Välkommen till Kastanjegården

Då har vi även bockat av Longtailboat i solnedgången, väldigt fint och Simon fick till och med köra båten, stolt som en tupp = ) när vi hoppade av båten och vadade in till stranden var det alldeles mörkt ute och jag trampade givetvis på något på botten eller så var det en JÄTTESTOR HAJ som bet mig, foten sitter kvar i alla fall men det gör lite ont. Det som återstår av tiden här i Thailand är en middag, lite packning och en stunds sömn i sängen innan klockan ringer. Åhh nu längtar jag tills planet sätter landningshjulen på Landvetter och man får komma hem och krama och pussa på barnen. Vi har haft en helt fantastisk vecka här på Nai Yang Beach och Dewa, men hemma är alltid hemma på något sätt.

Nu i kväll när vi stod på stranden och såg båten försvinna och tittade ut på havet, sa Simon: ”Tänk vad härligt vi har det, i kväll har det varit så mysigt och då börjar jag tänka på min operation”. Ussh jag fick nästan en tår i ögat och en klump i halsen och då börjar man själv tänka att vi har det så bra, har möjlighet att åka på semester, vi har två underbara familjer och syskon hemma, två fantastiska barn, massa härliga vänner, vi bor jättefint, har bra jobb båda två, är gifta och älskar varandra och på något sätt så spelar inget någon roll i livet så länge man inte får vara frisk, det måste vara det som är det viktigaste, den friske har miljoner av drömmar och önskningar, den sjuke bara en.

Nu är det ju inte så att någon ska gå och dö, men vi har ju båda förstått att det kommer att komma en tid som kommer att bli fruktansvärt jobbig framför allt för Simon men också för oss i hans närhet. Men det kommer att ordna sig till det bästa det är vi fullkomligt överens om. Nog om tråkigheter, det är ju inte så kul att läsa, men i bland måste det bara ut. Klumpen i magen blir lite lättare då!

Sköt om er och var rädda om varandra

Tess

P.s jag glömde ju att vi har tre goa katter och två fina hästar också

Idag är det strålande solsken och blå himmel, bara några stackmoln syns på en annars klarblå himmel, så är det alltid när man ska åka hem, men jag tror att min kropp har fått nog av solen och i dag har massor av vattenblåsor uppenbarat sig på axlar och bröstkorgen, även om jag nästan varit i skuggan hela dagen. I kväll klockan 17.30 ska vi ut med en longtailboat och se på solnedgången, ska bli jättemysigt, sedan är det dags att packa resväskan och i morgon bitti klockan 05.30 blir vi upphämtade för transfer till flygplatsen. Planet går härifrån 07.30 lokal tid och landar efter en mellanlandning för att tanka bränsle på Landvetter 16.10 Svensk tid och 22.10 Thaitid. Så drygt 14 timmar på ett plan, ussh jag som är så flygrädd, jag lovade mig själv (som alltid) när vi åkte hit att detta blir sista gången, men jag vet ju att det inte blir så, långflygningarna är nog värst och starten, ner kommer man ju alltid = )

Idag har vi än sålänge varit nere på stranden och badat och ätit lunch, vi gick förbi ett öde hotell som blivit totalförstört av tsunamin 2004, Nai Yang klarade sig ganska bra och 40 personer omkom den 26 december 2004 i den fruktansvärda naturkatastrofen. Totalt omkom 230.000 personer vara av 543 stycken var svenskar här i Thailand. Vid flygplatsen finns en litet monument till minne av dom som dog, man får nästan lite gåshud och rysningar när man tänker på det.

Nu är det dags att hoppa in i duschen och sedan ta det lite lugnt innan båtfärden.

Soo Long

Tess

P.s på stranden idag var det enorma vågor och vi råkade se ett par som skulle bada, damen eller tjejen var lite fin i kanten, med en enorm vit hatt och bikintrosorna indragna i rumpan för att bli så brun som möljigt, skulle dom ta sig förbi vågorna, det var inte bara vi på stranden som höll på att rent ut sagt skratta ihjäl oss. Vågorna slog över henne hela tiden och hon försökte spring tillbaka när en enorm våg uppenbarade sig, hon försvann med hatt och allt = ) hennes man höll på att dö av skratt, han skrattade så han knappt kunde andas och det var vi några till på stranden som gjorde, men hon gav inte upp för det inte. Det finns ett kort på henne här, jag vet taskigt men ni måste bara förstå vad jag menar.