Välkommen till Kastanjegården

Ojojoj, nu händer det saker här på gården, om det nu har gått i snigelfart i nästa ett år gällande bygget så går det just nu i raketfart. Vi fick i slutet på förra veckan veta att dom skulle komma och riva stallet i dag, planer som blev ändrade till i lördags. Så då tog det fart ordentligt. Jag körde Calvin till Fotbollsträningen klockan 09.00 på lördagsmorgon och då var det inte en kotte här och fortfarande lugnt, pappa var i stallet och skruvade ner täckeshängare och elkablar.
– Kommer det någon idag eller?
– Vet inte, men jag tror det, vi har ju fått information om det.

Så här såg det ut när jag åkte:

När jag kom tillbaka efter en timme, såg det ut så här
Alla tegelpannor var borta och hela gaveln och långsidan, snacka om tempo.
Jag trodde att dom under helgen (på två dagar) skulle få ner takpannorna och sedan börja riva på måndag. 12 man rev hela stallet (eller den delen som skulle rivas) på 9 timmar.
Snacka om effektiva

Klart ! Idag ska nästa firma komma och riva muren och bila bort betonggolvet, undra om det går lika fort ; )


I går (söndag) kom även tältboxarna som en del av hästarna ska stå i under bygget. Fyra killar monterade upp det på en timme och sedan var det bara att börja installera sig. Just nu står Atlanta och Gillian där och nästa vecka flyttar också Ärtan och Amanda in. En box används till hö och foder och samma blir det i den stallbiten som är kvar 4 hästar står kvar och en box används till foder, då vi inte har något loft kvar.
Hoppas att detta kommer att gå smidigt, det är klart att det kommer att bli bökigt, för hästarna som står i tältstallarna får man släpa vatten från stallet till och det blir bökigt att mocka, sedan får vi se när höststormarna kommer om det kommer att regna in osv, det kan ju faktiskt bli så, men vet ju hur det har blivit på tävlingar i bland. Hästarna som står i stallet får man gå till tältboxarna för att hämta hö till, då det finns där, så klart att det blir lite merjobb.

Fortsättning följer i byggprojektet ; )
Ha en härlig dag
Kram Tess

Godmiddag idag är det söndag, en helt vanlig söndag. Här hemma på Kastanjegården är det lugnt. Simon är ju i Skagen och barnen är faktiskt också konstigt nog i Danmark.
Hur gick det till ?

I fredags eftermiddag kom mamma och hämtade barnen vid 15-snåret, dom skulle sova där över natten och sedan åka med mamma och pappa till Rörtången (trodde jag)
Men vid 19-tiden fick jag ett MMS med en bild och texten – Nu är vi på väg, Calvin och Alicia

Jag tänkte först att nu har mamma blivit snurrig och skickat iväg en gammal bild, men så var det inte.
såhär i efterhand kan jag ju tycka att det var väldigt mycket kläder hon packade ner till barnen för att bara åka 3 km och sova hos mormor och morfar och regnkläder och gummistövlar, men det förstår jag ju nu, det behövs lite kläder om man ska få åka en weekend med mormor och morfar till Danmark och Legoland. Tack världens bästa mamma och pappa för allt ni gör för våra barn.

1 år och tre månader efter att vi lämnade i bygglovet ska snart allt vara klart för start, man får inte ha bråttom när man ska bygga och har med kommunen att göra, herregud vad långsamt allt går, och ju fler kockar…..

Om två veckor kommer tältboxarna som hästarna ska få bo i under tiden som stallet rivs och byggs upp igen. Vi kommer att riva halva stallet, då det visade sig att golvet är så dåligt att det inte håller för den nya konstruktionen och takbjälkarna. Alla tegelpannor på taket ska plockas ner och sedan rivs väggar och tak och golvet bilas bort, sedan ska det gjutas och byggas nytt, enligt planen ska det ta runt 12 veckor, men lägg på några så skulle jag tro att vi är i hamn. Om hästarna står i sina nya boxar på Julafton är ingen gladare än jag.

Så nu ska det alltså grävas upp igen, ja fy vi har ju knappt lagt den sista stenplattan runt poolen förrän det är dags igen. Men det är bara att bita ihop, det kommer ju att bli fint när det är klart och sedan är det bannemig slut på projekt på VÄLDIG, VÄLDIGT länge.

Det kommer att bli jobbigt under hösten och jag hoppas inte på för mycket regn och stormar. Jag kan bara föreställa mig hur det kommer att bli med alla maskiner som ska in på gården, det kommer att vara ett stort lerfält överallt, bära vatten och mat till hästarna och springa långt med allt gödsel, mörkt och kallt och fy ja. Nej nu ska jag inte vara så negativ, det är bara att gilla läget
Jag ska hålla er uppdaterade under hösten med byggets framfart och hur det går ; )

Det var en liten uppdatering i projektet ”Bygga nytt stall”

// Tess

Dagarna springer i väg och idag är lilla Selma redan två veckor gammal. Ja och hur går det då, kan man undra ? Jo det går bra, hon är snäll men en väldigt hungrig krabat och vill gärna äta minst var tredje timme, vilket innebär att man är uppe på nätterna en hel del, dessutom sover hon gärna på dagen och inte riktigt lika nöjd med det på nätterna och sömnbrist är det värsta som finns.
Man blir liksom inte gladare och full av energi när man inte får sova på nätterna och tålamodet ska vi inte prata om… ussh. – Men det är väl bara att lägga sig att sova på dagen då när hon sover, men det är inte riktigt så lätt. Har man två barn till och ett stall med djur som ska tas om hand om och dessutom allt annat som att laga mat, tvätta städa osv. det är ju inte direkt så att man tar hand om det på nätterna när man är vaken. Men man ska inte gnälla det är självförvållat ; )

Idag har jag och Calvin varit på Ortopedtekninska och gipsat benen för att göra nya nattskenor, den här gången blev det motorcykelmönster och den 15 september ska vi tillbaka och hämta och prova dom nya skenorna.

