Idag är det strålande solsken och blå himmel, bara några stackmoln syns på en annars klarblå himmel, så är det alltid när man ska åka hem, men jag tror att min kropp har fått nog av solen och i dag har massor av vattenblåsor uppenbarat sig på axlar och bröstkorgen, även om jag nästan varit i skuggan hela dagen. I kväll klockan 17.30 ska vi ut med en longtailboat och se på solnedgången, ska bli jättemysigt, sedan är det dags att packa resväskan och i morgon bitti klockan 05.30 blir vi upphämtade för transfer till flygplatsen. Planet går härifrån 07.30 lokal tid och landar efter en mellanlandning för att tanka bränsle på Landvetter 16.10 Svensk tid och 22.10 Thaitid. Så drygt 14 timmar på ett plan, ussh jag som är så flygrädd, jag lovade mig själv (som alltid) när vi åkte hit att detta blir sista gången, men jag vet ju att det inte blir så, långflygningarna är nog värst och starten, ner kommer man ju alltid = )
Idag har vi än sålänge varit nere på stranden och badat och ätit lunch, vi gick förbi ett öde hotell som blivit totalförstört av tsunamin 2004, Nai Yang klarade sig ganska bra och 40 personer omkom den 26 december 2004 i den fruktansvärda naturkatastrofen. Totalt omkom 230.000 personer vara av 543 stycken var svenskar här i Thailand. Vid flygplatsen finns en litet monument till minne av dom som dog, man får nästan lite gåshud och rysningar när man tänker på det.
Nu är det dags att hoppa in i duschen och sedan ta det lite lugnt innan båtfärden.
Soo Long
Tess
P.s på stranden idag var det enorma vågor och vi råkade se ett par som skulle bada, damen eller tjejen var lite fin i kanten, med en enorm vit hatt och bikintrosorna indragna i rumpan för att bli så brun som möljigt, skulle dom ta sig förbi vågorna, det var inte bara vi på stranden som höll på att rent ut sagt skratta ihjäl oss. Vågorna slog över henne hela tiden och hon försökte spring tillbaka när en enorm våg uppenbarade sig, hon försvann med hatt och allt = ) hennes man höll på att dö av skratt, han skrattade så han knappt kunde andas och det var vi några till på stranden som gjorde, men hon gav inte upp för det inte. Det finns ett kort på henne här, jag vet taskigt men ni måste bara förstå vad jag menar.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
