Välkommen till Kastanjegården

Mitt namn är Linda och jag är 38 år. Jag är uppvuxen i något som ofta kallas för Norrland men närmare bestämt i Skellefteå. Sedan 15 år tillbaka är jag bosatt i Göteborg. Jag lärde känna Tessan genom vårat stora hästintresse och min förra häst Julia bodde många år på Kastanjegården. Det var också där som min häst Bahia föddes och det var där som Julia lämnade jordelivet. Själv har jag många fina och viktiga minnen därifrån!

I adventskalendern tänkte jag skriva några rader om en vän som har vandrat vid min sida i 34 år. Hon var min första ”syster” och när jag mötte henne för första gången, så hade hon stödhjul på sin cykel och vi var båda fyra år. Jag minns att jag ställde ett krav, att om hon ville bli min vän så fick hon lära sig att cykla utan stödhjul. För med stödhjulen på så skulle hon inte kunna cykla lika fort som jag.(Jag hoppas att jag inte ställer lika själviska krav på mina vänner idag). Oavsett så är jag oerhört tacksam att hon tog mitt krav på allvar och tog bort stödhjulen, för utan henne hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Genom åren har hon många gånger varit mina stödhjul i livet och jag förhoppningsvis hennes. Våra namn har ibland varit nästan som ett. De gånger hon har varit sjuk har jag varit livrädd att förlora henne och de gånger hon blivit frisk har jag tackat gudarna för att jag får fortsätta att leva med henne vid min sida. Även om vi inte ses så ofta, så finns hon där och ger mig mod och styrka när jag behöver det som bäst. Hon var min första syster och under livets resa har jag sedan fått många fler systrar och bröder, som alla betyder precis lika mycket på sina unika vis. Även om jag inte träffar alla så ofta, så finns de där och ger mig mod och styrka. De har alla någon gång varit mina stödhjul i livet ! Så tack alla mina systrar och bröder för att ni finns och gör mitt liv så värdefullt !

// Linda

Hejhopp,

Här kommer en liten hälsning i från Wien, här är fantastiskt fint och jag blev verkligen grundlurad flera gånger på vägen hit. Jag trodde att jag skulle på Spa, på väg till Landvetter trodde jag att vi skulle till Stockholm, då Simon sa att vi skulle norr om Ulricehamn, när han väl kört av motorvägen mot Landvetter flygplats började det snurra i huvudet. Inne på flygplatsen fick jag inte följa med och checka in utan blev lämnad, den tiden ägnade jag mig åt att med hjälp av departures se vilken destination det kunde vara. Det gick tre plan runt 09.00 och 10.00 vilket verkade vara den tid vi skulle åka eftersom vi var på flygplasen vid 8-snåret. Oslo, Amsterdam och Frankfurt hmmm. troligtvis Amsterdam, Frakfurt känns ju inte som någon slutdestination och Oslo gick ju snabbare att köra till. Efter en frukost på flygplastsen lutade det åt Frankfurt och Simon berättade att vi skulle på ett Spa i Frankfurt där han varit med jobbet. Badhuset var större än hela nordstan och där skulle vi tillbringa hela helgen, bara bada spaa, och mysa. Jag gick på det stenhårt.

Flighten var en kvart försenad och vi klev vid 09.55 på planet mot Frankfurt, Vi fick inte sittplatser brevid varandra och jag sa till Simon att det kanske kommer någon vi kan byta plats med, eftersom jag är lite flygrädd och helst vill sitta bredvid Simon.

Helt plötsligt kommer mamma på flygplanet och sätter sig bredvid oss, va !!!! – Vad gör du här ?? -Jag ska också åka med ! – Jaha, men pappa då ? – Han var tvungen att jobba. Jag tänkte inte mer på det men snart dyker även pappa upp och jag förstår att jag blivit lurad. Mamma och Pappa ska med oss till Frakfurt på Spa, mysigt och jättekul.

När jag tänker efter tyckte jag att det var lite konstigt att dom skulle åka med faster Agneta på Kulturresa till Helsingborg hela helgen som mamma slått i mig för några veckor sedan när jag frågade om barnvakt. Tokigt ! att jag kan va så lättlurad.

Vi landar i Frakfurt och ska gå mot bagage utlämningen, men pappa och Simon börjar gå andra vägar och jag vet att jag ifrågasätter varför vi går åt fel håll, men dom säger bara att dom bygger om på flyplatsen och att det är rätt, jag vet inte men jag vet att jag säger till mamma att vi måsta ha missat den där bagageutlämningen för alla jag ser har resväskor med sig, men tydligen tänker jag inte mer på det. Vi åker ner en rulltrappa för att vi ska gå på toaletten, men jag ser inte toalettskylt, men det finns en nedanför trappan, där är också en gate där man blir upphämtad av en buss ut till fllygplanet, Pappa säger ja vi ska åka buss till en annan terminal för att hämta ut vårt bagage. Där tar det i allafall stopp när dom meddelar mig att vi ska inte till Frankfurt utan till Wien och det står tydligt Vienna på skyltarna.

Så blåst, så många gånger.

Nu ska vi gå ut och äta, men jag hoppas att jag ska kunna få fatt i allt material för Gästbloggarna och kunna lägga ut den första gästen i kväll, det är ju trotts allt den 1 December idag.

Ha en skön kväll

Kram Tess