Jag vet, det var länge sedan väldigt länge sedan, men jag ska skärpa mig nu och lovar dyrt och heligt att det ska blir bättring.
Det är ju inte så att det inte händer något i mitt liv just nu, utan tvärtom.
Ni ska få en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist:
Jul och nyår gick av bara farten och vecka 2 åkte vi tillsammans med ett härligt gäng (utan barn ) upp till Sälen fyra härliga dagar med skidåkning, skoteråkning, bad, härliga middagar med härliga vänner kan inte bli bättre.
När vi kom hem söndagen den 12 fyllde vår lilla Calvin 5 år, herregud vart tog den tid vägen, 5ÅR !! Hur som så ville ju han ha ett litet barnkalas och den enda helgen som var ledig var den 19/1, på tisdagen delade vi ut några inbjudningskort på dagis, jag vet väldigt sent ute, nästa så man skäms att skicka ut inbjudningskort 5 dagar innan kalaset, på fredagskvällen hade fortfarande ingen hört av sig och tackat JA !
Calvin frågande när vi skulle göra alla godispåsar och blåsa ballonger och jag har aldrig kännt mig som en sådan dålig mamma som just då, när jag lite smidigt tog mig ur situationen genom att säga att vi måste ju veta vilka som kommer och inte, innan vi kan göra godispåsar, Just då vist ju inte han, att det vid det tillfället inte skulle komma någon på hans kalas.
Hur som, på lördagen ramlade in ett gäng JA svar och alla 8 bjudna kom tillslut på söndagens kalas TACK OCH LOV !!! vad hade jag gjort annars FY vad hemskt.
Calvin var nöjd med sitt kalas som avslutades med att alla barnen fick åka snowracer efter Gillian i snön, solen sken och det kunde inte ha blivit bättre.
Den 22:e var jag och Simon och hälsade på Helena och efter några minuter hittade hon denna lilla krabat i min mage ; )
Calvin & Alicia ska få ett litet syskon i början av Augusti,(om nu allt går bra) vi har fått den 6 augusti som beräknat födelsedatum, men när vi dagen efter var hos läkaren tyckte han att fostret var större så det blir kanske i slutet på juli vem vet.
Man glömmer snabbt av hur det var att vara gravid och jag tillhör inte skalan som älskar det kan jag säga, jag har mått illa konstant i snart 7 veckor och kommer knappt ihåg hur det känns att ”må bra” men det är väl bara att härda ut ; )
Det blir ju också lite pussel, med hästar och stall, jobb och allt annat som ska skötas och det är inte alltid kul när man mår dåligt. Men jag har snälla vänner och föräldrar som ställer upp och hjälper till.
Atlanta ska ju tävla en hel del i år så en utmaning är ju att hålla i gång henne och lösa så att den biten blir bra. Än så länge fungerar det ju att rida nästan som vanligt , men den dagen kommer ju när det inte går längre.
Ja då vet ni vad jag har sysslat med den sist tiden, och jag lovar att hålla er uppdaterade på vad som komma ska.
Ha en härlig dag mina vänner
Kram Tess
