Välkommen till Kastanjegården

Det har blivit lite julfint i växthuset, höstlöven har ersatts med granris i alla korgar, en lång adventsljustake har fått flytta in och snart ska även den lilla julgranen få en egen liten plats.
Här om kvällen bjöds det på glögg och pepparkakor i växthuset till tonerna av julmusik.
Det är helt fantastisk mysigt i växthuset just nu även om det är lite kallt, massor av levande ljus i ljuskronor och lyktor gör att man inte vill gå in även om det blir lite kallt om näsan.

Härom dagen kom Calvin hem med fyra stycken små figurer från dagis, barnen hade jobbat med sina släktträd och familjer, så de fyra små figurerna skulle föreställa vår familj, Simon, jag, Calvin själv och Alicia. Här kommer en lite bild på underverken, trycker jag ser lite snorkig ut eller vad tycker ni ?

… det blev ett besök på Ikea i stället och sedan gick tiden så fort så det hans inte med. Pust.
I morse hade jag stora planer, (det har jag varje morgon, men det är sällan allt hinns med) Jag skulle fixa stallet först, sedan en tur med barnen och mamma till Sagsjö för att kika på en utebelysning som jag och Simon önskat oss i julklapp, julbord på Ikea och där sket det sig, Julbordet var mellan 15.00-19.00, så det fick bli köttbullar i stället, sedan en sväng till ICA Maxi för att handla mat, hem ut i stallet packa trailer, in och klä om Calvin till Boll och Lek skicka i väg honom med mamma, lasta hästen på trailern för att åka till clear rounden i Kungsbacka och sedan hem och då var det tänkt att baka pepparkakor, med det tog sådan tid i Kungsbacka att jag inte var hemma förrän 21.00 och nu orkar jag inte, så det får bli en annan dag.
Atlanta var jättefin och hoppade felfritt på 95 cm, däremot var hon lite stökig att hantera, hon är som en vildhäst ibland, så man får passa sig så man inte tappar henne eller åker på sig en smocka.

På Ikea hittade jag en jättesöt plastgran (ja, jag vet, jag är den största motståndaren i världen till plastgran, men idag kunde jag inte motstå) Den ska få stå i en korg i köket, sedan ska vi har en riktigt gran som vanligt i vardagsrummet och i år blir det även en gran i växthuset. Så jag kände att det räckte med två barrande granar att ta hand om när julen är över och ska städas ut.

Med julklapparna går det segt, julbaket lika så, planen nu är att försöka inhandla en julklapp varje lunch, då borde det gå, om jag nu har tid att ta lunch med tanke på allt jobb som ska vara klart innan julledigheten, jaja det löser sig alltid.

På söndag är det första advent, då ska det pysslas och mysas åhh vad jag längtar till på söndag, men först ska det jobbas två dagar till och sedan är det helg igen.

Ha en skön kväll
Kram Tess

Ja det kan man kalla det, nu i kväll har jag och pappa varit på Kungsbacka Kommun på möte för att diskutera avlopp, jag vist är det roligt AVLOPP ! Skit rent ut sagt ; )

För att få bygglovet att gå igenom måste vi lösa avloppsfrågan från stallet, då kan ju tycka att vad spolas ut där, jo vatten och lite smuts från hästarna, det är ju inte avlopp från en toalett precis, men, men jag förstår att det måste lösas, då uppdagades det ju att vårt avlopp från huset går till en trekammar brunn som inte är så bra vilket innebär att det inom kort måste fixas, så då är det ju lika bra att göra det på en gång när man ändå ska gräva.

Det finns lite olika alternativ, antingen bygger man ett eget reningsverk, kostar sådär 250.000:- (som hittat) då har man sedan en driftskostnad på ca: 6.000:- om året och sedan ansvara man ju för allt som går sönder osv, osv.
Eller så kopplar man på sig på det kommunala avloppet, men då kommer kruxet… det finns en påkoppling ovanför Kapareskolan, dit är det närmare 400m som vi ska GRÄVA och det känns inte som om det blir så roligt, sedan kostar anslutningen 63.000:- till kommunen plus allt arbete, vi måste gräva oss över Håkullavägen in på kommunens mark som vi måste söka tillstånd för att få gräva upp, sedan ska det grävas från huset ner till stallet.

Sedan uppdagades det att det ligger en vattenledning nergräv över vår mark som eventuellt måste läggas om när dom bygger den nya Onsalavägen, så då ska hela hagarna grävas upp, men det lär väl dröja något år eller så om vi har tur.

så det blir mycket GRÄVANDE fram över, vi ska nu skicka in en ansökan om att få koppla på oss på avloppet, vi ska fråga kommunen om servitut till avloppsrören och sedan börja ta in offerter på GRÄVANDET, sedan kan bygglovet beviljas för stallet.
En sak i taget, jag har ju bara hållt på med detta sedan i början på maj, men om något år eller så, så kanske det blir en spolspilta och en box till ; )

Jag återkommer i ärendet

// Tess

Idag fick jag ett sms till min telefon, det stod:
En kväll för 6 år sedan tog jag en chansning. Det visade sig vara ännu ett lyckat drag !

