Välkommen till Kastanjegården

Turkiet 21oktober 2017

”Så våldsamt ont men samtidigt en så alldeles underbar känsla”

Så kan man sammanfatta hur mina ben känns nu och under en stor del av gårdagen i Salomon Cappadocia Ultra Trail.

Jag är så fantastiskt nöjd med att äntligen sprungit ett längre race utan kramp.

Den här gången var det jag som hade fullständig kontroll, på allt!
En förkylning skulle visa sig vara en god sak, den gjorde mig än mer allert på att hålla en lugnare fart och få i mig näring o vätska i rätt tid.
Hade fått hjälp att göra en nutritionsplan och själv gjort en pace-plan.
Allt gick enligt plan de första 20km, vi kom strax ut på öppna landskap, superfint landskap och jag försökte bara njuta.
Området är känt för sina underliga bergsformationer som ur-människorna tydligen gillade att hacka ut små grottor i.

Men jag kände av förkylningen vid stigning ca25km, strax innan 2:a Checkpoint. Bestämde mig för att inte låta detta störa mig och jag ”började om” vid cp.
Jag märkte snart att tappat fart från min plan, fan!
Jag hade ju glömt lägga till tid för det man tappar på cp, man fyller vätska m.m.
Fick till ett bra nötande ett par timmar, skönt, kände att jag hade kontroll.
Kylan (endast 2grader vid starten kl 7) hade nu bytts mot stekande Turk-sol.
Vissa bergspartier, där man sprang på en sluttning var riktigt svettiga, samtidigt som det fläktade skönt på bergsplatån.

Rädslan för kramp avtog nån stans vid 45km. För då började benen värka!
Uppför kan man ju trixa till genom olika sätt att gå, men nerför, oj va ont det gjorde.

Den sista cp var vid 51km. Då hade jag varit ute ca 7timmar.
Försiktigt började jag tro på detta! men det är ju trots allt i slutet krampen alltid kommit. Under de sista 10km ökade jag sakta, sprintade (tyckte jag då alla fall) de sista till en alldeles underbar målgång.

Kunde inte hindra att några tårar vill titta ut. Så skönt känsla!

61km, ca2000 höjdmeter på ca 9tim.
Jag har aldrig sprungit så sakta men jag kunde kanske kört 2 mil till!
Ett perfekt lopp i min mening, med dom träningsförutsättningar jag har och med tanken att jag övervägde att ej starta!

14Jan 2017

Detta lopp har varit mitt största mål sedan jag sprang förra året.
I år blev det strax under 5tim, en halv timma längre än sist.
Är ändå rätt nöjd då knäskada i september stökat till träningen.
Dessutom fick jag grymt ont i höger häl på jobb i fredags.
Har svårt att gå på foten men springa gick bättre då man kan försöka landa på framfot i stället. Dock svårt i terränglöpning där det även är mycket nedför.
Krampkänning från och med 22km gjorde oxå att det hindrade mig från att dra på, och när jag dessutom sprang fel efter station-Sisjön så är tiden ett faktum.
Men att min fru Therese stod i målgången för första gången var obetalbart!

21Maj 2016

Mission: Sub90

Yeeessss!!!
Drömgränsen, Sub 90min på Varvet är besegrat!
I 4år har jag ansett det vara galet orimligt att snitta under 4:15min/km på Varvets 21km.
Hade gjort 2st race-planer, en för 1:28 och en för 1:30.
Märkte direkt att det skulle bli tungt. Det gick för sakta o trångt första 3km men min puls var redan över mjölksyranivå. Nåt var fel o vågade inte lita på pulsmätaren.
Efter 10km var jag ikapp och i fas för min snabbare raceplan.
Men efter Götaälvbron 15km var jag helt plötsligt efter även på min saktare raceplan. Fan! Körde järnet sista 3km, skrek år folk att hålla till höger. Det var krig!
Sluttid 1:29:35
Sååå mycket slit det ligger bakom, i alla fall för nån i min livssituation. Mitt träningsprogram under våren har trasats sönder av sjukdom, stukningar och Sälenresor och definitivt ingen asfalt! Vaknade i fredags med ont i hals och förkylning…. Men viljan besegrade visheten och jag är nu så lycklig.

Tack löpcoach
Tomas Amneskog, Rikard Hallgren o Dimitrios Kiriazidis och Aktivitus-Emma.
Naturligtvis även min kära Therese Törnell, jag lovar nu att ställa löparskorna på hyllan, i alla fall dom paren utan dubb!

16Jan 2016

Yipikayeeee!!!
Tidigt i morse startade jag mitt första Trail-marathon.
Vi startade i Kungsbacka och följde vandringsleder genom Sandsjöbackareservatet och ända in till Slottskogen.

Det var ca 7grader kallt på morgonen och jag var osäker på hur man skulle klä sig.
Det var svårt att hålla vätskan flytande även om jag hade köpt en extra isolering till munstycke och slang.

Hade som mål att först o främst ta mig i mål i kylan. Helst under 5h.
Riktigt tungt och smärtsamt efter 36km, kramp båda baksida lår vid 42km. Men är sååå nöjd nu!

Tack Therese Törnell för att du låter mig härja runt så här