… då har vi avklart det, för i går kväll trodde jag faktiskt att döden var nära, vi flög från Gardemoen till Narvik/Harstad Evenes flygplats sent i går kväll och eftersom vi var sena, väldigt sena till flyget så fans det bara fyra platser kvar och Simon fick sitta i mitten längst bak på rad 22 och jag fick sitta i mitten näst längst bak på rad 21 fast på andra sidan. Bredvid mig hade jag en Norsk bibliotekarie som var lugnet själv och på andra sidan satt en välväxt herre som nog ätit upp sig inför jul, han bröt på engelska så jag vet inte var han kom ifrån, men konstigt nog satt han och tittade på ”Män som hatar kvinnor” på svenska på sin iPad.
Flyget var försenat 30 min från Gardemoen då vi inväntade en Co Pilot och fyra passagerare som var sena från ett anslutnings flyg.
Vet inte om Piloten var stressad för herregud vad det gick undan. Jag har aldrig upplevt att när man taxerar ut till startbanan att det går så fort att man får hålla i sig, sedan var det lugnt de första 45 minuterna och sedan helt plötsligt började det skaka och kränga fram och tillbaka, turbulens och så höll det på tills planet landade 1 timme senare. Jag är ju flygrädd som bara den så jag vet inte varför jag utsätter mig för det och varje gång jag flyger så lovar jag mig själv att DET HÄR ÄR SISTA GÅNGEN FÖR ALLTID. Det är jättehemskt, jag har dödsångest och tårarna kommer och ännu värre var det att Simon satt på andra sida bakom så jag hade ingen att hålla i handen.
Vem vill nödlanda Norge ? det känns som det finns två alternativ, antingen styra planet in i en bergvägg för det är ju det ända som finns eller försöka träffa en av fjordarna, men det första kanske är att föredra, då tar det slut fort, det är ju inte som att landa på Skaraslätten precis ; ) ja fy, vi ska ju hem också men det är en annan dag !
Nu är vi här och ska njuta av fantastiska Nord Norge, för det är verkligen helt makalöst vackert här.
// Kram Tess
