Jag har en vän, en bästa vän som heter Marion, vi har hållt ihop ett tag nu. Vi träffades genom hästarna för sådär snart 19år sedan, eller ja vi träffades första gången nere i ett stall i Frillesås när jag var 12, men det var några år senare som vi blev vänner på riktigt, det skiljer ju trotts allt sju år på oss. Marion har alltid varit och är en riktigt härlig vän i vått och torrt. För 16 år sedan fick jag ett samtal till jobbet med ett besked som för mig var lite chockartat, det var Marion som ringde och sa – Hej !, vet du vad? jag har fått diagnosen MS. Det som är helt beundransvärt är att sedan den dagen ( jag kommer ihåg den så väl, jag vet precis var jag var och vad jag gjorde) har hon aldrig klagat över sin situation, hon har fått lägga ridstövlarna på hyllan och sitter i dag i rullstol, men inte ens det stoppar henne från att vara helt fantastiskt positiv till allt. Jag beundrar dig Marion, det ska du veta. Hur är det möjligt ?
Vi har ju gjort en hel del tillsammans, det har blivit många, många konserter, middagar med bio, event och hästtävlingar vi umgås på ett helt annat sätt idag än innan du blev sjuk, men det är så härligt att den dumma sjudomen inte stoppar dig från något. Ja, ja någon hemsk vinterdag då det varit snöstorm och isgata, så har du sagt att jag hoppar nog fikan på Kungsmässan, så jag inte slår ihjäl mig, men det är väl sunt att inte vara dumdristig. Hur som, Hästmagasinet Hippson har skrivit ett reportage om Marion där Ulle och jag också är med på ett hörn ; ) läs det här:
http://www.hippson.se/artikelarkivet/lifestyle/ms-sjuka-marianne-kan-inte-tanka.htm
 |
 |
 |
Ha en skön fredag
// Tess
