Lilla Älskade Calvin har börjat stamma ( eller snarare det började för några veckor sedan) och det är sååååå jobbigt. Det är tydligen ganska vanligt i tre års åldern att en del barn börjar stamma och det är vanligare hos pojkar. Man tror att det är för att hjärna tänker för snabbt att talet helt enkelt inte hänger med. Det växer oftast bort. På BVC sa dom att man inte ska göra någon grej av det, bara låssa som ingenting och absolut inte hjälpa till och fylla i orden utan bara ge barnet tid, titta dom i ögonen och prata lite långsammare.
I bland hakar det så mycket att han väljer att avsluta meningen och inte prata klart. Hoppas att det försvinner för jag tycker så synd om honom, han blir så frustrerad när det inte fungerar.
I dag har vi varit en sväng i Slottskogen med Patricia och Hugo, titta på djuren, fikat och gått upp och ner i backarna och det är nog därför jag har ont i mitt knä. Alicia tappade sin ena stövel och jag vägrade helt enkelt att gå hela vägen tillbaka för att leta efter den, den kan ju ligga precis var som helst i hela Slottskogen.
Simon är på väg hem från Skövde och jag hoppas att han inte kommer för sent, då är det nämligen dags att gå ut och rida och fixa stallet.
Tjingeling
Tess
