Hej allihop, Louise Brunoson här. Jag är gift med Thereses kusin Anders. Vi bor i ett hus på landet med två barn och en flock hönor som vi ivrigt och helt okunniga införskaffade förra sommaren. Hönorna alltså. Nämnda hönor har resulterat i ett och annat galet Facebook-inlägg och nånstans misstänker jag att just dessa inlägg är orsaken till att jag gästbloggar här idag. För övrigt är jag pensionärsmässigt trädgårds- och odlingsintresserad och jag är stolt ägare av ett hemmabyggt växthus i trä. På avstånd lite som ett sådant som självaste Therese suktar efter. På nära håll är jag inte lika säker.
Då detta är en jul-special vill jag gärna förmedla mina tankar om julen. Och ha då i bakhuvudet att jag ännu inte tvingats bli vuxen, dvs själva julbordet hanteras fortfarande av den äldre generationen. Då är det naturligtvis lättare att ha följande inställning: Sluta stressa. Skär bort allt som tycks nödvändigt och gör bara det roliga. Vilket i praktiken innebär att man struntar i att putsa fönster. Man måste inte göra egen sill. Man städar inte mer än vanligt. Om man nu inte tycker att just någonting av detta är det som gör julen värd att firas.
För mig är följande saker viktiga: Hemmagjord godiskalender. Utejulslingor. Julkalendern på TV med barnen. Pepparkaksbaket i Fjärås, där min mamma hanterar en ofantlig mängd plåtar och pepparkakshus medan barn och barnbarn producerar och dekorerar för fulla muggar. Egentillagad julskinka. Det årliga pysslet i Hede, eller ”det gamla pysslet” som svärmor kallade det året innan det omvandlades till en mysig sammankomst utan pyssel. Adventsljusstakar, stjärnor och levande ljus. Julglöggen hos gammelmormor Maj-Britt. Barnens nyfikenhet på inslagna julklappar. Lukten av en skev assymmetrisk äkta barrande julgran.
Trots att jag redan börjar bli långrandig vill jag gärna även få pracka på er en julhälsning från hönsgården.
Hönsevangeliet
Livet går sin gilla gång i hönsgården. Ralf och Rolf hanterar sina hönor, Hilding göre sig icke besvär. Faderskap ej högt rankat i en hönsgård. Sönerna drar sig inte för att rycka nackfjädrarna av fadern i händelse av provokation. ”Stå inte där.” ”Ät inte nu.” ”Titta inte åt Hedvig. Tänk inte ens tanken.” Skrämmande likt en högstadieskolgård.
Hilding tar sin tillflykt till sin nya flock. Människofamiljen. Står på dörrmattan och tigger fika. Ligger och vilar på matbordsmattan. Struttar omkring och ogillar den för en tupp mycket halkiga parketten. Skiter en hel del. Åker ut igen. Sover i Rhododendronbusken.
Gullan, Saga och Tilda tycker hönsgården är lite trist. Gör dagliga rymningsförsök vid matning. Tilda mest för att få lägga ägg under trappan. Gullan för att hon vill se världen. Saga håller vakt, kacklar upprört då och då. Ingen vet varför.
Under tiden ruvar Hilda troget på dagens ägg och golfbollen. Pickar symboliskt på handen som snor äggen. Vet av erfarenhet att det är ett slag som inte kan vinnas. Håller tillgodo med golfbollen. En dag kanske den kläcks. Tänker Hilda.
Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma
Månen sänker sin tysta ban
Snön lyser vit på snö och gran
Snön lyser vit på taken
Endast Hilding är vaken
Ha en riktigt god jul allihopa!
Kramar från Louise och flocken
