Jag är så glad över min lilla 1-åring, hon är verkligen supermysig på alla sätt. Hon är snäll, tuff och orädd. Ska bli jättespännande att se vad det blir av henne, jag vet inte om dom där egenskaperna egentligen är bra, det är ju så att det är ju dom hästarna som är väldigt speciella och har en ”skruv lös” det är ju oftast dom som blir dom riktigt bra.
Jag litar mer på Winnie än Atlanta. Atlanta har jag haft sedan hon föddes, för 7 år sedan, Winnie sedan hon var 5 veckor alltså i snart 8 månader.
Atlanta vänder rumpan åt mig varje dag jag kommer för att ta ut henne på ett träningspass eller något annat, inte när hon ska ut i hagen det har hon koll på och det är ju roligt.
Winnie står alltid med huvudet ut genom boxen med öronen spetsade framåt, vare sig vi ska ut till hagen, verkas eller åka till veterinären.
Atlanta står och skarpar med hoven konstant när hon står uppställd på gången
Winnie står helt blick stilla (det tre gånger hon har stått där)
Atlanta får man jaga i hagen ( om man kommer innan 17.00) när man ska ta in henne och det är förenat med en viss rädsla, då hon efter ett tag övertar ”jaget” i full galopp med öronen slickade bakåt. Då lägger man benen på ryggen och springer kan jag lova
Winnie kommer när man ropar om hon inte redan står vid grinden med öronen framåt
Atlanta har grävt stora gropar i hela sin hage som är kanske 50cm djupa och har en omkrets på 1 meter. Det ser ut som på månen i hennes hage
Winnies hage ser oanvänd ut
Atlanta går just nu att lasta på trailer, men det händer ganska ofta att det inte går ( då räcker det att Alicia smackar uppe i från huset så går hon på) hon är en riktigt ögontjänare med andra ord.
Winnie gick rakt på trailer första gången hon åkte
Atlanta nafsar mig alltid i armen när jag knäpper fast henne i solariet (varje dag) och när jag knäpper fast grimskaftet i gripman i hagen (varje dag)
Winnie skulle aldrig någonsin göra så.
Atlanta låter som om hon skulle riva stallet när det är dags för mat
Winnie hörs inte ens ( kanske för att Atlanta överröstar alla i hela stallet)
Atlanta får man försöka motivera varje dag förutom när det står hoppning på schemat och då vill hon hoppa högt, små cavaletti kan kvitta.
Winnie får vi veta först om 2 år vad hon tycker om arbete
Men när man lastar ut Atlanta på en tävlingsplats, då vaknar tigern…. det är det bästa hon vet, att få vara på tävling, hon gör alltid sitt bästa och levererar när det gäller och tur är väl det..
Så jag ser så fram emot de kommande åren med lilla Winnie
Hittade några bilder på hennes pappa och morfar på nätet, och jag kan ju konstatera några saker:
1 Varför fick hon inte sin pappas färg, han är ju helt fantastiskt fin
2. Hon är ganska lika sin pappa i ansiktet (även om hon blir skimmel)
3. Hoppas att hon har ärvt sitt temperament efter mamma/morfar, Pappa verkar ha humör ; )
4. Hennes förfäder har haft bra ryttare, Roffe, Malin & Peter
 |
 |
 |
Så vare sig hon brås på mamma eller pappa kommer det nog att blir bra, fast eftersom jag gillar Cardento några snäpp bättre så hoppas jag att hon blir mest lik sin mamma ; )