Ja, det var det. För 6-år sedan precis just nu stod jag på Maria-Theresien Platz i Wien. Just vid den här tiden var det Julmarknad här, det var kyligt ute och jag stod och värmde händerna runt en varm kopp punsch, och just då frågade han mig – vill du leva resten av ditt liv med mig ? Lyckligast i världen tror jag att jag var just då. Tänk att det är 6 år sedan, tiden går fort och idag firar vi förlovningsdag.

I övrigt är det ganska fullt upp just nu, det är mycket på jobbet, det är mycket inför julen, det är mycket med hästarna och bygget av stallet, det är mycket sjukgymnastik och läkarbesök med Calvins fötter, Blixten ska kastreras, det är julpyssel på dagis, julfester på jobbet osv.

I morgon är det städdag på dagis som avslutas med gemensamt pyssel, på onsdag ska Atlanta hoppa clear round i Kungsbacka, och tanken var att försöka baka pepparkakor och lussekatter innan dess. På torsdag ska Blixten kastreras, på lördag kommer äntligen Frida och Martin hit och hälsar på och på söndag är det dags att rota fram alla adventsljusstakar och göra adventsfint.

Och bakom hörnet lurar vinterkräksjukan, min stora skräck……. fy bubblan jag är så rädd för att kräkas, det vet ni nog vid det här laget, ni som känner mig i allafall. Nu börjar tre månader då jag har svårt att sova, vet jag att någon på dagis eller i min närhet är sjuk, sitter jag sovandes i soffan hela nätterna, det är fruktansvärt, jag har ångest innan jag ens fått det… då kan man ju fråga sig – bruka du bli sjuk ? – Nej aldrig, men jag är INTE immun, det har jag redan testa i hopp om att det kanske, kanske kunde vara så.

Känslan av att må illa är fruktansvärd, jag håller alla tummar och tår att vi ska klara oss i år, så, snälla, snälla, snälla GUD om du finns, låt mig inte drabbas av detta.

Ussh nu mår jag illa för att jag har skrivit om det…

//
Ha en skön kväll
Kram Tess

I går på min lediga onsdag var det full fart bland annat var det dags för att producera årets julkort.
Till det behövs: Två (glada) barn, en snäll ponny, en mormor, lite rekvisita, en kamera och en jäkla massa TÅLAMOD.

Sedan är det bara att stuva in allt i växthuset, stänga dörren, göra det bästa av det och inte släppa ut någon förrän allt är klart.

En liten smygtitt på resultatet kommer här.

Övriga kort får ni se när julkorten är utskickade ; )
// Kram
Tess

I morgon börjar vecka 46, det är sex veckor kvar att jobba fram till Julafton, det går fort.
Julkorten ska fixas, skrivas och skickas, det ska bakas pepparkakor, lussebullar och julgodis, det ska pyntas och fixas, alla adventsljusstakar ska fram ljusslingorna ska upp, kransarna ska upp, julklappar ska inhandlas, köttbullarna ska rullas, skinkan kokas och sedan får det gärna bli tisdagen den 24 december 2014. Hoppas att det blir en fin vit jul.

I år firar vi jul ute på Rom med Simons familj på julafton och med min familj hemma hos mamma och pappa på juldagen. Jag älskar julen, det är en av dom bästa dagarna på året.

Idag har jag gjort lite fint i växthuset, Simon har hjälp mig att hänga upp en stor gren i taket som jag ska klä med belysning så småningom. Nu i kväll blev det varm choklad och ostsmörgåsar i ett växthus fullt av levande ljus, så mysigt. Annars har jag mest spenderat dagen med hästar, jag åkte till ridhuset med Atlanta vid 11.30 och var inte hemma förrän vid 15.30-tiden. Ulle hoppade Hankan, Atlanta och Solan i ridhuset och sedan tog vi en långtur i skogen med Stina och Beatbox, det var verkligen ett härligt höstväder för en långtur idag och vi hade turen att inte träffa på varken älgar, vildsvin eller töltande islandshästar ; )

Nästa vecka är det mycket som står på schemat, Simon har mycket att göra på jobbet och jag med, på onsdag ska vi på Clear Round i Kungsbacka, på fredag är det dags för sjukgymnastik för Calvin igen och till helgen ska vi ha en ”röjarhelg” det behövs verkligen.
På fredag är det ju dessutom fotboll Sverige – Portugal och det måste man ju se. Det som står i kalendern är ju inte alltid hela sanningen, det brukar fyllas på allt eftersom och man vet aldrig vad som dyker upp.

