• Att bebisar aldrig sover. I alla fall inte sammanhängande och på natten. Det första året går du runt på någon sorts cocktail av överlevandshormoner. Men efter tre år … det är då tröttman slår till, när du är för trött för att sova ens om du fick en sovmorgon. 05:07 – Ping! Klarvaken!
  • Att du kommer att bete dig jättekonstigt ibland. Du kommer att gå ut ur rummet där dina barn befinner sig för att stänga in dig någon annanstans och … skrika / bita i en handduk / stirra tomt framför dig. Det är när tvååringen trotsar och bebisen har kolik. Inga konstigheter med det.
  • Att ditt hjärta har förvandlats till en skopa glass och det kommer att smälta flera gånger varje dag. Alltid när du får en blöt puss. Alltid när det lilla pyret lägger sin lilla, lilla hand i din. Alltid när de där knubbiga armarna kramar dig.
  • Att du efter ungefär fyra år har en liten polis hemma. ”Mamma, du svärade. Mamma, det var röd gubbe. Mamma, du åt en bulle, det var SOCKER på den.”
  • Att du kommer att ha dåligt samvete. För allt. Hela tiden.
  • Att du snart kommer att acceptera att du varje dag kliver i spyor, gammal gröt, utspillda flingor, grushögar och drivor av lego. För du kommer inte att orka städa. Du kommer att ge upp.
  • Att det nu är dags att vinka adjö till de där mysiga dagarna då du ”kände dig lite krasslig”. Tv-serie, smågodis och någon som baddade din panna – det är long gone nu. Dagissmittor är potenta som biologiska stridsmedel. Släpp in en snorig dagisgrupp till vilken diktator som helst och hen är störtad inom tre dagar. Och skulle du bara bli ”lite krasslig” igen så är det bombsäkert att någon annan i familjen är sjukare och behöver din vård.
  • Att din ekonomi kommer att krascha. Dina träningsrutiner kommer att upplösas. Du kommer kanske aldrig mer att se dina barnlösa vänner. Du kommer inte att ha sex på månader, kanske åratal.
  • Att mutor och hot faktiskt är hela underbart och effektivt, och inte alls så horribelt och förkastligt som man kunde tro.
  • Att din tid inte längre är din. Du kommer aldrig mer att fatta beslut utifrån vad du själv behöver och vill. Från och med nu är din vilja gisslan hos en liten person med tveksam empati och som dessutom saknar impulskontroll.

Hahaha hittade denna och det är ju så det är ; )