När jag fick för mig att åka själv med Calvin och Alicia till Tandådalen och åka skidor idag.
Mamma var hemma och passade Selma och vi andra lämnade huset vid 9 och åkte mot Tandådalen. Redan efter att vi hade hyrt pjäxor, skidor och köpt liftkort var jag helt svettig och hade redan räknat till tio säkert tre gånger, inte nog med det när vi äntligen hade kommit ut fått på alla pjäxor, skidor, vantar med tummen på rätt ställe och hjälmar, så säger Calvin
– Mamma ! jag är kissenödig
– Jag hoppas du skojar med mig nu ?
– Nej, jag måste kissa
Det var bara att ta av allt igen och gå in på toaletten. Det var bara början….
Efter att stakat oss i svag uppförbacke över 150 meter till liften var tålamoden inte på topp direkt, och jag tänkte för mig själv, Hur dum får jag vara… Alicia var på uruselt humör och låg mest på backen och skrek och Calvin försökte staka sig fram så gott han kunde. Äntligen framme vid liften insåg jag att backen som var öppen var nog i svåraste laget, men vi gör väl ett försök. Jag skickade i väg Calvin i liften, hoppade på själv och bad personalen hjälpa Alicia, eftersom hon inte kan hoppa av själv var jag ju tvungen att åka före. Efter 50 meter trillar hon i liften och jag fick skrika till Calvin att åka upp själv och vänta där tills jag kommer ( hoppas vid min gud att han kan ta sig av själv) ner igen och hjälpte Alicia upp på benen ner till liften och upp igen, denna gången gick det bra och till min glädje stod Calvin uppe i backen och väntade.

Backen vi åkte i var lite för brant i början och jag fick åka med Alicia mellan benen halva backen ner innan jag vågade släppa henne själv, Calvin åkte störtlopp ner första åket och stod på benen av rena förskräckelsen. Herregud där uppe stod jag i backen och såg ett streck ned för backen och kunde inte göra något. Men tack och lov gick det bra.
Upp igen och denna gången gjorde Calvin en ordentlig vurpa, så skidorna flög, då fick jag åka ner med Alicia till honom sätta henne i backen och sedan ta av mig skidorna och gå upp i backen för att hämta hans skidor. Sedan gick det bättre och bättre.
Efter några åk trillar en tant och hennes tjej i liften och dom flyttar inte på sig, så det ligger en hel hög i liften och där fastnar även Calvin som inte kan ta sig förbi. Jag kan ju inte hoppa av, utan får lämna honom liggandes i liften för att åka upp och hjälpa Alicia av, sedan får vi åka ner hämta Calvin i liften och sedan åka ner igen.
Vi tog en pause och åt lite lunch och sedan gick det bättre, dom var jätteduktiga och vi åkte skidor fram till 14 sedan gjorde Calvin en vurpa till och då bestämde vi oss för att åka hem och fika i stället.
Den stora backen var öppen, men man hade delat av den och det var uppsatt en herrans massa pinnar där man övade slalom, och i mitten var det en snowboard bana, så det var inte helt lätt för barnen att åka i spåren och dessutom var backen väldigt smal, så jag måste säga att dom var jätteduktiga för det var inte lätt att ta sig ner där.

Det var nog många som undrade om jag inte var riktigt klok som åkte dit med två barn som knappt kunde åka skidor, och med facit i hand så kändes det lite hektiskt, men skam den som ger sig, jag kanske inte borde vara så envis jämt, vi kunde ju nöjt oss med att åka pulka hemma vid huset. Men det var fantastiskt fint väder och vi hade en härlig dag. Att jag inte kan gå just nu är en annan femma, vet inte vad jag gjort men jag har så ont i vadbenen att jag knappt kan röra mig, mamma håller på att skratta ihjäl sig så fort jag ska ta mig framåt, och bättre lär det väl inte bli i morgon, känns som träningsvärken från Hell…

Nu i eftermiddags har vi ätit middag och bara tagit det lugnt, barnen har duschat och vi har packat så gott det går och i morgon efter frukost beger vi oss hemåt igen.

Härliga dagar i Sälen är slut för denna gång ; )
// Tess