Idag är det en alldeles speciell dag, det är ju Farsdag, dagen då man får skänka en extra tanke till alla pappor. Sedan kan man tycka att det är ett jippo, men jag tycker det är mysigt.
Min egen pappa har inte varit hemma idag, så det fick bli ett telefonsamtal med ett grattis på farsdag. Min pappa är verkligen världens bästa på alla sätt. Jag tror kanske att alla tycker att just deras pappa är den bästa och så kanske det är. Men för mig är MIN pappa den bästa som finns. Han ställer upp i vått och torrt och då till 200% och det spelar ingen roll om man ringer mitt i natten eller vad det än är, han hjälper alltid, alltid till. Han är händig och inga projekt skrämmer honom, han kan verkligen allt förutom att laga mat, men det gör ju mamma så bra och jag tror att det är bäst om hon fortsätter med det.
Så Grattis PAPPA på Farsdag !

Här är ett kort på mig och pappa, jag tror jag är runt två år
Mina barns pappa är ju också världens bästa pappa till mina barn och han hade helt missat att det var farsdag och fattade ingenting när barnen kom in i morse med frukost på sängen med ritade teckningar, paketet och sjöng så fint, han trodde att vi firade en försenad namnsdag ; ) ja ni fattar namnsdag…. , sedan när började vi fira namnsdagar med fruktost på sängen och paket i den här familjen ? hahahah Calvin fick tillslut upplysa honom att det faktiskt var farsdag. I paketen fanns som vanligt kalsonger (det är ju ett måste på farsdag) en reflexväst och en armlampa som han kan ha när han är ute och springer i mörkret så att inte någon kör på honom.
Puss på dig Älskling, du är den bästa pappan jag kan tänka mig till våra små barn.

Då var snart lördagen till ända ; ) Det har varit en ganska skön lördag, jag började med sovmorgon, Sandra i stallet är såååå gullig och brukar fodra på lördagar så jag får lite sovmorgon. Så jag hoppade upp ur sängen strax innan nio, åt lite frukost och sedan begav sig Simon in till Kungsbacka med en en lång lista på hästfoder som han skulle inhandla innan hans lopp började vid 12.00.
Jag och barnen tog bilen lite senare in till Kungsbacka för att inhandla en farsdags present och sedan passade vi på att heja på Simon när han sprang i mål på Kungsbacka torg.
Regnet det bara öste ner så vi var ganska ensamma i målområdet, barnen hejade på Simon när han sprang i mål, en mil på 40min får nog räknas som väldigt bra.

Väl hemma igen gjorde Simon lunch och jag begav mig ner till stallet, mockade, gjorde mat till hästarna, sopade och fixade. tog in hästarna från hagen som idag nog tyckte det var skönt att komma in vid 15-snåret med tanke på skitvädret.

Jag och Emelie tog transporten till ridhuset, det är alltid trevligt med rid sällskap. Atlanta var duktig och skötte sig bra, hon är väldigt fin att rida nu, även om hon fortfarande har en bit kvar, hon behöver bli lite starkare så hon orkar samla sig i galoppen men det kommer, hon är ju trotts allt bara 4 år. I morgon blir det hoppning hemma hos familjen Sjöström och sedan ska jag rida ut med Ulle på ridslingan.

Simon är väldigt glad, väldigt, väldigt glad. Han har nämligen fått tag i kvartsfinal biljetter till fotbolls VM i Brasilien nästa år. Så nu håller han på att kika på resor för att ta sig dit. Roligt för honom, jag vet att han ser fram emot detta jättemycket. Själv drömmer jag om en tvåhästars lastbil, ett ridhus, en vit jul, och lite annat, drömma måste man ju, men när allt kommer till kritan så är ändå det absolut viktigaste att få vara frisk.

Alicia har somnat i soffan och nu ska jag och Calvin ta tag i kvällens sjukgymnastik så ha en riktigt skön kväll

Kram, Kram
Tess

Där har vi varit idag, jag och Calvin. Dagen började med att vi lämnade Alicia på dagis, åkte förbi OKQ8 och tankade och begav oss sedan vidare till Östra och Drottning Silvias Barn Sjukhus. Vi tog en fika i Cafét på bottenplan och sedan var det tid att leta upp ortopeden som flyttat in i nya lokaler sedan vi var där sist och det var ju inte så länge sedan.
Idag fick vi till en början träffa ortopedläkaren Kristian, (fast vi hade tid till en man med namn Pavel) han var jättetrevlig och jag fick dra hela historien igen, som vanligt sjukgymnaster hit och röntgen dit, remisser hit och kirurger dit osv, osv.

