Välkommen till Kastanjegården

Idag är det tio dagar sedan Simon checkade in på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och exakt en vecka sedan han opererades. Jag har pratat med honom några gånger idag och han verkar må väl. Idag hade han fått duscha för första gången och det måste ju har varit såå skönt, tänk att inte få duscha på en vecka, men det är så vissa har det bland annat många av våra gamla som ligger på hem eller har hemtjänst. Simons mage har inte riktigt kommit igång men han vekar äta lass av mat och mår fortfarande bra.

Han berättade att det hade dykt upp en överraskning på sjukhuset idag och det i form av tre härlig arbetskamrater från Processing som var på besök i Uppsala och tog vägarna förbi. Jag förstod på honom att det var väldigt uppskattat.

Han berättade att han hade varit inne i rummet bredvid och hälsat på killen som opererades i måndags och det verkade som om även hans operation hade varit lyckad och han mådde också hyfsat bra (så bra man kan må efter en sådan omfattande operation)

Simon försöker att röra sig så mycket han kan och orkar, det ska vara bästa medicinen för att komma tillbaka fortare. Vi har också förstått att vara vältränad och ha bra kondition och då framför allt bra flås är något som har hjälpt oerhört. Operationen är för kroppen som att springa två marathon lopp efter varandra, så för er som ska genomgå en operation, ut och gå och ut och spring! Ni kommer att ha stor hjälp av det.

I morgon kväll går mitt flyg upp till Stockholm och Uppsala igen. Barnen lämnas åter till mamma och pappa och jag hoppas ju att jag och Simon flyger tillsammans hem på fredag, och gör vi inte det så är det inte hela världen, Simon ligger nog gärna kvar tills dom slänger ut honom och jag förstår honom, det är ju där kunskapen finns om det skulle bli något bakslag.

Vad jag har förstått så blir det ambulans till Arlanda och därifrån sjukflyg ner till Landvetter och sedan ambulans ner till Varberg, med på resan kommer också en sjuksköterska som om det behövs kan ge smärtlindring på vägen och hålla koll på Simon så att han mår bra.

Det var det hela från Uppsala !

Kram på er

Tess

Maj månad börjar gå mot sitt slut och idag var det vårsoaré på dagis, klockan 16.00 var det dags att inta sina platser och strax därefter kom alla barnen tågandes i trädgården och sjöng sånger dom hade lärt sig under hela året. Det hela avslutades med att vi alla tillsammans sjöng ”Den blomstertid nu kommer”. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är något visst med den där Psalmen, jag får rysningar över hela kroppen när jag hör den, också blir man sådär lycklig på ett härligt sätt, idag började jag dessutom gråta, men det är nog bara för att det har varit så mycket det sista.

Det bästa av allt som gjorde mig extra lycklig idag, vara att Simon fick vara med och se Calvin sjunga och äta tårta på sin vårsoaré på dagis, jag smugglade med mig Ipaden och kopplade upp via Skype, så han var med oss från sjukhussängen på Akademiska nästan hela tiden.

När skön sången var färdig väntades det tårta i stora lass, på dukade långbord i trädgården med svenska flaggor och syrener på borden åts det tårta som aldrig förr, jordgubbstårtor av alla möjliga slag, det var kladdkakor och chokladtårta, det fanns hallontårtor och tårtor med bananer, ja nästan lika många tårtor som det fanns barn. hmmm det var mumsigt !

Här kommer några bilder från Vårsoarén idag !

// Kram Tess