Det är inte sant, barnen har troligtvis blivit magsjuka, och för en med emetofobi är det verkligen inte kul att sitta i en bil när det börjar kräkas och veta att man har 35 mil kvar. Men nu är vi framme, har installerat oss, hela familjen har duschat, alla kläder ligger i tvättmaskinen allt är sanerat med sprit och peppar, peppar verkar det än så länge lugnt, barnen har ätit lite yoghurt och smörgåsrån(Calvin ville helst äta köttbullar, men det kändes inte riktigt bra) nu sover dom båda två, så håll nu alla tummar ni har för att jag och Simon klara oss. Vi vill ju så gärna att denna veckan ska blir bra på alla sätt och hoppas att vi får besök av familjen Lorentsson (som tack och lov skulle åka lite senare och kunde stanna hemma)senare. Sov nu gott! Det hoppas jag att jag får göra. Kram, Kram