I går gick jag lycklig hem från jobbet med en vinst från vinlotteriet, en tredje plats och en flaska Masi Campofiorin, jag hämtade upp Charlotta utanför Hovrätten, hon och Ola har sålt sin lägenhet och i vänta på att deras hus ska bli klart bor dom hemma hos mamma och pappa. Vi åkte förbi dagis för att hämta barnen och där ute i regnet satt tre små barn kvar och lekte i sandlådan. Man får lite ont i hjärtat när man kommer sent på fredagar och det nästa är helt tomt på dagis. Lyckliga och blöta och gegamoja från topp till tå, jag tycker det är härligt när jag hämtar dom som små lortgrisar, för då vet jag att dom har haft riktigt, riktigt roligt.
Calvin somnade i bilen hem och blev inte jätteglad när jag väckte honom, Simon kom hem vid 17.30 och med sig hade han pizza. Vi åt och efter det gick jag ut i stallet för att lasta Atlanta och åka till ridhuset och rida eftersom det spöregnade. Jag tänkte att det fixar jag snabbt så hinner jag hem till fredagsmyset i soffan.
Dessvärre var det någon som idag inte visade sig från sin bästa sida och vägrade gå på transporten, så när jag stått och försökt få på Atlanta på trailer i två timmar fick det i väntan på att barnen skulle somna bli ett ridpass i paddoken. Helt genomblöt och riktigt förbannad fick jag rida i geggamojan i stället. Atlanta var trotts detta väldigt snäll ( hon var nog lite trött).
När barnen somnat vid 20.45 kom Simon ut för att hjälpa till. Jag hade nämligen bestämt mig för att om det var så att jag skulle behöva stå där hela natten så skulle hon på transporten. Vad hände då, Jooo lampan inne i transporten hade slocknat (gått sönder) så det var helt bäcksvart inne i trailern. Jag skulle backa ner till lilla stallet där det finns utebelysning och inte ens det gick, så jag åkte i ren ilska upp till Kapareskolan för att vända, på gårdsplanen stod Simon och skrek, när jag körde i väg i full fart åkte baklemmen ner och jag var så arg att jag inte hörde det utan bara KÖRDE !
Jag blev ju inte gladare när jag kom tillbaka och blev varse om mitt misstag, som tur var verkar transportlemmen har klarat 60 km i timmen fram och tillbaka till skolan, inte en repa tack och lov.
Tillslut fick vi på Atlanta på transporten och hon fick gå ut och in säkert tio gånger allt frid och fröjd. Inne på köksbänken stod vinsten i vinlotteriet oöppnad och fredagskvällen var slut, ännu en härlig fredag till enda. Tur att Onsalas befolkning var inne och hade fredagsmys, för annars hade nog någon ringt männen med dom vita rockarna. Pusst…
Vilket dårhus ; )
// Tess
