det dags att börja gråta igen.

När middagen var klar bröts borden och Tre Drag drog i gång på scenen. Och sedan dök hon ju upp från ingen stans, självaste Charlotte Perelli. Vid det här laget var nog alla 160 pers på dansgolvet som gungade. Hon körde ett tiotal låtar tackade för sig och försvann ut i natten = )

Ja vad ska man säga jag lovar! Jag kommer aldrig mer i hela mitt liv få gå på en sådan här fest igen, men fina minnen är det bästa man har och min lillasysters bröllop är ett minne för livet. det ska jag plocka fram när jag har tråkigt = )

Tyvärr så har jag ju inte så jättemycket kort, det går liksom inte dra runt på en kamera när man är tärna men gulliga Jenny Persson hade några kort som jag fått från fotograferingen.

När korten kommer från fotografen hoppas jag att jag ska få ett gäng, då ska ni få se på riktigt fina kort. Ta en titt på Annas hemsida, kanske dyker det upp några där.

smallpigart.se

Kram Tess