Välkommen till Kastanjegården

Hittade två kort på Atlanta från 3-års testet nere på Plönninge, bilderna har fotograf Yvonne Karlsson tagit och visst måste ni hålla med om att min lilla häst faktiskt hoppar väldigt fint. Jag tycker nog att hon var värd en 8 i alla fall ; ) men jag är glad ändå, jag vet ju att hon är ”liten men naggande god”.

Tess.

Efter ett besök nere i Varberg hos Simon bjöds det på middag hemma hos mamma och pappa nere på Skalegårdsvägen. Min bror och hans två barn Wilmer och Alwar var nere och hälsade på från Mora så vi passade på att fira några födelsedagar. Min systers 30-års dag, min brors 33-års dag och Alwar som fyller fyra år den 14 juni. Farmor och hennes lilla hund Linn var också och hälsade på, så saknades på kalaset gjorde bara våra respektive, Jenny som är i New York, Ola som är i Hong Kong och Simon som är i Varberg.

Efter trerätters middag sitter vi nu här och päser i soffan hemma. Barnen har somnat gott i sina sängar och i morgon står det bullbak på schemat, en sväng ner till Varberg blir det säkert också och sedan en glass nere i Gottskär för att titta till båten som just i detta nu är på väg på en båtkärra ner till hamnen för att slängas i havet. Yippie !! i sommar blir båtturer till öarna. Hoppas det blir en fin sommar nu när det nästan än så länge är helt blankt i kalendern (förutom den 28 juli) fram tills jag börjar jobba i mitten på augusti.

Ha en skön kväll !

Kram Tess

I går checkades det in på Varbergs sjukhus, Simon var där nere redan vid 12-tiden resan med Akademiska Sjuhusets privatjet, ombyggt för att kunna transportera Iva patienter gick bra. Med på planet var två piloter, tre stycken sjuksystrar , Simon och den 4 veckor gamla hjärtsjuka bebisen och hans mamma.

När jag kom ner till Varberg vid 14.30 tiden hade Simon fått mat och låg och vilade på sängen. Han har fått ett eget rum och ligger på kirurgavdelning 2B. Vi tog en promenad på sjukhuset och en fika i dagrummet innan jag åkte hem. Vi bestämde att vi skulle komma ner vid lunch idag och hälsa på och att barnen skulle få följa med.

I morse ringde telefonen vid 08 och det var Simon som undrade om vi inte kunde komma nu med en gång, han hade legat vaken och väntat på att få ringa, han berättade att han längtade efter barnen och frågade om vi kunde åka på en gång. Så det var bara att slänga i sig frukosten, släppa ut hästarna och packa in barnen och farmor Maj i bilen och bege sig ner till Varberg. Väl nere på sjukhuset blev barnen glada att se sin pappa och tvärt om, Alicia, den lilla busungen rymde hela tiden och sprang runt på avdelningen och våldgästade både andra patienter och personal och tillslut fick vi ta flykten ner till entrén där det finns en lång korridor med soffor och ett Café.

Förra året när Simon blev opererad blev det ju så jobbigt när vi skulle åka hem från sjukhuset och Calvin blev så ledsen, han grät hela vägen från sjukhuset och varje kväll när han skulle sova och det var så i flera månader efteråt, så fort Simon inte var hemma så undrade han om pappa var på sjukhuset. Idag verkade allt frid och fröjd och jag tänkte att han är ju ändå ett år äldre så det kommer att gå bra, men inte. När hissdörren stängdes bröt gråten ut och han sa: – Jag saknar min pappa, jag saknar min pappa, jag saknar min pappa och så var det nästa hela vägen ut ur sjukhuset. Ussh vad jobbigt stackar, jag lovade att han fick åka med mormor och morfar i morgon och hälsa på pappa igen och nu i kväll fick han ringa och säga godnatt och det verkar som om han är nöjd med det.

Simon kommer att ligga kvar över helgen och kanske får komma hem på permission någon gång nästa vecka, om nu allt går som det ska, (här ropar vi inte HEJ !!! …..) Vi vet ju hur det gick sist, när det checkades ut och in på sjukhuset flera gånger för att det blev bakslag.

Kram Tess