Välkommen till Kastanjegården

I kväll blir det fredagsmys på sal 2, och jag får till och med sova över om jag vill = ), det ni, det är lyx! En påse ostbågar och Let’s dance blir det och för Simons del ett glas hallonsaft att smutta på. Simon mår hyfsat bra fortfarande men har mycket vätska som ska ut ur kroppen, han gick upp 7 kilo under operationen. Tänk att man kan gå upp 7 kilo på 5 timmar verkar ju helt sjukt, men det finns dom som går upp mycket mer blev jag upplyst om, ja alltid lär man sig något nytt. Haile skulle titta förbi under kvällen, så får vi se vad han säger. Här uppe i Uppsala är det fint väder sol och blå himmel och säkert varmt och skönt också, tyvärr ser man ju mer ut som ett spöke eftersom man är sitter inne hela tiden, men sola får vi göra sedan. Kram Tess

Simon är nu tillbaka på avdelningen på våning 8. Han blev flyttad hit vid 11-tiden idag. För en liten stund sedan vara han uppe på benen för första gången och det gick bra även om det tog låååång tid. Alla slangar ska flyttas med och det är två personer som är med hela tiden och håller i honom, han får hänga över en gåstol och han tog sig till dörren i sitt lilla rum och tillbaka och läkarna verkade väldigt nöjda med det. Haile var förbi och tittade till Simon och med ett leende på läpparna gjorde han tummen upp och sa: -Simon det kommer att gå bra. Han verkar brinna för sitt jobb och sina patienter och sjuksyster Maria berättade att han är här 7 dagar i veckan och nästan dygnet runt, ledningen på Akademiska hade för ett tag sedan tvingat honom att ta ledig. Har han ingen familj tänkte jag då, men Maria upplyste mig om att han hade fem barn. Omtänksam människa måste jag säga som ger allt gör sitt jobb. Simon har blivit av med sondslangen i näsan och sover just nu. Det blev en liten rapport i allafall. Kram Tess

Godmorgon ! Jag är nu tillbaka på Landvetter och väntar på flyget som ska ta mig tillbaka till Uppsala. Det avgår kl. 07.00. Simon blev under gårdagen flyttad till ”Post op” och jag pratade med en sjuksköterska två gånger under gårdagen och läget var stabilt. Han hade inte så ont och mådde inte illa. Vid det senare tillfället fick jag även växla några ord med honom. Sent igår kväll vid 22.15-tiden ringer det på min telefon när jag är hemma hos mamma och pappa. Jag hinner inte svara och samtalet är från ett dolt nummer. Jag hinner tänka ganska mycket under tiden jag fipplar med telefonen och inser att det är sjukhuset som ringt och genast får man nästan hjärtstillestånd – Det måste ha hänt något med Simon!!! Annars hade dom ju inte ringt mig och inte så sent. Tillslut får jag tag i en sjuksköterska på Post op: – Hej! Jag heter Therese och har min man liggandes hos er jag fick precis ett samtal från ett dolt nummer och misstänker att det kommer härifrån och jag blev lite orolig, så jag ville bara höra så att allt är bra med Simon – Ja just det om du väntar lite ska jag lägga telefonen hos honom. – Hej du måste packa ner ryggkrattan och ta med dig hit imorgon, jag har fått sådan klåda. Åhh herregud! Jag trodde det hade hänt något. Ryggkratta ! Gud vilken lättnad. //Kram Tess