Välkommen till Kastanjegården

Om 24 dagar kommer vi att vara fem, då det nu är bestämt att vårt tredje barn och andra prinsessa ska förlösas med kejsarsnitt torsdagen den 7/8, exakt tid har vi inte fått eftersom det inte fanns några tider kvar de dagar som man har planerade kejsarsnitt på , så det har blivit senare lagt. Man brukar ju plocka ut barnen minst en vecka innan beräknad födelse och nu blir det bara tre dagar, så vi får hoppas att hon håller sig snällt inne i magen till den 7/8. Det känns väldigt skönt med tanke på vad som har varit, även om man nu börjar fundera på alla risker som det innebär med ett kejsarsnitt och som man har blivit upplyst om flera gånger om, alltifrån blodproppar, till sammanväxning av inre organ, ökad blödningsrisk, osv osv. Jaja jag har ju gjort bägge delarna och inget av det är ju smärtfritt på något sätt, så det är nog bara att gilla läget, Pest eller Kolera….

Det som läkaren idag tyckte var det stora problemet var mitt ben i gips, att gå höggravid med ett ben i gips är inte jättebra, då risken för blodpropp är stor och absolut inte föda barn med det, så jag kommer att få blodförtunnande medicin en vecka innan och en vecka efter och så ville han att jag skulle försöka att röra på mig så mycket det bara går.
Jag ska ju ner till Varbergs sjukhus i morgon, kanske kan jag förhandla till mig att inte få något nytt utan den där smarta skon i stället.

Den sista antibiotikakuren är klar tack och lov, så nu går man runt och är lite orolig att någon av symtomen ska komma tillbaka. Ansiktsförlamningen har hon fortfarande kvar, jag tycker kanske att den har gått tillbaka lite och det är ju bra.
Vi hade lite otur med kanylerna och fick byta dessa hela tre gånger något som inte var så roligt, så det var så skönt att få åka till Östra i torsdags och kunna säga till henne att idag är det den sista gången vi åker hit och nu kommer det inte att göra ont mer. På Östra firade vi med att lägga pussel och äta glass. Hoppas att hon får vara frisk nu det lilla hjärtat.

Att bada i poolen hör nu nästan till en daglig rutin som som har blivit dagens höjdpunkt. Barnen älskar det och har redan blivit mycket mer bekväma med vatten. Calvin har ju varit livrädd för vatten, en droppe i ansiktet och han skriker så man tror han ska dö, det gör han inte längre, han hoppar från poolkanten och säger inte jättemycket om han skulle hamna under vattnet även om han fortfarande inte gillar det. Alicia är mycket tuffare och inte alls lika rädd. Båda barnen tar sig fram i poolen med hjälp av armpuffar sprattlandes med benen ; )

Plattorna som ska läggas på makadamet har kommit, Simon har planterat häcken och i slutet på denna veckan kommer resten av häckplantorna, poolhuset, eller hus och hus det är ju mer ett vindskydd med en vägg och tak, ska få taket på plats, sedan ska vi så gräsmatta, och fixa i ordning resten av trädgården som har blivit större och annorlunda. Så det känns fortfarande som om det är väldigt mycket kvar, de är tydligen en hel del installationer kvar i källaren också enligt ”Poolkungen”

Själv spenderar jag tiden i detta läge, lite avundsjuk att inte få nyttja poolen