I går checkades det in på Varbergs sjukhus, Simon var där nere redan vid 12-tiden resan med Akademiska Sjuhusets privatjet, ombyggt för att kunna transportera Iva patienter gick bra. Med på planet var två piloter, tre stycken sjuksystrar , Simon och den 4 veckor gamla hjärtsjuka bebisen och hans mamma.
När jag kom ner till Varberg vid 14.30 tiden hade Simon fått mat och låg och vilade på sängen. Han har fått ett eget rum och ligger på kirurgavdelning 2B. Vi tog en promenad på sjukhuset och en fika i dagrummet innan jag åkte hem. Vi bestämde att vi skulle komma ner vid lunch idag och hälsa på och att barnen skulle få följa med.
I morse ringde telefonen vid 08 och det var Simon som undrade om vi inte kunde komma nu med en gång, han hade legat vaken och väntat på att få ringa, han berättade att han längtade efter barnen och frågade om vi kunde åka på en gång. Så det var bara att slänga i sig frukosten, släppa ut hästarna och packa in barnen och farmor Maj i bilen och bege sig ner till Varberg. Väl nere på sjukhuset blev barnen glada att se sin pappa och tvärt om, Alicia, den lilla busungen rymde hela tiden och sprang runt på avdelningen och våldgästade både andra patienter och personal och tillslut fick vi ta flykten ner till entrén där det finns en lång korridor med soffor och ett Café.
Förra året när Simon blev opererad blev det ju så jobbigt när vi skulle åka hem från sjukhuset och Calvin blev så ledsen, han grät hela vägen från sjukhuset och varje kväll när han skulle sova och det var så i flera månader efteråt, så fort Simon inte var hemma så undrade han om pappa var på sjukhuset. Idag verkade allt frid och fröjd och jag tänkte att han är ju ändå ett år äldre så det kommer att gå bra, men inte. När hissdörren stängdes bröt gråten ut och han sa: – Jag saknar min pappa, jag saknar min pappa, jag saknar min pappa och så var det nästa hela vägen ut ur sjukhuset. Ussh vad jobbigt stackar, jag lovade att han fick åka med mormor och morfar i morgon och hälsa på pappa igen och nu i kväll fick han ringa och säga godnatt och det verkar som om han är nöjd med det.
Simon kommer att ligga kvar över helgen och kanske får komma hem på permission någon gång nästa vecka, om nu allt går som det ska, (här ropar vi inte HEJ !!! …..) Vi vet ju hur det gick sist, när det checkades ut och in på sjukhuset flera gånger för att det blev bakslag.
Kram Tess
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
