Välkommen till Kastanjegården

Vad kan gå snett? jo ganska mycket, Idag lämnade jag Calvin på dagis och åkte hem packade lite och sedan mötte jag och Alicia mamma på Ikea, tog en fika och inhandlade två nya ramar och några plastmuggar. På vägen hem ringde vi familjen Crook för att se om dom var hemma, och det var dom så där blev det en spontan fika, jätte trevligt ! Det var mycket mer av det förr, man åkte förbi här och där helt spontant, idag är allt mer uppstyrt på gott och ont.

Skyndade tillbaka till dagis och blev glad när Alicia somnade i bilen, perfekt, då hinner hon sova innan vi ska till BVC på 1-års kontroll. För att hon skulle få sova så länge som möjligt tog jag mig en extra sväng med bilen så jag kom precis i tid till BVC 14.30. Vi satt i väntrummet och lekte med leksakerna, vi väntade och väntade, en efter en blev uppropad men inte Alicia efter 35 minuter insåg jag själv att jag hade tagit fel på dag, och fick snällt gå med svansen mellan benen för att komma tillbaka i morgon. Då kom jag på att jag ska på Scandinavium så då fick jag ringa och avboka tiden på BVC. Jag blir sååååå trött på mig själv ibland, mamma upplyste mig dessutom att det inte var första gången utan snarare tredje gången jag tar fel på dag när vi ska till BVC. Pust !!!!

När vi kom hem och jag skulle bära in barnen och Ikea påsen, gick botten ur påsen och allt vi hade handlat och lite till trillade ut i geggamojan på vägen, Alicia var trött och skrek Calvin var sur och där i geggan låg alla saker och regnet det bara öste ner, Ja det är då man räknar till tio lugnt och stilla, bär in barnen och går ut och plockar upp sakerna och helt enkelt bara är nöjd med livet

Nu i kväll när jag öppnar kylskåpet inser jag också att jag har glömt att handla mat (det skulle jag gjort efter Ikea) Simon är inte hemma, så då får jag ju dra på barnen kläderna lagom till läggningsdags och åka och handla, Välling, smör, mjölk och blöjor kan man inte klara sig utan, men då uppenbara sig pappa som så snällt åk förbi efter jobbet och han är snäll och passar barnen så jag kan åka och handla själv, TACK ! det räddade min dag.

Vissa dagar blir helt enkelt inte som man tänkt sig, men det löser sig alltid på något sätt, det är det som är det konstiga, Inga problem !!!

Ha en skön kväll

Tess

Av snögubben som vi byggde i torsdags finns bara en fastfrusen mössa kvar, det är bra! Då är det inte långt kvar

Ja, då vet vi att vecka 21 kommer vi att vara i Uppsala, det känns bra men nu är de verklighet. Det sätter i gång en hel del tankar. Ush vad tråkigt han kommer att ligga på sjukhuset på vår bröllopsdag, på morsdag, hela pingsten, kommer han att vara hemma på midsommar? hur kommer det att gå? hur kommer jag att klara av det? Jag är livrädd att jag inte kommer att fixa det, med barnen, stallet, vara i Uppsala, alla frågor från nära och kära, vänner och släktingar, hur kommer jag att reagera när jag ska hälsa på första gången efter operationen och se honom, jag vet ju att det kommer att se läskigt ut med rören ut ur magen alla slangar och maskiner, och jag vet att han dom tre första dagarna kommer han att vara jättedålig. Men värst av allt är nog att jag tycker så fruktansvärt synd om Simon som ska genomgå allt. Det är ju själviskt att tänka på sig själv i det läget hur ska det gå för mig? Pinsamt ! Jag kan inte annat än att tro och hoppas på att det kommer att gå jättebra och att Simon kommer att tillfriskna fort och utan komplikationer.

Ida som är vår kontaktperson och hon som skulle tagit hand om Simon efter operationen, ska gå på mammaledighet i mitten på april och självklart är jag så glad för hennes skull, även om det känns lite jobbigt, hon var kanon bra och kändes så lugn och ingav ett stort förtroende, vem som blir hennes ersättare är i dagsläget inte bestämt.

Tyvärr inget nytt om boende, men jag får helt enkelt fortsätta att leta, fick ett tips på någon rumsförmedling av Ida för studenter, så jag ska kolla upp det.

När det gäller min resa till Island som Simon vill ge mig i 35-års present, han vill gärna att jag ska åka och Ida säger det är nog behövligt efter en lång och tuff tid, hon tycker definitivt att jag ska åka och tror att Simon kommer att vara i bra kondition då och kunna ta hand om barnen, men som sagt inget går ju att garantera, så jag vet inte, jag är lite kluven, kanske jag helt enkelt ska hoppa över Island och hitta på något annat när jag ser hur läget är, vi får se. Drömmen om Island lever ändå, det går ju säkert fler tåg något annat år.

Tre månader kvar till operationen och det kommer att gå fort, jag bara längtar så till Bruce Springsteen, då är allt över !

Nu ska vi åka till dagis

Ha en skön dag!

Kram Tess