Då var vi tillbaka på hotellet efter morgonens aktivitet och uppdrag, att ta reda på om elefanterna är lyckliga.

Vet inte vad jag ska säga, självklart hade dom varit lyckligast om dom hade varit fria och kunna göra som dom ville, men elefanterna verkade ha det ganska bra där vi var. Alla elefanter hade en egen skötare och en egen bo plats där det fanns skugga, mat och vatten och det var faktiskt rent och fint, så jag får nog säga att det var godkänt.

Elefantturen som tog 40 minuter var till en början rena skräckupplevelsen och kanske mest för Simon som inte är så van vid djur som jag, vi skulle ner i en flod där det var som ett stup ner och jag får väl erkänna att även hjärtat dunkade lite extra på mig, men det gick bra, vi vadade i en flod kanske 1km och sedan skulle vi upp för en lerbacke, Simon fick lite panik och trodde att elefanten skulle halka och trilla, men dom var så försiktiga och gick så långsamt, sedan gick färden genom en enorm gummiträds odling, där var det rena autobahn, så då kände man sig lite tryggare. Tillslut hoppade skötaren av elefanten och tog några kort och han frågade även Simon om han vill sitta på huvudet/nacken på elefanten, men han ville inte så jag fick göra det, sedan gick elefanten själv hela vägen hem, det var lite vingligt och det är tur att man har ridit så man kunde parera och knipa med benen, annars hade jag nog åkt av.

När vi kom tillbaka fick vi ge elefanten en krog med bananer, tror det låg 8 bananer i korgen och dom slukade hon med ett nafs med skal och allt på. Normal äter dom 50 kilo bananer/mat om dagen.

Vi var också och tittade på ett vattenfall inne i djungeln, jättefint och på vägen därifrån stannade vi till och tittade på apor som ingick i Gibbon Rehabilitation Project, där man tar hand om apor som blivit tillfångatagna och rehabiliterar dom så att man sedan kan släppa ut dom i det vilda.

Nu är det dags för lunch på stranden och sedan lite bad, det är ganska mulet idag, men som sagt vi har massor att göra och jag har dessutom börjat flå, så om solen skiner eller inte gör faktiskt inte så mycket.

Kram,Kram

Tess