I tisdags ringde det på telefonen och det var trafikverkets markförhandlare som ringde.
Dom ville boka ett möte med oss för att gå igenom den nu färdiga vägplanen, där vägen är inritad i vägreservatet. Så den 10/10 klockan 14.00 kommer dom hem till oss för att meddela hur det blir med Kastanjegården, vårt hem.
Känns faktiskt förjävligt, man lever ändå på hoppet lite men någonstans känns det ändå kanske kört, tyvärr. Dom hade ett möte innan oss med en annan fastighetsägare som förmodligen också ligger risigt till, vem det är vet jag inte.
Nej jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte flytta från vårt hem, det värsta är att det spelar ingen roll vad man gör, det går aldrig att stoppa vägbygget, så det är bara att inse fakta.
Vill dom riva gården så kommer gården att rivas.
Jaja nog om tråkigheter. Simon var på sjukhuset i tisdags på återbesök, det togs blodprover och levervärdena hade återgått till normala, läkaren hade klämt på magen och allt verkade bra, så det får vi vara glada över, nytt besök om ett halvår igen.
Kram, Kram
// Tess
