Välkommen till Kastanjegården

Glömde ju berätta en söt sak som hände i natt. Calvin kommer ju alltid smygandes vid 2-3 tiden varje natt och så också i natt. Han säger – mamma, det hänger en krokodil på min stol och den är läskig, kryper upp i sängen mellan mig och Simon och somnar. Efter ett tag sätter han sig upp, tittar ut genom fönster och säger- titta mamma, pappa, STJÄRNOR! Sedan sjunger han hela blinka lilla sjärna, säger – jag älskar mamma och pappa och lägger sig ner och sover. Så sött

Det är precis vad jag är och det är kanske inget som jag har lagt så stor vikt vid, allmänt trött och lite yrsel och dessutom har jag en konstig känsla i halsen, det känns som om blodkärlen är för trånga så det pulserar och känns som om dom ska spricka. ( gud så dumt det låter) Men jag ringde i alla fall Vårdcentralen för att boka en vanlig hälsoundersökning, vi brukar göra det med jobbet, men det har inte blivit av på några år, så jag tänkte att det kanske var bra. Jag vet ju att jag har väldigt dåligt blodvärde sedan innan och efter att Alicias hade fötts var det så dåligt att jag fick blodtransfusioner på BB. Så jag tänkte att det kanske var bra att kolla upp för det är det ju ingen som gjort sedan dess och med dåligt blodvärde och väldigt lågt blodtryck blir man ju lite yr i bollen.

Men sjuksköterskan tyckte nog att jag inte skulle vänta på en hälsoundersökning utan söka för min yrsel. Så i morse fick Simon vara hemma på morgonen och passa barnen en stund så jag kunde besöka farbror doktorn. Som vanligt hittade dom inga fel, läkaren tog en jäkla massa blodprover 8 rör fulla och som vanligt får dom sticka i alla blodkärl dom hittar för att lyckas, känner mig som en nåldyna och jag som är spruträdd.

Vet inte riktigt vad jag ska tro, jag har blivit hemskickad flera gånger då man inte hittat något fel och sedan har det visat sig att jag haft körtelfeber, sköldkörtelinflammation och en gång då jag tillslut fick diagnos Sudden deafness (en trasig hörselnerv som gjort att jag nästan är döv på höger öra) Dom tror nog att jag är hypokondriker, men hittar dom inte felet och det inte blir bättre måste man ju för fanken kunna reklamera, eller ??? Jaja, jag är inte så oroad över lite yrsel osv, men man vill ju gärna må bra. Det som inte dödar det härdar.

Efter läkarbesöket var vi på Noas Ark, klappade djuren, grillade korv, åkte häst och vagn och annat kul, väl hemma blev det Chokladbollsbak och inte så förvånad blev jag när jag tillslut stod där själv och kletade medans barnen försvunnit upp på övervåningen för att leka med lego.

Ärtan har fått sig en tur med Isabelle i dag, tjejen som ska ta hand om henne när vi åker till Thailand och Atlanta fick ta sig en sväng i skritten idag. Barnen har precis somnat, Simon ska ut och springa och jag ska nog helt enkelt slänga mig på soffan och inte göra något alls, låter som en bar idé eller hur?

Ha en riktigt härlig kväll

Tessitess (klenisen)

Jag fattar inte varför jag aldrig lär mig att jag ALDRIG ska lägga något på biltaket. Jag vet inte hur många gånger jag har gjort det och åkt iväg, för att nämna några: min plånbok har åkt från Bilia i Sisjön hela 158:an, småvägarna över Lunna liggandes på taket och utanför Bränna trillade den av och bilen bakom stannade och tog upp den. Min Iphone har också åkt på biltaket från Tjolöholms Slott på E6:an i 120 km/timmen, den klarade sig hela vägen hem och dessutom hade den övernattat där i regnet, inget fel på den. Mina husnycklar har också åkt till affären och hem igen, tänk att dom klarade sig och idag har min kamera åkt från Noas Ark på biltaket hela vägen hem, dessutom har jag sprungit runt och letat efter den hela eftermiddagen och vänt upp och ner på allt i hela huset, jag har till och med letat i genom hela bilen, men hittade den så klart inte.

Så när Simon kommer hem, frågar jag honom om han sett min kamera, då säger han lite ironiskt

– har du kollat på biltaket?, Pinsamt där låg den i mörkret och var alldeles blöt.

Undra hur mycket jag har tappat som jag har lagt på taket och förmodligen glömt av…

Nej skärpning Therese!!!!!