Kristian tittade och undersökte Calvins ben och fötter, han noterade som många andra läkare, att hans vänstra ben var kortare, att han gick på tå och att han har dålig rörlighet i sina fotleder. Han bestämde sig dock för att låta chefsläkaren som lämpligt nog var på plats idag att kika på Calvin.
Efter lite väntade steg en herre med namn Roger (väldigt lik Plura) in, han hälsa vänligt och ställde en hel del frågor och jag fick åter igen dra hela historien med sjukgymnaster hit och röntgen dit, remisser hit och kirurger dit osv, osv. Han undersökte fötterna och drog slutsatsen att något nog måste göras och att han skulle fundera på vad, vi diskuterade operation, men som ortopeden i Kungsbacka var han inte helt säker på om det skulle bli bra. – Det är komplicerad operation och det blir oftast väldigt stelt efteråt.

Roger skickade oss direkt vidare till ortopedtekninska där dom gipsade båda benen på Calvin. Benjamin som teknikern hette var jättegullig och förklarade för Calvin att det inte skulle göra ont, han tryckte ner en stålskena innan han gipsade som han senare använde när han skulle skär upp och ta av gipsen. Calvin fick välja mönster på skenorna, det fanns ett 15-tal olika mönster med allt i från fjärilar till blommor, fotbollar, dödskallar och kamouflage mönster, men Calvin valde ett Spiderman mönster, rött med svarta spindelnät på. Vi ska fortsätta med sjukgymnastiken och övningarna som Calvin göra varje kväll och den 6 december ska vi tillbaka till Ortopedtekniska för att hämta upp skenorna som då ska vara klara. Om tre månader ska vi tillbaka till Roger igen så får vi se om han har funderat klart, det känns bra i allafall att vi har fått en läkare så vi slipper bli runt skickade och så kanske jag slipper dra den där historien igen ni vet med sjukgymnaster hit och röntgen dit, remisser hit och kirurger dit osv, osv.

Efter sjukhusbesöket som tog sin tid, fick Calvin följa med till jobbet och när jag jobbat klart för dagen åkte vi och hämtade upp Alicia på dagis.
Nu är det soffläge som gäller och i morgon ska Simon springa Vinterloppet, jag tänkte ta mig en sväng till travbanan och motionera Atlanta.

Ha en skön helg
Var rädda om er
Kram Tess

Söndag kväll och helgen går mot sitt slut. Helgen har spenderats här hemma på Kastanjegården, vi har krattat massa löv varit ute på söndagsutflykt med Gillian.
Jag har städat lite i växthuset och skördat ett gäng tomater, tänk att det är den 2 november och det finns fortfarande massor av små goda tomater i växthuset.
I Lördags var vi hos familjen Samuelsson och hoppade med Atlanta och Solan som skötte sig jättebra och var såå duktiga.
Idag har Fia varit här och vi har kört Gillian på en tur och städat på höloftet då vi fick en ny höleverans i eftermiddags. Till middag blev det Flygande Jacob och mamma och pappa tittade förbi en sväng, det var den helgen det.

I morgon är det dags att jobba, på onsdag ska Calvin på sjukgymnastik och på fredag ska vi till Östra igen, vi väntar ju på en remiss till Ortopedtekniska för att få nattskenor, så vi får väl se vad dom säger då.

På Onsdag ska jag även åka till Ullared, mamma har lovat att passa barnen, så jag kan åka själv, ska bli skönt att gå och handla i lugn och ro. På tisdag kommer Simons mamma ner och hälsar på och till helgen har vi inte något inplanerat (vad jag vet) men det kommer säkert att ändra sig innan dess.

Jag önskar er alla en härlig vecka
Kram Tess

Idag har det varit Halloween fest på dagis, barnen ville gärna klä ut sig till Laban och Labolina, men det var ju helt meningslöst att ens försöka hitta någon utklädnad som inte såg läskig ut, var full med blod, eller så fick man helt enkelt gå på något som inte har med Halloween att gör som brandman eller prinsessa.

Varför kan dom inte göra några söta gulliga spöken som inte är så läskiga till dom mindre barnen, hur svårt kan det vara och jag tror att det är många föräldrar som hellre klär ut sitt lilla barn till Lilla Spöket Laban eller spöket Casper istället för hemska monster med blod i hela ansiktet. Jaja, man kan ju faktiskt bojkotta hela kalaset också, vist kan man det men är det Halloween fest på dagis så är det och då har jag svårt att neka dom att klä ut sig, så mer snälla spöken i sortimentet helt enkelt.

