Jag tänkte julblogga om vänskap =)

Att ha fantastiska vänner omkring sig är något alldeles speciellt… jag har en som är sådär alldeles helt otrolig, inte som någon annan, en sån där som man önskar att alla skulle få ha i sitt liv, en livs levande Tessan!

Vi har varit vänner i en väldans massa år.. vet inte riktigt hur många men vi har hunnit med en hel del. För många år sedan fick jag en stallplats i ditt stall och flyttade in. Som enda uppstallning blev det ju en hel del umgänge och som vi har skrattat =) Vet inte hur många gånger vi har brustit ut i hysteriska skrattanfall som aldrig velat ta slut. Tänk när älskade YumYum snubblade på en pinne i trädgården, när vi skulle få upp Paradise som rullat fast och det slutade med att du ramlade baklänges i boxen och han blev så rädd att han tog sig upp själv. När vi var nere i Halmstad för att hämta Ärtans pris och den där gubben snubblade på sitt skosnöre och vi fick skämma ögonen ur oss eftersom vi inte kunde sluta och alla tanterna gav oss ”Onda ögat”. När vi åkte hem var du tvungen att stanna på motorvägen eftersom skrattet startade om! Ibland åkte vi bort till korvkiosken och köpte oss lite korv och mos och spelade Lotto Express mitt i allt stallarbete =) Vi spelade biljard på andra våningen och ibland var din söta mormor med och smygrökte på mina cigaretter =)

Jag hoppas att jag hjälpte dig när det tog slut mellan dig och Fredrik och du var väldigt deppad, jag släpade ju med dig till alla uteställen varenda helg, du fick inte en chans att vila =)

När jag blev sjuk första gången och låg hemma på min mammas soffa i 2 månader tog du hand om min häst Cittra hela tiden. När hon var utlånad till människor som betedde sig illa några år senare var det du som såg till att hon blev hämtad och fick tillbaka sin box i ditt stall. När jag fick min diagnos år 2000 fanns du ju där för mig och har gjort det sedan dess.

Jag är så glad att Simon började jobba hos oss och att jag fick den där snilléblixten om att vi skulle ordna en fest så att ni kunde träffas, det är nog det bästa jag gjort =)

Visst saknar jag alla dagar vi hade i stallet men känner att vi har hittat andra sätt att umgås =) Trots att du har barn och familj har du alltid en stund över. Skratten har inte tagit slut!

Jag är så glad över att jag har dig min Älskade Vän!

Kram

Marion