I dag var det dags för den årliga skiktröntgen av Simons buk, det är lika jobbigt varje gång, oron att den ska komma tillbaka. Nu ska man vänta i två veckor på resultatet, hoppas att det kommer att se bra ut.
Tänk att i maj är det två år sedan operationen, ussh ja. Jag är så tacksam att Simon fick sin operation i Uppsala. Det här med cancerköerna och allas lika rätt till vård togs ju upp i Debatt för inte så längesedan, det finns att se på SVT Play, tror att det sändes den 23/1
Där medverkar Rikard från Kungälv som nekades sin operation i Uppsala hos Haile, därför att han bodde i ”Fel” kommun, det är ju fruktansvärt, han har tillslut betalat sin operation själv och har på så sätt fått två år till att leva och vara tillsammans med sin dotter. Tänk om han hade fått sin operation i tid. Man får inte ”leka” med människors liv på det sättet det är inte okej.
Cancer är nog det som skrämmer mig mest, även om jag vet att många klarar sig och att cancervården är bra i Sverige på många sätt, men just ordet cancer är för mig nästa lika med döden, varför vet jag inte. Jag vet att man lika gärna kan krocka med bilen, eller trilla ner för trappan och bryta nacken eller vad som helst, men jag tänker inte så. Fuck Cancer helt enkelt….
// Tess