Tillslut hittade vi två små spökdräkter på Buttericks som var godkända och två par plast kedjor att skrämmas med, hittade vi också för det har ju Spöket Laban.
Så här blev resultatet när två små spöken skulle bege sig till dagis i morse

På dagis blev dessutom ansiktsmålade och såg nästa värre ut när dom kom hem, men var mäkta stolta över att se så läskiga ut, Alicia visade sitt BLOD i pannan säkert 20 gånger , )
Så Happy Halloween på er alla !
Kramar från oss

Lilla Anna
Blixten

Varför ska alla dessa människor drabbas av denna fruktansvärda sjukdom som tar så många liv från nära och kära, barn, föräldrar, familj, släkt och vänner.
Jag sitter här i soffan och följer ”Tillsammans mot Cancer” jag vet inte om jag är väldigt känslig men jag kan inte se det här, det här fruktansvärt och tårarna rinner ner för kinderna och jag mår sååå dåligt. Jag skänker åter en slant, stänger av tv:n och önskar av hela mitt hjärta att ingen ska behöva genomlida allt vad det innebär att bli drabbat av cancer vara sig om man är drabbad själv eller annhörig . Skänk en slant till forskningen och håll tummarna att dom kan lösa gåtan och bota alla dessa människor.

Ja, Berlin ja, det var verkligen en fantastisk upplevelse.
I lördags morse packade vi väskan, ja en liten väska till hela familjen och begav oss ut till Säve, på väg dit regnade det och här vi kom till Kallebäck började det blixtra, enligt SMHI skulle det blåsa 5 sekundmeter, men att döma av flaggorna på IKEAs parkering så kändes det mer som 13.
– Ska vi verkligen flyga till Berlin i ett litet privatplan i det här vädret, malde i min hjärna, men väl ute på Säve verkade vinden ha mojnat och åskan dragit bort, så vi drog ut planet ur hangaren, packade och tog plats. 8 platser totalt gjorde att Simon fick göra Mikael sällskap i cockpit, och jag, Malin och barnen satt i cabinen. Vi lyfte strax efter 9-tiden och efter en fantastisk tur landade vi på Schonhagen airport några mil söder om Berlin strax innan 11.00.
På flygplatsen blev den ett glas vin innan Shuttel service körde oss till tågstationen i Trebbin, därifrån tog det 25 minuter in till Berlin. Vädret var fantastiskt närmare 20 grader varmt och sol, vi åt lunch, besökte Berlin Zoo, Checkpoint Charlie, åt middag på hotellet och han med en liten shoppingtur innan det var dags att hoppa i säng efter en lång dag.

I går blev det en lång hotellfrukost, vi var och tittade på Brandenburger Tor och besökte Madame Tussauds och innan vi hoppade på tåget igen blev det lunch. Väl framme på Schonhagen, tankade Mikael och Simon planet för hemfärd, vi hoppade ombord och lämnade ett soligt och 20 gradigt varmt Berlin under vingarna för att en och en halv timme senare sätta hjulen i landningsbanan på Säve där det blåste ordentligt kan jag säga. Uss jag som är livrädd för att flyga och när planet krängde fram och tillbaka i vinden och man såg landningsbana åka lika mycket fram och tillbaka, kände man sig rätt liten.
men Mikael landade planet säkert, Vi tacka och bugar familjen Randhem för en fantastisk upplevelse både för oss och för barnen, vi bär med oss denna spännande resa och äventyr resten av vårt liv, så TACK SNÄLLA för att just vi fick möjlighet att följa med er.

.. och förbereda sig för STORM…..

I morgon ska jag uppdatera er på vårt fantastiska äventyr till Berlin, till dess får ni hålla tillgodo med en bild på Mikael och Simon uppe på 11.000 fot.

Härliga höst, måste säga att sommaren och hösten har varit fantastisk, idag den 23 oktober var det 15 grader varmt ute, det är ju inte sant, snart är det november och sedan kommer mysiga december med allt mys och pysslande inför jul.
I dag har det ju varit onsdag vilket innebär ledigt, och eftersom barnen är sjuka fick jag även vara hemma i går.
Snälla mamma kom och hämtade Calvin, och eftersom mamma också är sjuk har dom två myst i sängen med film hemma hos henne. Alicia och jag har röjt lite i garderoberna, letat fram vinterkläder och skor, packat ner lite sommarkläder och bytt lakan i sängarna.

Vi bakade en kaka och Magdalena och Liselotte tittade förbi på en fika, när Simon kom hem blev det stalltjänst och nu är det soffmys som gäller.
I morgon ska jag upp till ridhuset med Atlanta där Ulle ska hoppa henne efter träningarna, Atlanta har ju vilat efter 4-års championatet men har varit i gång två veckor ordentligt nu, så lite hoppning är väl på sin plats. I går var vi på travbanan på Höglanda och tränade intervall träning. Hon var helt genomsvettig men var duktig och jobbade på bra, det blir alltid lite sent när man är där och jag var inte hemma förrän vid 21.30-tiden så det var skönt att vara ledig idag.

