Det har varit en ganska konstig lördag men en väldigt lugn sådan. Lilla Calvin, stackaren är sjuk han har legat med 40 grader feber i två dagar och en hemsk hosta, i går kväll hade även Alicia feber och när vi vaknade i morse så var även Simon sjuk, nu är det bara jag kvar. Förskylda familjen helt enkelt. Idag har jag och barnen bakat cupcakes Calvin hängde i ett tag och sedan blev det Pippi på tv för hans del. Till cupcakesen skulle man ha philadelphiaost och det fanns inte i kylskåpet så jag tog mig en tur till affären, där var det fullt på parkeringen så jag fick parkera på ett helt annat ställe än vad jag brukar.
Detta ledde till att jag gick förbi anslagstavlan och råkade slänga ett öga på den och får se vår katt Melka som har varit försvunnen i tre veckor. ”Vem äger mig” ? stod det och ett telefonnummer och en stor bild på vår lilla mysiga katt. Jag ringde direkt och det svarade en dam som sa att hon bodde på Solvändan, (området ovanför oss) Melka hade huserat där i tre veckors tid, Monica som hon hette hade ringt polisen, kennelklubben och veterinären, eftersom Melka är öronmärkt, men tyvärr hade något blivit fel hos veterinären när vi öronmärkte henne så det fanns inga uppgifter på ägare där. Jag åkte hem med min Philadephiaost hämtade en flaska vin och en chokladask och begav mig till Solvändan för att hämta vår katt och när jag kom fram till adressen visade sig att det var en av mina klasskompisar föräldrar som tagit hand om Melka, så det blev en pratstund i deras kök innan vi åkte hem, Melka och jag.
Mamma & pappa kom förbi för att smaka på våra bakverk och samtidigt kom även Simons pappa. Så det blev fika i vardagsrummet och när mamma och pappa skulle åka hem ville Alicia åka med dom hem. Hon grät och hon grät tills mamma frågade om hon ville åka med hem, ” – Jaa, Alicia med” och så var det klart, det jobbiga var bara att förklara för Calvin som också ville åka med att han skulle stanna hemma.
Några timmar i stallet blev det och nu en sallad i soffan framför tv:n.
I morgon ska jag till familjen Sjöström med Atlanta och där blir det uppsutten löshoppning och sitter på gör inte jag utan Ulle, inte för att jag tror att jag ska flyga av eller att Atlanta ska hitta på något bus, men det där med hoppning är hon helt enkelt bättre på och jag är alldeles för rädd om min häst för att göra det själv.
Ha en skön lördag, vi myser i soffan här hemma och är glada att vår lilla kisse har hittat hem.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
