Då har vi även bockat av Longtailboat i solnedgången, väldigt fint och Simon fick till och med köra båten, stolt som en tupp = ) när vi hoppade av båten och vadade in till stranden var det alldeles mörkt ute och jag trampade givetvis på något på botten eller så var det en JÄTTESTOR HAJ som bet mig, foten sitter kvar i alla fall men det gör lite ont. Det som återstår av tiden här i Thailand är en middag, lite packning och en stunds sömn i sängen innan klockan ringer. Åhh nu längtar jag tills planet sätter landningshjulen på Landvetter och man får komma hem och krama och pussa på barnen. Vi har haft en helt fantastisk vecka här på Nai Yang Beach och Dewa, men hemma är alltid hemma på något sätt.
Nu i kväll när vi stod på stranden och såg båten försvinna och tittade ut på havet, sa Simon: ”Tänk vad härligt vi har det, i kväll har det varit så mysigt och då börjar jag tänka på min operation”. Ussh jag fick nästan en tår i ögat och en klump i halsen och då börjar man själv tänka att vi har det så bra, har möjlighet att åka på semester, vi har två underbara familjer och syskon hemma, två fantastiska barn, massa härliga vänner, vi bor jättefint, har bra jobb båda två, är gifta och älskar varandra och på något sätt så spelar inget någon roll i livet så länge man inte får vara frisk, det måste vara det som är det viktigaste, den friske har miljoner av drömmar och önskningar, den sjuke bara en.
Nu är det ju inte så att någon ska gå och dö, men vi har ju båda förstått att det kommer att komma en tid som kommer att bli fruktansvärt jobbig framför allt för Simon men också för oss i hans närhet. Men det kommer att ordna sig till det bästa det är vi fullkomligt överens om. Nog om tråkigheter, det är ju inte så kul att läsa, men i bland måste det bara ut. Klumpen i magen blir lite lättare då!
Sköt om er och var rädda om varandra
Tess
P.s jag glömde ju att vi har tre goa katter och två fina hästar också 
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