På lördag bär det av till Berlin och det ska bli jättekul förutom flygresan ; )

Vår lilla underbara Gillian, var verkligen ett riktigt klipp och en riktigt bra investering.
Hon är verkligen helt fantastisk med barnen och med oss alla för den delen.

Förra veckan kom Fia ner och vi provade att köra henne med vagnen, jag har ju fått låna en vagn och sele av våra härliga grannar. Det var bara att sela på och koppla på vagnen och sedan körde vi några varv i paddoken. Fia hoppade av och jag fick köra själv, lite läskigt men sååå roligt. Lilla Gillian var superduktig och jättesnäll. Fia och Alicia tog en sväng till skolan och tillbaka och idag har jag och barnen kört i paddoken, Calvin fick ta tömmarna och köra själv när jag gick bredvid och Alicia fick också prova på kusklivet ; )
Snart ska vi väl våga oss på en sväng utanför ägorna. så mysigt att ta med hästen och barnen och åka ut på picknick. Snart kommer det ju förhoppningsvis lite snö och då är det dags att tolka med snowracern.

Trött ush vad jag är trött, det är väl inte så konstigt tycker många, så som du håller i gång. Själv tycker jag inte att det är värre än vanligt, men jag känner mig lite konstig, känner det framförallt när jag rider. Jag blir så trött i knäna att jag knappt kan rida lätt, jag får liksom mjölksyra efter ett varv i paddoken. Jag är så där trött i kroppen som man kan vara i bland. jaja jag tror det är mörkret som gör det, jag får helt enkelt gå till apoteket och inhandla lite D-vitamin.

Det slog mig att jag borde ta tag i mitt missbruk som tidsoptimist, jag stressar ju ihjäl mig för ingenting. varje morgon innan jag ska åka måste jag bara bädda alla sängar, röja efter barnen, tömma diskmaskinen och tvättmaskinen osv. Detta gör jag runtspringandes i linne och trosor och försöker samtidigt ta på mig kläder, men hela tiden hittar jag nya saker som jag bara ska göra så jag får liksom aldrig på mig kläderna. Barnen kan vara påklädda och klara och sitta i bilen och jag springer fortfarande runt utan strumpor och ”ska bara”….
Och det är där problem är… STRUMPORNA, jag hittar aldrig några strumpor och medans jag springer runt och letar i sovrummet, i gästrummet, i badrummen, i källaren så hittar jag nya saker att sysselsätta mig med som jag måste göra i jakten på att hitta strumporna.
Jag måste helt enkelt inhandla massor av strumpor, så löser sig nog det hela.

Det samma gäller mina nycklar, vantar, plånbok och telefon. I bland kan jag springa runt hur länge som helst och leta efter tex nycklarna för att efter en kvart inse att jag har glömt dom i bilen kvällen innan. eller så har jag lagt min plånbok på det där superbra stället där tjuven inte kan hitta den, (eftersom jag glömmer låsa dörren till huset) men det där stället är sååå bra att jag själv inte kan hitta den, när jag behöver. Snacka om disträ.

Eller varför ska jag boka in så mycket samtidigt så jag inte hinner med att njuta av var sak, utan alltid ska behöva stressa hit och dit. Men någonstans tror jag att det är sådan jag är, jag får panik om helgen närmar sig och det är tomt i kalendern och inget planerat, fy bubblan vad tråkigt jag är super rastlös och blir på såååå dåligt humör av att just det, bara inte göra något alls. Det räcker att det står planerat att i helgen ska jag kratta löv, då vet jag det, jag har något att göra och känner mig då lugn. Men jag tror att det vore nyttigt för mig att kanske spendera några mer timmar i soffan/sängen i vågrätt läge och vila, samtidigt som jag alltid resonerar att vila kan jag göra någon annan gång, frågan är bara när kommer den ?

Då var det söndag igen och i morgon är det måndagen den 14 oktober, måste säga att även om det blir lite kallt i skuggan är det fantastiskt fint och underbart väder fortfarande och ingen var väl gladare över det i helgen än vi, då vi skulle fotografera statister på Gunnebo Slott. Sommarbilder. Jag och två arbetskamrater med familjer, fotograf och assistenter möttes vid lunchtid på Gunnebo och tre timmar senare var vi färdiga. barnen skötte sig jättebra, det är ju inte helt enkelt att förklara och få dom att göra precis som vi vill, inte titta i kameran, inte gå si och inte göra så. Jag hoppas att det blir bra när det tillslut blir klart.