I morgon seglar Simon till Skagen, undra hur kul det är på havet med det vädret som är, det blåser ju som bara den och regnar överallt utom här ; ) i går fick vi till och med gå ut och vattna vår nyplanterade häck, konstigt verkar väldigt lokalt, jag kikar på vädret varje dag och i tre dagars tid nu har man uppskattat att vi ska få ca. 30 mm regn, men det lyser med sin frånvaro iallfall när hos oss.

I tisdags var jag nere hos Jenny med Selma och fotograferade henne, det är alltid lika kul att få träffa Jenny och Selma skötte sig bra. Det ska bli jättespännande att se resultatet och sedan ska man välja, där kommer det jobbiga för mig. Jag kan ju inte välja, jag vill ju ha alla bilder och när jag valt och kikar på dom igen hittar jag nya favoriter och så får jag tänka om.

Barnen är på dagis just nu och Selma sover, tänkte jag skulle ta tag i min garderob och röja, ut med alla mammakläder och sedan får man se vad som finns kvar. Barnens garderober behöver också röjas och uppdateras, hittade massa kläder i Alicias garderob med storlek 86/92 och hon har 104/110. På dagis behövs och klädförrådet ses över, det är fodrade galonkläder, ofodrade galonkläder, mössor, vantar i alla möjliga utföranden som fingervantar, tummevantar, tjocka vantar, tunna vantar, galonvantar, fodrade galonvantar osv, osv. som behövs nu när hösten och vintern snart är på gång.

Jag har en liten lista här hemma med projekt som jag tänkte försöka beta av nu när jag är mammaledig, den är inte så lång för med erfarenhet så vet jag ju att om ett år så står ganska mycket kvar på den där listan, man får liksom inte så mycket gjort. Mammaledig, gud så dumt, LEDIG är ju allt vad man INTE är. I går fick jag stryka en punkt på listan, nämligen punkten – städa ur kökssoffan, vi har en kökssoffa i köket som SKA innehålla pyssel till barnen, så som kritor, lera, målarböcker, vattenfärger, vaxdukar osv. men jag har en tendens till att bara slänga ner allt möjligt däri som jag inte vet var jag ska göra av, så efter några år nu är den så full att locket knappt går att stänga. I går blev det ändring på det och det är nu jättefint i kökssoffan igen, skönt !!!!!

// Ha en skön dag
Kram Tess

Även om man den senaste veckan har levt i någon slags bubbla, man har inte koll på varken tid eller rum, så känns det som om man behöver återgå till några slags rutiner, just nu ”flummar” man bara runt och dagarna går och man vet inte vad det är för dag och knappt vad klockan är. Det här med att vara trebarns mamma har jag ju bara känt på i en veckas tid och då har dessutom Simon varit hemma, men snart är det slut på sötebrödsdagarna då Simon nästa vecka börjar jobba, Calvin och Alicia ska till dagis och hur ska det gå då ?? Det känns som om det kommer att bli fullt upp rent sagt.

Vad händer annars ?
Jo i morgon ska vi på bröllopsfest i Kärna, det är Simons kompis Kristian som gift sig med sin Marie. Simons syster Marie kommer hit och passar Calvin & Alicia och lilla Selma får följa med. På söndag är det tävling på Kungsbacka Ridklubb, Atlanta ska hoppa en 110 och en 120, jag tänkte faktiskt försöka ta mig dit och få lite egentid och titta på min häst. Så mamma ska passa Selma ( det fiffiga när man inte ammar) och Calvin & Alicia är hemma med Simon. På måndag börjar dagis och som dom har längtat, Calvin har tjatat varje dag nu om att få gå till dagis och träffa kompisarna.
På tisdag ska jag åka till Bjärred till Jenny Sandberg och fotografera Selma, mamma är snäll och åker med så jag slipper åka själv, ska bli jättekul att träffa Jenny som fotat både vårt bröllop och familjen flera gånger.
På onsdag kommer Frida från BVC på ett hembesök och ska väga och mäta Selma och informera om allt möjligt kan jag tänka ; )
På torsdag ska jag med Calvin till Ortopedtekninska igen och gipsa benen och göra nya nattskenor och på fredag seglar Simon med ett killgäng till Skagen och kommer hem på söndagskväll, så det blir en tuff helg själv med tre barn.

