Välkommen till Kastanjegården

Då har hon varit i farten igen, den lilla busungen Alicia. Igår eftermiddag lekte Calvin och Alicia på Calvins rum, helt plötsligt blev det tyst. Simon kom hem och undrade varför det var så tyst. – Dom leker i Calvins rum och jag vill inte störa…. vist.

När det blir tyst, då är det med all säkerhet bus på gång det kan jag lova och konstigt nog lär jag min inte det. Simon går upp och jag hör honom – Men vad Faaaaaan !

När jag kommer upp för trappan möts jag av en finurlig Alicia som är svart lite över allt, hon har fått tag i en vattenfast mascara i min nessisär och har målat fötterna helt svarta, händerna och i ansiktet och svarta slingor i håret ; )

Bara att försöka tvätta bort, Busunge där !

… ja, vår stallkatt Moje och Gillian har verkligen hittat varandra, Moje springer in i Gillians box så fort vi öppnar dörren och så ska dom mysa och mysa och mysa. Så söta.

Godkväll, Jag är sååå glad över min nya fina trädgårdsslag från Garden Glory. Jonas Brattlöf min arbetskamrat på jobbet, hans fru har startat företaget Garden Glory som säljer jättefina trädgårsslangar med munstycken och hängare i härliga färger. Jag har inköpt en turkos slang med ett vitt munstycke och jag är såååå nöjd, det är verkligen jättefint.

Ta en titt på hemsidan:http://gardenglory.se

Tänk vad tiden går fort 4 år, Calvin fyllde fyra år i lördags den 12 januari, det känns som om det inte var länge sedan han föddes samtidigt känns det som om han alltid funnits.

Lilla Älskade Calvin ! Släkten var här och firade honom i söndags och det blev massa presenter och tårta.

Jag satt och letade efter några bilder när han var liten och fastnade på hårdisken i alla möjliga roliga händelser, men det slog mig när jag tittade på alla tusentals bilder, Calvin var alltid glad när han var liten, vi har massor med små filmsnuttar och han skrattar så härligt så man få ett stort leende på läpparna, samtidigt så börjar man fundera på varför är han inta alltid glad nu ? Nu är det ju inte så att han alltid är arg och ledsen, men innan var han alltid glad, jag hoppas att det har med utveckligen att göra och jag förstår ju att när man inser att man är en egen individ som också vill vara med och bestämma och inte alltid får det så är det inte lika rosenrött och roligt.

Här kommer några bilder som sammanfattar 4 fantastiska år jag absolut inte vill vara utan.