När vi kom hem vid 15.30 tiden var det dags att ta in hästarna, Simons arbetskamrat Björn med flickvän kom förbi och skulle kika på vårt växthus, samtidigt kom Gillians förra ägare ner från Lilla Edet för att hälsa på Gillian, samtidigt som allt detta sitter Marion på parkeringen hemma hos sig och väntar på mig eftersom vi ska vara på restaurang Tio Peppe klockan 18.00 och innan det ska vi åka till Ica Maxi och hämta ut hennes hjul till ”moppen” 17.50 har jag fortfarande inte åkt hemifrån. HERREGUD vad håller jag på med, när jag står i hallen och har lyckats slingra mig i väg står mamma på utsidan och knackar på dörren. Jag kommer inte ens i håg vad jag sa till henne och jag vet heller inte var hon tog vägen, 40 minuter senare checkar vi i alla fall in på Tio Pepe där vi ska fira av Linda en vän som ska flytta till Skellefteå om två veckor. Det blev en trevlig kväll i sällskap av härliga vänner.

Idag hade jag tänkt att ta mig en liten sovmorgon men Simon stack ut och sprang vid 07-tiden och efter det tror jag att Calvin och Alicia var inne i sovrummet säkert tio gånger var på en halvtimme, så det var lika bra att gå upp. Jag tog mig en sväng med Atlanta i paddoken och sedan gjorde jag klart stallet och klockan 11.30 kom Ulle och hämta upp mig, vi åkte hem till familjen Sjöström och hämta upp Beatbox (deras 5 åring) som Ulle skulle hoppa på Pay and Jumpen på Billdal. Väl hemma igen vid 15-tiden, tog jag in hästarna, åkte in till Kungsbacka handlade lite mat på tio minuter och hämtade sedan Calvin, Hugo och Edvin som varit på bio med Marion på Facklan.

När jag nästa är hemma hos familjen Strandberg ringde Marion och moppen har havererat på cykelbanan utanför Kungsmässan, så jag lämpar av alla barn och försöker skynda mig in till Kungsbacka för att undsätta henne. Stackarn som suttit ute i kylan på cykelbana i minst en halvtimme, som vanligt bryter ett gapskratt ut när vi möts, in med moppen i bilen och så åker vi hem till Marion och allt är frid och fröjd igen.

I morgon är det jobb i vanlig ordning och några möten, Atlanta ska få sig ett ordentligt pass i ridhuset när jag kommer hem dessutom.
På tisdag ska vi till sjukgymnasten med Calvin och sedan till Östra direkt efter. Klockan 13.00 ska jag ha möte med en fotograf på jobbet, så jag kommer inte att hinna hem med Calvin så han får helt enkelt åka med till jobbet på tisdag.
På onsdag ska vi hem till en gammal arbetskamrat till mig och fika och sedan ska Calvin på Boll och Lek.
På torsdag ska jag ut med jobbet på After Work och på fredag är det dags för middag hemma hos Marion.
Helgen består i en del stalljobb i vanlig ordning och säkert en hel del annat som jag glöm av vid det här laget, men det lär jag väl märka då.

Ha en trevlig kväll
Kram Tess

Idag dök det upp igen, Tietzes syndrom, har fått det för sjunde gången nu, men inte förrän idag fick jag ett fint namn på det.

Första gången det uppenbarade sig var när jag gick andra året på gymnasiet och skulle i väg till skolan på idrottsdag, jag stod i duschen hemma på Ekelöwsvägen och drabbades av andnöd, det högg mellan skuldrorna i ryggen och jag hade ett fruktansvärt tryck över bröstet, den gången slutade med att ambulansen fick komma och hämta mig, efter några timmar på sjukhuset med mamma blev jag hemskickad och sedan tror jag att jag spenderade minst två veckor i sängen utan att knappt kunna ta mig upp. Det gick att ligga och stå men inte att sitta.
Jag gick på sjukgymnastik en gång i veckan under ett helt år för att bygga upp min bröstrygg.

Efter något år kom det tillbaka, men den gången behövde inte ambulansen komma utan jag kunde ta mig till sjukhuset själv, det blev smärtlindring och Voltaren den gången och någon vecka i sägen.

Efter det har det kommit lite känningar då och då men inte förrän 2009 när vi var på Gotland blev det riktigt illa igen, Vi bodde då ute på Fårö och jag fick ligga i bagageluckan på bilen för att möta ambulansen på vägen mot Visby, Simon trodde nog att jag skulle dö den gången, jag är inte så orolig eftersom jag känner igen det och vet ungefär vad som komma ska, men det ter sig lite obehagligt när det hugger i ryggen och man inte kan andas. Den gången blev det som vanligt ett EKG taget och massa blodprover och sedan hemskickad med Diklofenac. Den gången släppte den ganska snabbt tror jag var bättre redan någon dag efter, eller bra och bra man är öm i bröstbenet ett bra tag ( några månader) men inget man känner av om ingen råkar komma åt bröstkorgen.