Poolen och trädgården har faktiskt blivit så gott som klar, eller ja nästan.
Härmodagen rullades den sista gräsmattan ut ; )

Före:

Efter:

I övrigt blir det lite bättre och bättre för varje dag, inbillar jag mig i allafall, i går fick jag bita i det sura äpplet då jag tog mig lite vatten över huvudet och hjälpte Simon att städa lite i stallet, eller snarare Simon hjälpte mig att städa. Så jag har haft sååå ont i magen hela natten och även idag, så jag måste nog försöka och ta det lite lugnt. Det är fortfarande helt omöjligt att ta sig i och ur sängen och det absolut värsta som finns är att hosta eller skratta och jag vågar inte ens tänka tanken på att nysa… fy bara en liten host känns ju som om hela magen ska spricka upp. Såret eller ärret ser bra ut det är sytt och tejpat och tejpen får gärna sitta kvar för min del. Jag äter 2 alvedon och en Ipren tre gånger om dagen, undra hur det känns utan ? förmodligen inte alls skönt, så jag fortsätter med det ett tag till tror jag.

Nog om detta !
Ha en riktigt härlig dag
Kram Tess

Ja det är minsann inte lätt med namn, jättesvårt helt enkelt ! När man dessutom är två som ska enas om ett namn som båda tycker om så blir det inte lättare. Dessutom ska det passa ihop med Calvin och Alicia och med efternamnet Törnell

Vi hade faktiskt inte ett enda namn på förslag när vi åkte till BB trotts att vi vetat att det skulle bli en liten flicka, (jaja några namn hade man ju som man tyckte om men inte mer än så) jag tror det där är lite olika, vissa bestämmer vad dom ska heta innan, men både jag och Simon vet ju att båda dom andra gångerna så har inget av namnen på listan passat, så lika bra att vänta och se vad det är för en liten individ som tittar ut.

Jag fick ju ge mig sist då jag hade velat att Alicia skulle heta Tuva, men Tuva kändes inte aktuellt nu eftersom Alicia fick det i andra namn.

Mina favoriter är Novalie, Cornelia, Disa, Edeline & Lykke
och Simon gillar Jill, Patricia, Cornelia, Tova & Lilly
Då kan man ju undra sig varför det inte blev Cornelia som fanns på bådas lista, jo helt enkelt för att det var ingen Cornelia som låg i magen, det var vi väldigt överens om.

Sigrid & Selma fanns också med, men inte som någon favorit.
Efter några dagar hemma så har vi nog ändå bestämt att det är Selma hon får heta.
Min mammas mormor hette Selma och Simons pappa har också en Selma i släkten vet inte om det var mormor eller farmor och vi kan helt enkelt inte komma på något bättre.

Det här med namn är som sagt inte lätt och det är säkert många som tycker att vi skulle valt något annat och har synpunkter på Selma, hade barnen fått bestämma hade det utan tvekan blivit INGELA.

Så Selma Tuva Törnell blir det nog, men som sagt inga papper är påskrivna ännu så det kanske blir Novalie eller Edeline ; )

I bland blir det fel ! men nu ska bloggen vara på banan igen ; )

Hejsan !
Ja var börjar man, tre dagar i en bubbla och idag söndag börjar det äntligen kännas lite bättre, det är tur att man glömmer för annars hade alla bara haft ett barn ; )

Vår lilla prinsessa (som fortfarande inte fått något namn) såg dagens ljus i torsdags kl. 11.08. Hon skrek som en liten vilde innan läkarteamet ens hade fått ut henne ur magen, så det är en liten bestämd tjej.

För att ta det från början, åkte vi hemifrån 06.45 och skulle vara på förlossningen halv åtta på morgonen för förberedelser. Vi fick ett rum när vi kom ner jag fick duscha i diskutan och fick snygga kläder på mig en kanyl i handen och en kateter, Simon fick operationskläder på sig och ett par träskor. allt var klart klockan åtta och sedan blev det en lång nervös väntan, på två och en halv timme hinner man tänka en hel del.
Läkaren som skulle utföra kejsarsnittet kom in vid 10.30 och meddelade att hon hade jobbat hela natten och därför inte ville göra snittet utan att en annan läkare kommer att vara ansvarig men att hon skulle vara med och assistera.

Jag frågade hur lång tid det tar från det att operationen började tills att bebisen var ute och då sa hon – Om jag hade gjort det skulle jag tippa på att det tar ca 3 minuter, men den andra läkare är lite mer långsam så säg att det tar honom 7 minuter ; )

10.50 fick vi gå in till operationssalen och där inne mötte jag ett känt ansikte, en gammal arbetskamrat som läst till operationssjuksköterska det var väldigt skönt för det blev fokus på lite annat än det det härliga ryggmärgsprovet, som gick bra, jag fick prata med narkosläkaren och han förklarade hela tiden vad som skulle hända, jag fick lägga upp benen och sedan tog det max en minut så kunde jag inte röra dom längre. Han förklarade att det enda som kommer att försvinna är smärta och temperatur, så beröringen finns kvar, dvs. du känner allt fast det gör inte ont.

– Nu nyper vi dig i magen med något riktigt vasst känner du något ?,-Ja det är klart men det gör inte ont.

Och så var det igång, jag hade väldigt lågt blodtryck och maskinen började skrika med jämna mellanrum vilket var lite otrevligt, men narkosläkaren pratade lugnt hela tiden och gav mig någon form av medicin varje gång maskinen tjöt. Det bökades och spände och det kändes som om hela jag åkte fram och tillbaka och efter exakt 7 minuter hördes ett skrik.
– Nu skriker hon innan vi ens har fått ut henne sa läkaren.
Och sedan fick vi se henne, Simon klippte av navelsträngen och sedan satt han med henne i famnen bredvid mig tills allt var ihopsytt och klart.

