Så har Simon åkt till Rio och Brasilien, han åkte tidigt, tidigt i lördags morse, flygresan hade gått bra och vädret i Rio var kanon, pratade lite med honom via Facebook igår och då skulle dom ner och titta på matchen på stranden. ja vad vore en bal på slottet ; )
Själv har jag spenderat hela natten på Barnakuten på Östra med Alicia, vilket skämt…
Vad är det för system vi har när det en söndags eftermiddag/ kväll jobbar EN läkare på ett sådant ställe, det var ju kaos, det var fullt med människor överallt alla väntrum var knöfulla och alla skulle till samma läkare, vi kom in vid 18.45 och fick träffa läkaren strax efter 12, då hade Alicia somnat och var inte jätteglad när vi väckte henne, så läkaren bestämde att vi skulle ta lite blodprover först och så skulle han komma tillbaka om en liten stund när hon hade vaknat till. Det kom in en tjej med en plasthanske full med varmt vatten som Alicia skulle hålla i handen i tio minuter för att det skulle bli lättare att få ut blodet, men när hon kom tillbaka efter 45 minuter så var ju påsen kall, dessutom försök att få en trött 3-åring att hålla i en äcklig plast handske i 45 minuter, så hon blev lite sur och sa att ”nu får vi göra om detta”
Jag upplyste henne om att 10 minuter inte riktigt är samma som 45, men då blev hon sur och fräste att det är så mycket att göra att dom inte hinner med, ja visst jag förstår henne, men det är ju knappast mitt fel. Blodprovet gick bra och lilla Alicia var så snäll, satt där helt stilla och tyst med sitt lilla finger. Ussh stackarn jag får sååå ont i hjärtat.

När läkaren kom tillbaka vid tvåtiden hade Alicia åter somnat, det spelade ingen roll vad jag gjorde hon var så trött att hon somnade ståendes på golvet, samma sak igen väcka henne och försöka undersöka ett litet barn som bara gråter och absolut inte vill annat än att sova är som att avmaska en katt, nästintill omöjligt.

Läkaren misstänker Borelila på nervsystemet eller ev. TBE så det bestämdes att vi skulle bli inskrivna på en avdelning, få åka hem och sova och komma tillbaka som idag kl.14.00 för att ta ett ryggmärgsprov, ett inte helt roligt prov om jag förstod honom rätt, och fungerar det inte så kommer dom att söva henne. Han sa att hon kommer att vara väldigt nerdrogad och att hon kommer att skrika mycket men att det är inget hon kommer att komma i håg efteråt. Vi fick med oss emblaplåster hem som vi ska sätta i armvecken och på krysset i ryggen två timmar innan vi åker. Vid 02.30 tiden fick vi äntligen åka hem, och hur sjutton bär man en sovande treåring och två väskor till bilen som står hur långt bort som helst när man är höggravid. En gullig sjuksköterska på avdelningen där vi blev inskrivna hjälpte mig tillslut med en vagn och så väntade hon med Alicia i entrén medans jag hämtade bilen.

Så strax efter 3-tiden var vi hemma igen, Alicia har sovit till 10.00 idag och snart ska plåstren på och sedan är det dags igen. Ussh jag bävar för detta, se sina barn ha ont och genomgå massa jobbiga undersökningar, jag hade av hela mitt hjärta önskat att hon slapp detta, men vi måste ju få redan på vad det är eftersom hon är så dålig till och från, hoppas nu bara dom hittar något som går att behandla och att hon blir frisk. Det där med difusa huvudsmärtor känns ju inte så bra annars.

Så håll tummarna för att det går bra idag.
Calvin är hemma hon mamma & pappa och mamma har lovat att åka med oss till Östra, det känns jättebra.

Ha en bra måndag !
Kram Tess