Efter 2009 har det smugit sig på några gånger men hållt sig i schack tills i morse, jag kände direkt när jag vaknade vad som var i görningen och efter lunch fick jag åka till Akuten, där blev det som vanligt ett EKG och sedan fick jag Diklofenac som ska ätas tre gånger om dagen i åtta dagar. Dessutom fick jag ett namn på eländet. Tietze syndrom vad är då detta ?

Det kan man undra men på 1177 står det att läsa detta:

Smärtorna sitter oftast intill bröstbenet, och kan vara intensiva när man vänder sig i sängen på natten, hostar, andas djupt eller lyfter föremål. Diagnosen ställs då läkaren gör en vanlig kroppsundersökning och grundas på just den typiska förekomsten av rörelse- och andningssmärta över ett eller flera revbensbrosk med samtidig tryckömhet.

Orsaken till åkomman känner man inte till. Vissa menar att ett slag eller kraftig stöt mot bröstkorgen, en virusinfektion eller en kraftig hosta kan vara orsaker. Tietzes syndrom är ofarligt och smärtorna avtar vanligen gradvis av sig själva inom ett halvt till ett år. Under tiden kan man lindra smärtorna genom att undvika de rörelser som förstärker smärtorna. Vissa tycker det hjälper att lägga kuddar under armarna på natten för att föra dem närmare bröstkorgen och på så vis avlasta revbenen. En varm eller kall duk över det ömma området kan också lindra.

Man kan också pröva inflammationsdämpande medicin varav de flesta är receptbelagda. Det du möjligen kan pröva, som är receptfritt, är Ipren. Den bästa behandlingen brukar vara att veta vad det är och att det är ofarligt. Det är inte ovanligt att många oroat sig för hjärtsjukdom före läkarbesöket.

Alltid lär man sig något nytt Hoppas att natten blir god trotts värk och andningsproblem
// Tess

Idag kom bilderna från Fotograf Jenny Sandberg, hon var ju här en sväng i slutet av augusti och fotade vår familj och här är resultatet, vist är dom härliga.
Nu har dom sparats på datorer, på usb-minnen, på hårddiskar och på alla ställen man kan tänka sig ; )
Jag är ju livrädd att det ska börja brinna och alla fina minnen från livet ska försvinna för alltid, tänk att man nästa kan ersätta allt men dina foton från din uppväxt och ditt liv går aldrig, aldrig att ersätta dom förblir borta, ussh fy vad hemskt.

Alla kort kom både i färg och svart/vitt hon é allt en riktigt klippa den där fotografen Jenny ; ) Kram på dig !

// Tess

Idag har jag bokat hotell i Berlin, den 26-27 oktober. Hela vår lilla familj ska flyga till Berlin med ett par vänner. Jag, Simon, Calvin och Alicia ska flyga med ett litet plan med plats för 8 passagerare till Berlin lördagen den 26 oktober från Säve flygplats. I Berlin ska vi bo på hotell och besöka Berlin Zoo, det blir säkert en hel del annat också om man nu hinner så mycket mer på ett dygn i Tysklands huvudstad, jag har aldrig varit i Berlin och skulle gärna se muren och lite annat när vi ändå är på plats, men vi får se vad som hinns med.

Det ska bli jättespännande förutom att min flygrädsla redan gör sig påmind, herregud hur ska det gå. Hoppas att flygresan går bra och att vi kommer fram ordentligt.

Idag när jag öppnade brevlådan låg ett sådant där brev som man blir lycklig av, man ser med en gång att det inte är reklam, det är ingen räkning/ faktura utan något mycket roligare, det är handskrivet och det liksom strålar om det vita kuvertet.
Simon Gustafson & Therese Törnell och vår postadress står skrivet i fin stil med silver penna. Man vill liksom bara slita upp det för man är sååååå nyfiken.

Hjärtligt Välkomna att övervara vigselakten mellan…. Åhhhhh Bröllop, jag älskar bröllop. Det är det bästa som finns den lyckligaste dagen i mitt liv var när jag gifte mig och jag hoppas att alla som får gifta sig känner likadant. Det ska bli såååå kul att få gå på ännu ett bröllop, alla bröllop är fantastiska på sitt sätt och alltid får man fälla en tår av lycka.

– men gud, var det den lyckligaste dagen i ditt liv ? var inte det när du födde dina barn?kan man ju undra…. Men nej, det var verkligen inte den lyckligaste dagen i mitt liv, man var orolig, det gjorde rent ut sagt sååååååååå hell**e ont, jag har aldrig varit så slut, trött och helt borta i hela mitt liv så nej det var verkligen inte de lyckligaste dagarna i mitt liv. Sedan att man fick världens underbaraste barn som jag älskar över allt annat, det är en annan femma.

Till våren blir det bröllop ; )

// Tess