Ussh ja, hur ska jag kunna sova i natt? I morgon kommer Trafikverkets markförhandlare hit jag förmodar att dom har med sig en plan på hur vägen ska gå i vägreservatet, då får vi också vet hur det går med vårt hem. Jag får en klump i halsen på bara tanken av att vårt hem ska rivas. Tänk när den dagen kommer när man lämnar gården för sista gången och sedan få se hur det rivs ner. Vårt hem, där jag har bott i 15 år, där jag ville att mina barn skulle få växa upp, där vi skulle leva och njuta av vår härliga trädgård, omgivningarna och vårt hem som vi renoverat och renoverat och renoverat och som nu känns så gott som ”klart”. Allt slit, alla timmar av jobb och pengar som har lagts ner på vårt hem känns som förgäves. Fy det känns riktigt tungt just nu, jag hatar det. Jag säger det igen och har sagt det förut, någonstans längst inne i hjärtat finns en liten gnutta hopp om att det inte kommer att bli så, men jag vet att jag kommer att bli oerhört, oerhört besviken om det visar sig vara fel.
Håll tummarna mina vänner i morgon den 10 oktober är det dags (igen) .
// Tess
