Välkommen till Kastanjegården

Efter att ha flyttat in i november och hållit på att renovera i drygt ett år var vi ganska trötta på det och det gick under en tid väldigt långsamt, paddoken byggdes, hagar och staket kom upp. Övervåningen fick vara som den var och vi hade påbörjat att fixa alla golv, under ett lager av heltäckningsmatta, limmad plastmatta och masonitskivor hittade vi tillslut dom gamla fina trägolven som slipades och lackades på övervåningen blev det lut och vit såpa. Jag tror jag har dragit ur flera tusen spik ut masonitskivorna som var spikade på golven. När vi hade röjt ut allt, väggar, golv, äckliga heltäckningsmattor, köksinredning, bjöd vi på grillkväll ute i februari och tände på hela högen med skräp och satt ute till en enorm vintereld och grillade korv och drack öl, mysigt var det, kommer ni ihåg?, ni som var med

Vi beslutade också att byta ut alla fönster som var i ganska dåligt skick och det var väldigt kallt och dragit i hela huset vintertid. Gäster som kom och hälsade på, kommer säkert i håg att man fick ta på sig tjocka ylletröjan och raggsockar innan man anlände så med nya fönster, lagad vattenläcka och en ny ytterdörr, var det ändå beboeligt.

Allt eftersom åren har gått har vi bytt fasad på huset, grå eternitplattor är inte så snyggt även om mäklaren försökte glorifiera det lite när vi hämtade nyckel, han tittade på mig och sa:

-Ja det är ju lite tråkigt men du kan ju alltid måla dom rosa, det är ju underhållsfritt vet du! Jag tänkte bara, du é inte klokt ett rosa eternithus, ALDRIG I LIVET !!

Vi har totalrenoverat hela insidan och utsidan, det enda som är kvar är dom gamla tegelplattorna på taket, vedspisen i köket, dom gamla trägolven, sedan tror jag att allt annat är borta, i alla fall när det gäller boningshuset, ladorna och stallet är nästan som det var när vi flyttade in, vi har fått lägga om taken för att det regnat och snöat in och stallet har fått lite ny inredning och en isolerad sadelkammare annars är det som det var, klart att man får underhålla med färg och laga sådant som går sönder men så är det ju med allt.

Man kan ju tycka att herregud vad dom har renoverat och det har vi verkligen gjort, men vi håller fortfarande på och vi har snart renoverat i 14 år, 14ÅR ! om det blir något ny gård så blir det i alla fall inte ett renoveringsobjekt till. i alla fall inte i den här bemärkelsen.

Det värsta är bara om man inte får bo kvar och gården rivs, tänk vad mycket tid och arbete vi har lagt ner under dessa 14 åren, ussh det är nog det som känns värst och nu när allt nästa är klart, precis så som man vill ha det.

Om vi får flytta kommer jag nog att sakna vårt hus mest, vårt underbara gamla hus, läget vi bor på, den fantastiska trädgården med dessa underbara kastanjeträd på över 100 år, våra fina grindstolpar, alla krokus och snödroppar som pryder hela vår gräsmatta på vårkanten, påskliljorna och alla tulpaner, vårt fina japanska körsbärsträd, alla träd vi fick på vår bröllopsdag som växer så fint i vår trädgård, mina älskade hundar Yumyum och Molly ligger begravda vid vår flaggstång under varsin sten, dom kan jag ju inte ta med mig. Dom hundratusentals vitsippor som blir som ett jättestort duntäcke i hela skogen, möljigheten att titta ut genom fönstret nästan varje dag och se rådjuren beta i hagarna och vintertid sover dom på vår tomt så då kan man gå upp på natten och se hur dom vilar under Kastanjeträden, Jag vill ju så gärna att mina barn ska få växa upp här och se allt detta vår som sommar, höst som vinter alla årstider har sin charm

… Däremot kommer jag inte att sakna alla paddor, inte heller när larmet på Kapareskolan går mitt i nätterna och kanske inte heller grävlingarna som gräver upp gräsmattan om det nu skulle bli så.

Här kommer några kort från renoveringen, tyvärr var jag inte så flitig med kameran då, något som jag givetvis ångrar bittert idag. På bilderna har huset fått nya fönster och ny ytterdörr och bilderna inifrån är köket och vårt gästrum

// Tess