ja ursäkta att jag varit frånvarande några dagar, men det kom ett brev i vägen som inte var så roligt. I söndags öppnade Simon ett kuvert från Varbergs Sjukhus som damp ner i brevlådan i torsdags men eftersom han varit i Skagen, så har det legat på bänken i köket sedan dess. Normalt sett brukar jag få en klump i magen av dessa brev innan man öppnat dom, men dom senaste breven har varit svar från koloskopin som visade att allt var normalt och lite fakturor osv, så jag tänkte nog inte så mycket på det där brevet som låg där.

Så i söndags när vi öppnade brevet stod det att Johanna som är Simons läkare försökt att få tag i honom men utan resultat och ville att han skulle komma ner till Varberg för att diskutera några saker angående hans operation. Hon hade skickat prover från operationen vidare till Salgrenska som i sin tur skickat det vidare till Uppsala och dom rekommenderade en ny operation.

Så i går morse åkte vi ner på morgonen, jag med en jättestor klump i magen. Simon verkade gaska lugn. Nere på Varbergs sjukhus fick vi träffa Bosse som meddelade att proverna som skickats vidare visade att det bildades mycket slem i Simons bukhåla som dom också upptäckt på operationen. (Jag ska försöka att få detta så rätt som möjligt för det var inte lätt att förstå, varken jag eller Simon förstod nog allt han sa, men jag ska försöka.) Man har inte hitta några cancerceller säger dom, men är oroade över bilandet av slem som kan leda till farliga sjukdomar( vad fattade inte jag) I Uppsala där operationen utförs kommer man att operera bort hela bukhinnan och sedan spola med cellgifter, men det var ju ingen cancer frågade vi då, och då svarade han att man vill vara säker på att inga celler som inte upptäckts ska finnas kvar. Man kommer att göra en bröskorgsröntgen och en gastroskopi i Varberg nu inom kort och sedan får vi åka till Uppsala och träffa läkarna som ska utföra operationen. Man vill göra operationen inom ett halvår och Bosse visste inte riktigt hur det skulle bli efteråt han trodde att man behövde 6 veckor innan man är tillbaka.

Simon frågande om operationen var likt den som gjordes tidigare, men fick till svar att denna är mycket, mycket större och då brast det för mig usssh jag tycker så synd om Simon och önskar att det var jag som var sjuk i stället, men det finns inte så många alternativ, det är bara att bryta i hop och komma igen och försöka göra det bästa av det, även om det just nu känns väldigt väldigt tungt. Kanske känns det bättre om några dagar när choken har lagt sig. Jag kan bara inte förstå hur världens underbaraste människa ska drabbas av detta.

När vi lämnade sjukhuset i går, hade vi tänkt att äta lunch men ingen av oss var hungrig och om vi hade en klump i magen när vi åkte dit så var det nu snarare ett berg i magen och en sten i hjärtat.

Om jag inte svarar i telefon, så är det inte för att vara otrevlig mina tankar är helt enkelt bara på andra ställen och jag hör av mig när jag orkar.

Då vet ni läget kära vänner

Kram Tess