Välkommen till Kastanjegården

… med Calvins fötter kan man undra – jo tack det går bra, det är klart att det är lite bökigt med dessa skenor som ska på varje kväll och tas av på natten. För några veckor sedan vaknade han med eksem på vaderna, och det är ju klart, att sova varje natt med huden mot en plastskena blir ju inte så bra, dom andas ju inte direkt, även om det är borrat små lufthål i dom. Så nu får vi dra på benen en gasbinda varje natt och det har blivit mycket bättre. Den 17 februari ska vi tillbaka till Östra för en utvärdering, då han han haft dom i två månader.
På sjukgymnastiken har vi sett en förbättring även om han inte går på hela foten, så kan han flexa den betydlig längre upp, men vi får väl se vad läkarna säger den 17:e.

Godmiddag, Fredag och dags för lunch undra vad den ska innehålla, tror att det får bli en lasagne från And the Bakery.

I kväll blir det fredagsbad för barnen och sedan fredagsmys i soffan. I morgon ska jag i väg med Atlanta till Kungsbacka ridklubb där det är dags för Clear Round, på kvällen ska jag hem till Marion och fira hennes födelsedag lite i efterhand, det blir lite ost och kex och godis ; )

Illamåendet verkar inte ge med sig och jag är väldigt trött på att må illa, jag tar en dag i taget och tänker varje morgon, att den här dagen är en ny utmaning, bara jag klarar den så kanske det blir bättre i morgon. Hmmm undra om jag orkar tänka så de 180 dagarna som är kvar om det nu skulle vara så illa att det inte släpper.

Jag lider ju som några vet av den värsta kräkfobi som finns, så att må illa hela dagarna och inte veta när eller om man ska kräkas är väldigt frustrerande framför allt på jobbet, när man sitter i möten, ska gå på stan och äta lunch, köra bil osv. men, men det finns inte så mycket att göra åt det, jag har provat det mesta, som Postafen (åksjuketabletter), Sea band (armband mot illamående) osv, osv. men det är nog bara att härda ut.

Den 18/2 ska vi ner till Varberg och göra ett fostervattenprov, jag har fått ta ledigt från jobbet den dagen, då jag ska hålla mig i stillhet resten av dagen. – Inga hästar och inget stall och sånt, sa läkaren bestämt och spände ögonan i mig, så jag ska hålla mig i stillhet jag lovar. Jag är lite nervös för detta, inte för att det ska göra ont, men jag gillar ju inte nålar och sprutor, men om Simon håller mig i handen så ska det nog gå bra, och jag behöver ju faktiskt inte titta.

Efter en vecka kommer provsvaret och högst upp på det pappret står det barnets kön, åhhh vad spännande, jag kommer ju aldrig kunna hålla mig från att kika på det när jag vet att det står. Så i slutet av februari vet vi säkert om det är en liten lilla syster eller lillebror som bor i magen.

Nästa lördag fyller vår lilla prinsessa Alicia 3 år, så då blir det kalas hemma med familj och släkt.
Vi har lite planer på att flytta ner vårt sovrum till gästrummet och Alicia ska få vårt sovrum och bebisen får Alicias gamla rum, men vi får väl se när det blir av, det är ju inge brådska, även om jag tycker det är skönt att ha det klart, man blir ju inte direkt smalare och smidigare och inte piggare heller.

Ha en skön helg
Kram Tess