Klockan 11.50 var vi tillbaka på rummet där vi började.
Simon fick en fin silverbricka med smörgåsar och ”champagne” där vajade också en liten svensk flagga. Jag fick inte äta med faktiskt dricka så det blev en liten skål i allafall.

Lilla prinsessan blev mätt och vägd, och sedan tog man en temp som visade sig vara lite för låg, 35 grader, så hon fick ligga hud mot hud med massa filtar hos mig, efter tre timmar var tempen godkänd 36,5 och vi fick flytta över till BB.

Där har vi nu varit sedan dess, det är väldigt fint här nere, vi har ett eget rum med eget badrum med dusch, toalett skötbord osv. varsin säng, en platt tv med Netflix och mat serveras fyra gånger om dagen så det går ingen nöd på oss. Simon har varit här hela tiden, men åkte hem idag och kommer tillbaka i kväll och planen är att åka hem i morgon om allt fortfarande är bra.

I dag är första dagen som jag har kunnat resa mig från sängen själv, även om det gör svinont i såret. Kanylen är dragen, katetern likaså, plåstret över ärret drog dom i morse och det var INTE skönt kan jag säga, men nu hoppas jag inte det är något kvar, förutom blodförtunnande sprutor som ska tas varje kväll i 7 dagar. Ja hur ska det gå att ta sprutor själv när man är spruträdd, Nej det går inte, så Simon har fått instruktioner om hur han ska göra så han få bli sjuksyster hemma. vet inte om jag litar på honom riktigt, men jag har väl inget val ; ) jo det ska nog gå bra, har har ju vanan inne efter sin operation.

Nu ska jag och lilla ”- ja vad ska hon heta” gå ut och äta lite lunch
Ha en skön dag !
Kram Tessan

Då har hon tittat ut, vår lilla prinsessa. I torsdags den 7/8 kl.11.08, vägde 3540g och är 49 cm lång. Allt har gått bra, vi mår bra och förhoppningsvis åker vi hem på måndag
Ska försöka att sova lite men jag återkommer i morgon ; )

Här är några bilder så länge:

Idag är det mitt livs sista dag som gravid, för någon 4:a blir det minsann INTE.
Känns såå skönt men samtidigt lite konstigt att man aldrig ska få uppleva detta någon mer gång.
Idag har vi varit på inskrivning på förlossningen, det tog lite längre tid än väntat då vår lilla vilde i magen ställde till det lite. Jag skulle ligga med ett CTG i en halvtimme för att dom ville ha en kurva att kika på så att allt såg bra ut, men eftersom hon knappt låg still i magen utan sparkade hejvilt och var helt tokig, blev det ingen kurva utan bara massa prickar, så jag fick gå runt en stund och sedan fick vi göra om allt en gång till.

Jag fick väga mig 73, 5 kg (liten och nätt) ca 9 kilo plus känns ju ändå skönt det kunde ju lika gärna vara 19 ; ) vi fick prata med narkosläkaren, ta massa blodprover och även prata med överläkaren Joanna som ska göra snittet i morgon.

Vi har fortfarande inte fått någon exakt tid, då det är en cancerpatient som ska opereras innan mig och sedan var det en arabisk kvinna som också skulle förlösas med kejsarsnitt och dom ville ta den som tar längst tid först, vilket var den som hade gjort snitt innan . Jag har ju gjort ett snitt med Calvin så jag var säker på att jag kanske fick gå först, med där låg jag i lä med hästlängder, den andra kvinnan skulle göra sitt femte snitt, så lotten föll på henne. Innan vi gick hade planen ändrats igen och dom vill ändå ta oss före, så vi ska vara på förlossningen kl.07.30 i morgon bitti för förberedelser och någon gång mellan 10.30- 12.00 trodde hon att det skulle bli av.

Hörs vi inte på ett tag så vet ni var jag är, nu ska jag försöka sova även om det inte är så lätt, jag är trotts allt nervös och ser inte fram emot morgondagens ingrepp, även om det innebär att vi ska få träffa den lilla prinsessan i magen.

Var rädda om varandra så hörs vi snart igen
Kram barbamamma

Det verkar vara ett björnbärsår i år. Jag och barnen har varit ute i hästhagarna och plockat björnbär och nu på eftermiddagen kom mamma och pappa så då blev det en sväng till. Det verkar finnas hur mycket som helst, det värsta är bara dom jäkla taggarna, jag har taggar överallt och man fastnar ju hela tiden, och dom största och finaste finns ju självklart längst in i snåret. Sedan kanske man ska ha gummistövlar och inte ”foppatofflor” ; )
Kattungarna har blivit avmaskade idag, alla var jätteduktiga utan en (som Calvin döpt till Patrik) Den spottade ut allt på Simons byxor, den lilla busen.
Simon drog för några dagar sedan igång ett projekt där han och Calvin skulle göra en skylt, ”Varning för Kattungar” dom springer ju runt ute och busar så vi är lite rädda att dom ska bli påkörda. Den fina skylten blev klar idag ; )

Resultatet ??? Ja det kommer här:
I övrigt började denna tisdagen med simskola för Calvin i morse, vi har pysslat och lekt med lera, ätit pasta med köttbullar till lunch, barnen fick rulla köttbullar och Simon stod för stekandet, packat väskor till barnen som ska till mamma och pappa i morgon beroende lite på vilken tid vi får för kejsarsnittet på torsdag. Det blev ett kvällsdopp i poolen innan kvällsmaten, Simon har klippt gräs och vattnat och gjort en herrans massa annat som jag inte ens har koll på, så denna dagen gick fort.

