Välkommen till Kastanjegården

Observera grushögen, den älskade GRUSHÖGEN !!!!!!! Kul att barnen har en grushög att gräva i. Kanske ska vi investera i en sandlåda så kanske bilen får vara fin, eller vad säger du Simon ???

Myskatterna Ariel och Moje, våra stallkatter

I går (på min olycksdag) ringde dessutom Trafikverket och den 12 april kl.09.00 är det dags för dagen vi med skräckblandad förtjusning har vänta på.

Då kommer två markförhandlare hit och diskuterar Kastanjegårdens framtid. Det känns fruktansvärt jobbigt – Vad ska dom säga? – Vad kommer att hända? – Får vi bo kvar eller inte? – Vad ska man och vad ska man inte säga? Hur gör man? Håll nu alla tummar ni har för att även om vi inte får bo kvar att det löser sig till det bästa för vår familj och alla djur här hemma.

Jag har för ett tag sedan börjat att skriva ner alla fördelar med vårt hem för att man inte ska glömma något och ha lite argument när man väl sitter där, öga mot öga.

Det vi har fått veta är att vi är ”högst berörda” av av den nya Onsala vägen, resten får vi väl veta den 12:e. Vi får väl se kanske är det som det alltid har varit,

– ”Vi vet inte riktigt ännu”

Det var det i ärendet Onsala Vägen.

// Tess

Ja i dag slog jag sönder en spegel, vet inte om det har någon betydelse, för min olycka började redan i går. Jag blir så jäkla förbannad på mig själv och det spelar ju ingen roll hur mycket jag grämer mig för gjort är gjort.

Jag skulle lasta in åtta däck i bilen och köra upp till verkstaden och lämna där innan vi åkte till dagis, så in med barnen i bilen och så skulle jag backa ner till ladan där däcken ligger jag öppnar förardörren lite för det är dagg på alla rutor, så jag ska se bättre, då fastnar dörren i en stor J***vla grushög. Dörren fläks upp åt fel håll och ett gångjärn går av. Eftersom gångjärnen nu står rakt ut går det inte att stänga dörren mer än till hälften, så jag får helt enkelt åka med dörren öppen upp till verkstaden. Som tur är hjälpte en kille mig att skruva av gångjärnet så jag i alla fall kunde få dörren stängd.

Lämnade Calvin på dagis och åkte direkt in till Bilia där dom skulle försöka sätta i ett nytt gångjärn. Idag visade sig dock att man måste rikta om dörren banka ut några bucklor, lacka om dörren och dessutom var det något annat som behövde bytas, så nu fick jag ringa och anmäla skadan till försäkringsbolaget och åkte på den härliga självrisken på 3000:-

När jag kom hem och skulle laga mat till dom skrikande barnen, gick strömmen, så det fick bli yoghurt och smörgås

Idag tog jag med mig barnen in till Jarl Sandin för att lämna in min vigselring som jag har tappat en sten i.

– Vi kollar på det men du har en självrisk på 1800:- så du vet det !

– Japp tack för det !

och som om det inte skulle vara nog, när jag kom hem slank min telefon ur min ficka rakt ner i stentrappan när jag skulle låsa upp dörren och displayen gick i tusen bitar, men hör och häpna – den fungerar !!! men den är ju inte så fin och man får glasflisor i fingrarna.

Jag fattar inte vad jag har gjort, allt, verkligen allt har gått käpprätt åt skogen men men det kunde varit värre. Nu går sparpengarna som jag skulle använt till boende i Uppsala till massa jäkla självrisker i stället. Jag blir så trött på mig själv……

En olycka kommer sällan ensam hoppas bara jag slipper sju års olycka, för det orkar jag inte med.

Ha en mysig kväll

Kram Tess