Nu börjar jag att tröttna på det här tillståndet, sju dagar med benet i gips, med en bebis i magen och det är ju inte direkt svalt ute, så benen och fötterna svullnar. Jag börjar att blir riktigt frustrerad, jag kan ju inte göra någonting, jag sitter här och ser allt jag skulle behöva göra, men jag kan inte ens bära bort min egen tallrik i från bordet, inte duscha själv, ja ni fattar. Samtidigt så vet jag ju att många har det så här och mycket värre så man ska inte klaga. Igår var mamma och pappa här en sväng på kvällen och tog ett kvällsdopp med barnen och Simon i poolen, då var det inte jättekul att sitta på altanen på en stol i värmen och svettas och inte kunna bada, det såg ju sååååå skönt ut.

Pappa var snäll och körde mig till MVC i går och jag fick ta med mig Alicia som fick bära min handväska, barnmorskan mätte magen, lyssnade på hjärtljuden, tog några blodprover och sedan var det klart. Skönt nu är det bara 4 veckor kvar, 25 dagar, jag fick med mig en lapp om plötslig spädbarnsdöd att läsa. Där dom nu rekommendera att barnen ska sova med napp för att undvika detta. Efter det åkte vi till Granngården för att handla hästfoder och sedan hem igen.

Vi tog en tur till Millessons (handelsträdgården i Onsala) efter lunchtid, där vi kikade på häckar, som vi ska plantera runt poolen, vi bestämde oss tillslut för en Avenbok, den var ganska hög och redan färdig och då dessutom lite dyrare då plantorna redan är närmare två meter höga. Men vi kände att det var värt att få en ganska klar häck än att vänta några år eftersom vi vill ha lite insynsskydd och inga hästar i poolen. Så nu står Simon och gräver ett 60 cm djupt och 10 meter långt hål där häcken ska ner. 16 st plantor står i hästtrailer och väntar och 14st till kommer i morgon.

I onsdags kväll åkte jag med Malin & Marion ner till Tylösand för att äta lite middag och titta på Ulf Lundell, något som har varit planera sedan länge (på den tiden när man inte hade benet i gips eller var gravid) det löste sig dock bra. Malin fick köra och jag fick låna en rullstol av Marion. Att köra rullstol är inte det lättaste kan jag tala om. På konserten blev jag påsprungen av flera fulla och icke fulla människor som helt enkelt inte har ett synfält lägre än näsan. En väldigt förfriskad herre trampade mig på foten och höll på att sätta sig i mitt knä, och sedan fick jag en gin och tonic över knät. Jaja middagen var iallafall fantastiskt god, sällskapet var kanon och jag fick höra ”Hon Gör Mig Galen” på Solgården strax innan midnatt, ljumna vindar, glada människor gjorde kvällen fantastisk.

Just nu ligger jag på soffan på altanen med benet i högläge, Simon håller på att fixa barnlåset på poolen tillsammans med en arbetskollega som kommit till undsättning när det inte fungerar, gräsklipparen klippte precis sönder min fina vaxduk som blåst ner och barnen är hos mamma och pappa, världens bästa mamma och pappa som alltid ställer upp i vått och torrt.

Hoppas ni alla har en skön sommar.
kram,kram