När vi plockade björnbär hittade vi en jättefin sten med mossa på. Love Nature ; )

Hoppas ni har haft en skön dag, nu ska jag sova.
// Tess

I gårkväll fick Simon och Calvin för sig att dom skulle tälta på tomten, vet inte riktigt hur dom tänkte med tanke på vädret som skulle dra in under natten, men fast beslutna för sin sak var dom uppe på vinden och rotade efter tält och annat. Sedan kom det roliga, att sitta på altanen, äta isglass och beskåda dom försöka få upp tältet, ingen beskrivning fanns och det tog nog närmare en och en halv timme och en herrans massa svordomar innan det lilla tältet var uppe.

Tältet kom upp och det bäddades med luftmadrass, täcke och kudde. Redo med ficklampan i högsta hugg och en påse med potatisskruvar sa dom godnatt och gick ut för att sova i tältet. Det började regna rejält under natten och vid 4-tiden började det åska, två ordentliga knallar och sedan tändes ficklamporna i tältet och ut kom två kalsongklädda killar springandes och så var det tältandet klart.
Calvin verkar dock inte avskräckt utan i natt ligger dom där igen, vi får väl se hur länge dom stannar denna natten.
Simon sover med öronproppar då det hade varit en hel del djur på besök, vi har ju rådjur på tomten som äter våra päron, vildsvin och älgar i skogen, sedan går ju några av hästarna ute och dom låter ju också, men roligast var nog katten som tagit sig in under yttertältet och skrämt livet ur dom….. hahah härliga Blixten.

Jag och Alicia ligger i allfall i en skön säng i natt, så sov så gott

// Kram Tess

Efter 5 timmars väntan på Östra, hittade läkaren en öroninflammation i Alicias högra öra, vi blev väldigt glada över detta, hur man nu kan bli glad när någon är sjuk, men i sammanhanget är det skönt att veta vad det är. Vi fick utskrivet antibiotika, men kom överens med läkaren att försöka utan, med tanke på all antibiotika hon fått de senaste månaderna. Så det ligger ett recept på apoteket och väntar om det skulle bli sämre.
Alicia har inte klagat över att ha ont i örat, så jag blev lite förvånad. Hon har fortfarande feber men är nog lite piggare i dag.
Hoppas att hon hinner krya på sig till på torsdag när barnen ska till mamma och pappa och hoppas att dom håller sig friska medans jag ligger på BB, så det inte blir massa jobb med sjuka barn och sjukhus när vi är borta.

//
Kram Tess

Idag blir det det 21:a besöket på sjukhuset för Alicias del sedan den 6/6, ussh jag tycker så synd om henne. Hon har haft närmare 40 graders feber i två dagar nu och hade även feber förra fredagen. Jag pratade med sjukvårdsupplysningen i går för femtielfte gången och blev rådd att åka in till barnakuten på Östra igen. Lilla Alicia, varför kan hon inte få vara frisk. Hon sa själv igår kväll när jag skulle få i henne Alvedon – ”Mamma varför måste jag vara sjuk hela tiden, det är inte roligt” Vad svara man på det ?
Det som är jobbigt är att hon också har blivit lite ”bränd” hon tror att allt ska göra ont och vill inte åka till läkaren, hon vill inte ta tempen, hon vill inte ta medicin osv, osv. bara gråter och går knappt att övertala, ussh det är sååå jobbigt.

Det känns så tråkigt att hon ska behöva vara sjuk, man blir ju orolig med tanke på allt som har varit och har svårt att tänk på något annat. Om 4 dagar kommer det ju en ny liten familjemedlem som man ska glädjas åt och lägga fokus på, men det känns som om det hinner man inte bry sig om just nu, det får gå som det går, huvudsaken för mig är att NÅGON kan ge mig en diagnos på Alicia och att hon kan få bli frisk, ovisshet är det värsta som finns.

Så lite frukost i magen och invänta att lilla hjärtat ska vakna så blir det väl en dag på sjukhuset igen ; (

// Tess

Jag har ju glömt att berätta något väldigt roligt, vet ni vad ? Jag ska bli MOSTER ; )
I början på januari så kommer en liten söt bebis se dagens ljus, det ska bli så kul.
Min syster Charlotta och hennes man Ola ska bli föräldrar. Jag ser verkligen fram emot det, vi kommer ju att vara mammalediga ihop ett tag, hela härliga våren och sommaren iallafall.
Jag önskar dom all lycka till i världen med graviditet och allt som hör till
Kram på er !

Just nu är det lugnt hemma, barnen är med Simon, mamma och kusinerna på Cirkus.
Cirkusen har slått läger på en äng 100 meter härifrån, så det är nära och bra. Jag är väl egentligen ingen fantast av cirkus, tycker synd om djuren, men men i bland får man bortse från det. Djuren här verkar må hyfsat väl. Lotten föll på i allafall på Simon att gå med, han har aldrig varit på cirkus, så vi får väl se vad han tyckte när dom kommer hem.

I morse när jag var ute och fodrade vid 7-snåret anlände i allafall en lång karavan av lastbilar, husvagnar, tankbil, djurtransporter och annat, det var lång kö och stopp på vår lilla väg i säkert en 40 minuter innan allt var på plats på ängen och i morgon när vi vaknar är allt borta och det finns knappt ett spår av vad som varit. Hmm konstigt !

