I går fick vi ett fruktansvärt besked, det där som man innerst inne vet, men inte vill kännas av. Att någon gång kommer någon man älskar innerligt att lämna en. Simons älskade pappa, min fina svärfar och barnens härliga farfar finns inte med oss längre. Det var inte väntat och kom som en chock även om han var lite till åren.
Vi kommer bära med oss massa fina minnen av allt du lärt oss, en mer lärd man får man leta efter. Vi kommer sakna breven som damp ner i brevlådan då och då med artiklar från tidningar som du tyckte vi skulle ta del av – ibland till Simon, ibland till mig eller barnen och ibland till oss alla. Handskrivna små brev som låg i brevlådan och väntade när man kom hem från jobb och skola.
När man vaknade i bland på helgerna tidigt, tidigt och gick ut och skulle fodra hästarna och du satt i bilen på parkeringen och läste GP i väntan på att vi skulle vakna så du kunde komma in och dricka kaffe och berätta någon härlig historia från förr eller när vårsolen dök upp och du kom glidandes med din fina motorcykel på vägen och hade handlat med dig Damsugare till fikat.
Finaste Bo, så ofattbart sorgligt men jag är övertygad om att i himmelen kör du runt på din motorcykel, fikar, berättar historier för alla änglar och en vacker dag ses vi igen ♥️
Du fattas oss 💔
