Välkommen till Kastanjegården

Hur går det ? Jo tack det går ju SÅDÄR!

Jag vet inte riktigt hur andras barn är men vår lilla busunge Alicia vill inte ha sin arm i en mitella, det är en sak som är säkert. Jag undrar dock om andra 18 månaders barn snällt gå med på det eftersom det ordineras?!

I går höll vi på hela dagen med att försöka komma på något bra knep för att hon skulle tycka det var roligt att ha armen i mitellan, men jag tror rekordet var cirka 10 sekunder och det var framför tvn, sedan åkte den av och av och av och av igen. Vi har också försökt få henne att ha ett lite armband på handen som är skadad för att det lättare ska gå och se vilken arm det är, men det åkte av och av och av igen, sedan försökte vi med ett bandage och även ett till kaninen, men det åkte av det med och arg blev hon också. Så tillslut sa Simon att vi får ta en tuschpenna och rita ett stort kryss på armen när hon sover. Det är behövs för att man inte ska lyfta hennes arm, eller hålla henne i ”fel” arm osv, det är så lätt gjort och man är ju livrädd för att den ska hoppa snett så man tvingas söva henne för att lägga det till rätta igen. Dessutom är det ett evigt passande så hon inte ska trilla, försöka ta sig upp i soffor, på stolar och annat för egen hand för det kan hon inte och trilla med armen i en mitella och inte kunna ta emot sig blir ju inte heller så bra, så det är minsann ett helt projekt det här med den lilla armen.

Idag fick jag dock två tatueringar av tandläkaren när jag var där ( ja, ni hörde rätt, jag fick dom för att jag var duktigt, då ska det tilläggas att jag har tandläkarskräck av inte denna värld) så nu har Calvin fått en på armen och då ville ju Alicia också ha en på sin arm, så nu är den skadade armen märkt i form av en tigertatuering.

Simon har lyckats ”bygga om” mitellan idag och vi passade på att sätta på den när hon sov middag och vips, så fick den sitta hela eftermiddagen, men vi får väl se hur det går i morgon…..

Jag hoppas att det ska gå fort, det är så synd om henne, i bland glömmer hon av sig och tar emot med armen och då skriker hon och blir ledsen och på kvällen när hon ska sova försöker hon resa sig i sängen men det går ju inte heller då kommer också tårarna.

Hon är dock en riktigt liten kämpe och försöker hänga med på allt och leka som vanligt fast det blir ju att hon gör allt med sin högerarm i stället och det är ju inte alltid så lätt.

Jag slog upp tidningen i går och fick se att Alicia tydligen inte var något ovanligt, på Närakuten i Kungsbacka missar man tydligen det mesta och ju fler jag pratar med ju värre saker får jag höra, konstigt att inte någon gör något åt det. Skandal rent ut sagt.

// Tess