Våra små kattungar börjar att bli stora och ska snart flytta hem till sina nya familjer. Just nu är dom helt underbara, busar som bara den och försöka att hålla dom inne är näst intill omöjligt. Vi har en liten grå kille kvar, barnen hoppas på att ingen ska ta honom så han får stanna, och jag kan väl hålla med dom att den är söt, men man ska hinna med att ta hand om alla djuren också och vi har ju redan tre katter.

Här är Alice, som ska flytta till Simons arbetskamrat Pia

…och här är Tippen som ska flytta hem till Emma & MarkusIdag har Calvin varit på simskola, den startade i måndags och håller på i tills nästa fredag, han tycker det är jättekul och det går framåt, från att vara livrädd till att våga doppa huvudet under vattnet till och med utan simglasögon ; ) efter simskolan har vi varit nere hos mamma och pappa en stund, ätit lunch, och sedan blev det en tur till hamnen för att äta glass. I glasskiosken längst ut finns sååå god glass, egentillverkade rån gör ju inte saken sämre ; )

8 dagar, 8 dagar, det är bara 8 dagar kvar nu HJÄLP !!! tack och lov är foten på bättringsväg så jag i alla fall kan röra mig hyfsat. I går var jag hos barnmorskan för sista gången innan förlossningen. Hon lyssnade på hjärtat, tog blodtryck och blodvärde, mätte magen och kände så att huvudet fortfarande låg fixerat, och det gjorde det, vet inte vad det spelar för roll när man ska göra ett kejsarsnitt, men det kanske är bra att veta.

Det sparkar och lever i magen, en riktigt vilde är vad det är, idag kom en fot ut ur magen så man kunde greppa om den, nästan lite läskigt.
Samtidigt som man fasar lite så ska det bli skönt att hon tittar ut, det är ingen vidare skönsömn nu för tiden, antingen får man palla upp med kuddar och försöka sova sittandes i sängen eller så är det soffan som gäller, allt man äter efter kl.17.00 får man sota för resten av natten i form av halsbränna, sura uppstötningar osv. Det ska också blir skönt när magen försvinner, nu gör den ju tyvärr inte det direkt men jag är lyckligt lottad och har bara gått upp 9kg.

Här hemma har vi fått in vaggan i sovrummet, bilbarnstolen är framletad och någonstans på vinden ska det finnas ett skötbord, nappar och blöjor är inhandlade och lite kläder från Alicia har fått ta plats i garderoben. Vagnen står i källaren och ska väl packas upp men annars känns det som om det mesta är klart. Jag ska packa en väska till BB också med lite kläder, toalettsaker och kameran får väl också följa med antar jag ; )

Jag hoppas att hon håller sig i magen tills nästa torsdag, i går natt hade jag värkar men det avstannande efter en timme, så jag ska försöka att hålla mig i stillhet, även om det inte är så lätt. Barnmorskan sa att om det drar i gång igen så ska jag ringa förlossningen i Varberg, men vet ju aldrig det kan ju gå väldigt fort.

Det var en liten lägesrapport från magen ; )

// Tess

I helgen har Atlanta varit med Ulle och tävlat i Gislaved, känns jättetråkigt inte inte vara med själv, men som vanligt har både ryttare och häst levererat fantastiska rundor, ett litet nedslag på 4 klasser. Jag får tacka alla som är så snälla och ser till att min lilla häst får följa med och sköter allt som att knoppa, mocka, fodra, vattna, putsa och kör min häst fram och tillbaka osv. Vecka 32 är det dags att besöka Älmhult för ännu ett meeting, men även då får Atlanta åka utan mig för då ligger jag ju på BB och mår nog inte toppen ; ) I tävlingsväg är det sedan Åby som står på tur och sedan i början på oktober så är det ju dags för Breeders nere på Flyinge.

Det är roligt att det är fotografer på tävlingarna nu för tiden, så när man inte själv är med kan hitta bilder på sin häst.

Nu jäklar är det inte många dagar kvar, 15 dagar. Börjar bli lite smått nervös och undrar faktiskt vad jag har gett mig in på. Vet inte om jag tänkte så med dom andra. Hur ska det gå med tre barn, det var ju så bra med två, det kommer ju att bli mycket nu i början med kejsarsnitt, (man är ju inte jättehäftig efter det) vakna nätter, och allt som ska fixas.
Vi har ju kommit i från det där med blöjor, nappar, amning, välling, spyor, osv, osv. kommer man ens ihåg allt och hur man ska göra ??

Inskrivning på Varberg den 6/8 kl.14.30 skulle tro att det blir som förra gången, lite information om att man inte får äta, man ska duscha med Diskutan kvällen innan och även på morgonen, sedan ska man in och sätta kanyler i armarna, kateter osv, osv sedan kommer den enorma sprutan ( ryggmärgsbedövningen) och sedan är det bara att slänga upp benen på operationsbordet innan dom försvinner, ett nyp med en ordentligt tång i magen och sedan tar det 5 minuter så är den lilla prinsessan förhoppningsvis ute frisk och kry. En timme senare är magen ihopsydd, och sedan börjar man skaka (av bedövningen antar jag). Simon får äta goda smörgåsar och dricka Pommac och själv får man titta på, HUGRIG ; )
På kvällen tvingas man upp ur sängen för att duscha, och som belöning kanske , kanske man får en ostsmörgås och den brukar smaka typ det bästa man har ätit någonsin.

