För ett år sedan, på Simons födelsedag lovade jag i ett tal att vi skulle bli bättre på att fira, och man ska hålla vad man lovar, så idag även om det blir lite som det blir såhär i konstiga tider så firar vi Väldens Bästa Simon på hans födelsedag.

Gud vad vi är dåliga på det här… ja verkligen superdåliga, jag skäms. Vi är för dåliga på att fira helt enkelt. Födelsedagar, farsdag, morsdag, våra födelsedagar, barnens födelsedagar, Selma fyllde 5år i onsdags, hon har aldrig haft ett barnkalas. Bröllopsdagen hur gick det med den? Första året firade vi på Tjolöholm, det var supermysigt vi öppnade vår låda vi fick på Bröllopsdagen fylld med hälsningar från alla som var där, vi drack champagne, promenerade åt middag, sov gott i härliga sängar…. Men vad hände sedan….. jag tror inte vi har firat en enda bröllopsdag sedan dess, jag har varit på hästtävling några år på raken och firat den ihop med Ulle och du har varit hemma och ätit Billys Pan pizza, något år var du och sprang och jag fotograferade ett bröllop, något år glömde vi av det och i år var jag på jobb utomlands. Nästa år är det 10 år sedan vi gifte oss. Vi har lite firande att ta igen. Så jag tänker att vi börjar idag!

 Simon vi har ju hängt ihop i 12 år nu vi har tre barn, vi bor på här på Kastanjegården och vi har några familjemedlemmar till som står i stallet och bor i huset. 4 katter, 4 ½ häst, och 3 hamstrar. Jag vet inte riktigt om det var så du hade tänkt det när vi träffades.

Jag vet att din dröm är att bo i ett hus vid havet och ha en egen segelbåt, resa runt mycket och vara ute och springa i naturen. Men vi bor inte vid havet, har ingen båt och resa runt så mycket har vi inte tid med och inte möjlighet till med alla familjemedlemmar vi har, springa däremot det gör du så ofta du kan och får chansen.

Springa har dock inte alltid varit en självklarhet för dig, utan blev det för 8 år sedan då vi chockartart fick veta att du hade bukhinnecancer, en sjukdom som inte så många överlever. Läkaren sa: Simon du måste ut och springa för att få bra kondition för att klara av operationen och då pratar jag inte om 3km två gånger i veckan utan varje dag.  ( jag vet att jag tänkte där och då, herregud tänk om det var jag som hade varit sjuk, jag hade ju snubblat på målsnöret redan där – springa varje dag.  Men du tog det på allvar, det handlade ju faktiskt om ditt liv. Det året var inget roligt år – och inte året efter heller, nog dom två absolut värsta åren i mitt liv och då var jag inte ens sjuk utan stod bredvid och tittade på, på en person som jag älskade som var dödsjuk men ändå kämpade på och höll humöret uppe och sprang och sprang. 

Operationen i Uppsala gick bra, vi träffade en person som har betytt väldigt mycket för inte bara dig utan för oss alla här, utom honom hade vi med stor sannolikhet inte suttit här idag. Han lade din remiss i högen JA och inte i högen för dom som fick pallitativ vård i livets slutskede.  Han, han hänger på en bild på anslagstavlan i vårt kök, vi ser honom varje dag och jag får ett fånigt leende på läpparna varje gång jag går förbi

Han heter Haile, och han är min stora idol. Han jobbade då på Universitets sjukhuset i Uppsala som enda kirurg att kunna utföra dessa operationer i Norden. Han var under dom 13 dagarna vi var på Universitets sjukhuset där hela tiden, alla dagar alla tider. kvällar/nätter & helger. Han brann för sitt jobb att rädda liv. Sjukhusledningen tvingade honom att ta 4 dagars semester det året. Han var ödmjuk men framförallt ingav han hopp om att det skulle bli bra, det kunde gå vägen. Att han räddade ditt liv just då är jag så evigt tacksam för, för vad skulle jag göra utan dig, och vad säger man till en sådan person, Tack känns så futtigt. 

 Jag har pratat med Haile, det var 7 år sedan sist och han var så glad att höra att du mår bra och jag har en liten hälsing ifrån honom

Simon, du stöttar mig i allt, när det är sjukt jobbigt att gå upp på morgonen, man är trött, det regnar på tvären, man ska ut i stallet, barnen ska göras i ordning, man ska iväg till skola, dagis och jobb – då är du oftast positiv och säger

–Therese du måste tänka om – vi måste göra vardagen till det roliga, det är den som är livet inte semestern och helger. Jag vet att jag kan starta massa projekt och att du får ro dom i land, du är väldigt noga med allt du gör, nästan så jag blir irriterad för det tar så lång tid, men det blir gjort och det blir rätt och det blir alltid riktigt bra.

Du är bra på så mycket, du är väldigt engagerad i våra barns aktiviteter, som handbollstränare för Calvins lag, och det är mycket att hålla redan på när barnen är aktiva i både handboll, gymnastik, innebandy och hästar fast just hästarna lägger du inte så mycket energi på och jag vet att dom gånger jag tvingat dig till ridskolan med Alicia är du inte så nöjd men du gör det efter lite övertalning.

Däremot blev jag väldigt förvånad när du lyfte frågan om vi inte skulle investera i ett ridhus, min dröm sedan länge, och drömmen blev verklighet tack vara dig. Bygglov, byggmöten, fler byggmöten, ännu fler byggmöten, du satt uppe sena kvällar och en hel del nätter och tillslut beslutade du att gå ner i tid på ditt jobb för att kunna ro min dröm i i hamn.  Så jag tror nog att du gillar hästarna lite i alla fall och titta så fantastiskt fin det blev, eller hur.

Grattis Älskling på din dag, det blir väl förmodligen inget firade som vi tänk på vår kommande 10-åriga bröllopsdag – det kom något emellan en pandemi med namn Covid-19 eller Corona (som en god öl) men, men vi får förhoppningsvis fira ordentligt vid ett senare tillfälle.

// Tessan