Ja det är lite skräckblandad förtjusning det där med att få barn, man får utstå en hel del, men så får man också något fantastiskt för det, en litet, litet liv som man kommer att älska över allt annat resten av sitt liv, så jag antar att det är värt det.

Calvin och Alicia väntar och väntar på att ”Ingela” ( som dom döpt henne till) ska komma ut och nu gör hon ju det snart…

Kram Barbamamma ; )

Måste ju säga att den här poolen kunde ju inte blivit klar lägligare, det är ju sååå varmt strax över 30 grader varmt, varje dag. Jag orkar knappt vara ute. Kånka runt på den här magen och med den där foten är lite kämpigt, så det är skönt att bada.

Jag var på ICA Maxi i går och storhandlade och hittade simglasögon för 29:- där. Calvin fick ett par limegröna och Alicia ett par lila, det gjorde succé. Calvin var så glad, nu vågar han doppa huvudet under vattnet och tycker det är jätteroligt, Alicia vägrade ta av sig sina och jag, JAG var VÄRLDENS BÄSTA MAMMA som hade köpt en sådan fin present ; )
Vi får väl se hur länge det håller i sig… förmodligen tills dom ska gå och lägga sig och inte vill, då är man VÄRLDENS DUMMASTE ; )

Här är ett litet kort från gårdagens bad på mina tre hjärtan.

Vilket väder vi har, helt underbart, kanske hade jag uppskattade det ännu mer om jag inte varit gravid. Men jag försöker att verkligen njuta.
I tisdags var mamma med mig nere i Varberg och jag blev av med mitt gips, det är såååå skönt, jag har fått en stödskena i stället och den är så mycket lättare och går att ta av så jag kan bada i poolen och duscha utan att Simon ska behöva hjälpa mig att packa in hela benet i en sopsäck med silvertejp runt och sedan ner på den där livsfarliga pallen från Ullared som känns som om det ska ge vika vilken sekund som helst. Såå jag är jätteglad.

Ortopeden sa att man kan se på röntgen att ledbandet har slitit med sig en benbit från fotknölen, så nu har jag en lös benbit som hästarna brukar ha, hahaha inget man gör något åt. Jag har fortfarande ont i foten och hoppar på kryckor, men försöker att gå och stödja på den så mycket jag kan, men det känns som om det går långsamt framåt. läkaren uppskattade till att det skulle ta 6 veckor innan den var ok !

Idag har vi badat och badat och badat, så härligt, barnen älskar det och det känns kanon.
Simon har planterat resten av häcken som fattades och fick hjälp av sin pappa som kom förbi idag. sedan har vi bara slappat på altanen och ätit glass, normalt brukar jag inte ha ro till sånt när jag är hemma, men nu har liksom inget val och det är bara att gilla läget.

Jag har fixat klart ”solsängen” till altanen, ett litet hemmabygge som jag blev ganska nöjd med. Mamma hjälpte mig att handla gardiner, påslakan och kuddar på Ikea och lite vajrar på Hemtex, sedan blev det en luftmadrass på Jysk, blev faktiskt helt ok, eller vad tycker ni ?Den är så mysig att ligga och mysa i, idag har jag och barnen legat och läst saga i den.
i dag hade vi även lite besök i poolen, en STOR spindel och en ENORM padda, spindeln är helt ok, men paddan… ussh jag tycker att dom är jätteäckliga, så Simon fick rycka ut med håven. varför kan dom inte hålla sig borta, snyltgäster helt enkelt ; )
I går kväll hade vi lite besök på eftermiddagen/kvällen, Magdalen och Pålle var här med sina barn och badade och även Fia och Andreas. Så det blev först bad i poolen och sedan grillade vi hamburgare, så idag har vi varit lite sega dessutom, så nu ska jag hoppa i säng och sova.

I morgon ska Ulle hoppa Atlanta lite uppe på Mossen på morgonen och sedan blir det nog en dag vi poolen, såg att det skulle bli varmt och skönt även då.

Hoppas ni alla har en fantastisk sommar på alla sätt
Kram,Kram

Om 24 dagar kommer vi att vara fem, då det nu är bestämt att vårt tredje barn och andra prinsessa ska förlösas med kejsarsnitt torsdagen den 7/8, exakt tid har vi inte fått eftersom det inte fanns några tider kvar de dagar som man har planerade kejsarsnitt på , så det har blivit senare lagt. Man brukar ju plocka ut barnen minst en vecka innan beräknad födelse och nu blir det bara tre dagar, så vi får hoppas att hon håller sig snällt inne i magen till den 7/8. Det känns väldigt skönt med tanke på vad som har varit, även om man nu börjar fundera på alla risker som det innebär med ett kejsarsnitt och som man har blivit upplyst om flera gånger om, alltifrån blodproppar, till sammanväxning av inre organ, ökad blödningsrisk, osv osv. Jaja jag har ju gjort bägge delarna och inget av det är ju smärtfritt på något sätt, så det är nog bara att gilla läget, Pest eller Kolera….

Det som läkaren idag tyckte var det stora problemet var mitt ben i gips, att gå höggravid med ett ben i gips är inte jättebra, då risken för blodpropp är stor och absolut inte föda barn med det, så jag kommer att få blodförtunnande medicin en vecka innan och en vecka efter och så ville han att jag skulle försöka att röra på mig så mycket det bara går.
Jag ska ju ner till Varbergs sjukhus i morgon, kanske kan jag förhandla till mig att inte få något nytt utan den där smarta skon i stället.

Den sista antibiotikakuren är klar tack och lov, så nu går man runt och är lite orolig att någon av symtomen ska komma tillbaka. Ansiktsförlamningen har hon fortfarande kvar, jag tycker kanske att den har gått tillbaka lite och det är ju bra.
Vi hade lite otur med kanylerna och fick byta dessa hela tre gånger något som inte var så roligt, så det var så skönt att få åka till Östra i torsdags och kunna säga till henne att idag är det den sista gången vi åker hit och nu kommer det inte att göra ont mer. På Östra firade vi med att lägga pussel och äta glass. Hoppas att hon får vara frisk nu det lilla hjärtat.

Att bada i poolen hör nu nästan till en daglig rutin som som har blivit dagens höjdpunkt. Barnen älskar det och har redan blivit mycket mer bekväma med vatten. Calvin har ju varit livrädd för vatten, en droppe i ansiktet och han skriker så man tror han ska dö, det gör han inte längre, han hoppar från poolkanten och säger inte jättemycket om han skulle hamna under vattnet även om han fortfarande inte gillar det. Alicia är mycket tuffare och inte alls lika rädd. Båda barnen tar sig fram i poolen med hjälp av armpuffar sprattlandes med benen ; )

Plattorna som ska läggas på makadamet har kommit, Simon har planterat häcken och i slutet på denna veckan kommer resten av häckplantorna, poolhuset, eller hus och hus det är ju mer ett vindskydd med en vägg och tak, ska få taket på plats, sedan ska vi så gräsmatta, och fixa i ordning resten av trädgården som har blivit större och annorlunda. Så det känns fortfarande som om det är väldigt mycket kvar, de är tydligen en hel del installationer kvar i källaren också enligt ”Poolkungen”

Själv spenderar jag tiden i detta läge, lite avundsjuk att inte få nyttja poolen

Nu börjar jag att tröttna på det här tillståndet, sju dagar med benet i gips, med en bebis i magen och det är ju inte direkt svalt ute, så benen och fötterna svullnar. Jag börjar att blir riktigt frustrerad, jag kan ju inte göra någonting, jag sitter här och ser allt jag skulle behöva göra, men jag kan inte ens bära bort min egen tallrik i från bordet, inte duscha själv, ja ni fattar. Samtidigt så vet jag ju att många har det så här och mycket värre så man ska inte klaga. Igår var mamma och pappa här en sväng på kvällen och tog ett kvällsdopp med barnen och Simon i poolen, då var det inte jättekul att sitta på altanen på en stol i värmen och svettas och inte kunna bada, det såg ju sååååå skönt ut.

Pappa var snäll och körde mig till MVC i går och jag fick ta med mig Alicia som fick bära min handväska, barnmorskan mätte magen, lyssnade på hjärtljuden, tog några blodprover och sedan var det klart. Skönt nu är det bara 4 veckor kvar, 25 dagar, jag fick med mig en lapp om plötslig spädbarnsdöd att läsa. Där dom nu rekommendera att barnen ska sova med napp för att undvika detta. Efter det åkte vi till Granngården för att handla hästfoder och sedan hem igen.

Vi tog en tur till Millessons (handelsträdgården i Onsala) efter lunchtid, där vi kikade på häckar, som vi ska plantera runt poolen, vi bestämde oss tillslut för en Avenbok, den var ganska hög och redan färdig och då dessutom lite dyrare då plantorna redan är närmare två meter höga. Men vi kände att det var värt att få en ganska klar häck än att vänta några år eftersom vi vill ha lite insynsskydd och inga hästar i poolen. Så nu står Simon och gräver ett 60 cm djupt och 10 meter långt hål där häcken ska ner. 16 st plantor står i hästtrailer och väntar och 14st till kommer i morgon.

I onsdags kväll åkte jag med Malin & Marion ner till Tylösand för att äta lite middag och titta på Ulf Lundell, något som har varit planera sedan länge (på den tiden när man inte hade benet i gips eller var gravid) det löste sig dock bra. Malin fick köra och jag fick låna en rullstol av Marion. Att köra rullstol är inte det lättaste kan jag tala om. På konserten blev jag påsprungen av flera fulla och icke fulla människor som helt enkelt inte har ett synfält lägre än näsan. En väldigt förfriskad herre trampade mig på foten och höll på att sätta sig i mitt knä, och sedan fick jag en gin och tonic över knät. Jaja middagen var iallafall fantastiskt god, sällskapet var kanon och jag fick höra ”Hon Gör Mig Galen” på Solgården strax innan midnatt, ljumna vindar, glada människor gjorde kvällen fantastisk.

Just nu ligger jag på soffan på altanen med benet i högläge, Simon håller på att fixa barnlåset på poolen tillsammans med en arbetskollega som kommit till undsättning när det inte fungerar, gräsklipparen klippte precis sönder min fina vaxduk som blåst ner och barnen är hos mamma och pappa, världens bästa mamma och pappa som alltid ställer upp i vått och torrt.

Hoppas ni alla har en skön sommar.
kram,kram