Välkommen till Kastanjegården

När jag fick för mig att åka själv med Calvin och Alicia till Tandådalen och åka skidor idag.
Mamma var hemma och passade Selma och vi andra lämnade huset vid 9 och åkte mot Tandådalen. Redan efter att vi hade hyrt pjäxor, skidor och köpt liftkort var jag helt svettig och hade redan räknat till tio säkert tre gånger, inte nog med det när vi äntligen hade kommit ut fått på alla pjäxor, skidor, vantar med tummen på rätt ställe och hjälmar, så säger Calvin
– Mamma ! jag är kissenödig
– Jag hoppas du skojar med mig nu ?
– Nej, jag måste kissa

Det var bara att ta av allt igen och gå in på toaletten. Det var bara början….
Efter att stakat oss i svag uppförbacke över 150 meter till liften var tålamoden inte på topp direkt, och jag tänkte för mig själv, Hur dum får jag vara… Alicia var på uruselt humör och låg mest på backen och skrek och Calvin försökte staka sig fram så gott han kunde. Äntligen framme vid liften insåg jag att backen som var öppen var nog i svåraste laget, men vi gör väl ett försök. Jag skickade i väg Calvin i liften, hoppade på själv och bad personalen hjälpa Alicia, eftersom hon inte kan hoppa av själv var jag ju tvungen att åka före. Efter 50 meter trillar hon i liften och jag fick skrika till Calvin att åka upp själv och vänta där tills jag kommer ( hoppas vid min gud att han kan ta sig av själv) ner igen och hjälpte Alicia upp på benen ner till liften och upp igen, denna gången gick det bra och till min glädje stod Calvin uppe i backen och väntade.

Backen vi åkte i var lite för brant i början och jag fick åka med Alicia mellan benen halva backen ner innan jag vågade släppa henne själv, Calvin åkte störtlopp ner första åket och stod på benen av rena förskräckelsen. Herregud där uppe stod jag i backen och såg ett streck ned för backen och kunde inte göra något. Men tack och lov gick det bra.
Upp igen och denna gången gjorde Calvin en ordentlig vurpa, så skidorna flög, då fick jag åka ner med Alicia till honom sätta henne i backen och sedan ta av mig skidorna och gå upp i backen för att hämta hans skidor. Sedan gick det bättre och bättre.
Efter några åk trillar en tant och hennes tjej i liften och dom flyttar inte på sig, så det ligger en hel hög i liften och där fastnar även Calvin som inte kan ta sig förbi. Jag kan ju inte hoppa av, utan får lämna honom liggandes i liften för att åka upp och hjälpa Alicia av, sedan får vi åka ner hämta Calvin i liften och sedan åka ner igen.
Vi tog en pause och åt lite lunch och sedan gick det bättre, dom var jätteduktiga och vi åkte skidor fram till 14 sedan gjorde Calvin en vurpa till och då bestämde vi oss för att åka hem och fika i stället.
Den stora backen var öppen, men man hade delat av den och det var uppsatt en herrans massa pinnar där man övade slalom, och i mitten var det en snowboard bana, så det var inte helt lätt för barnen att åka i spåren och dessutom var backen väldigt smal, så jag måste säga att dom var jätteduktiga för det var inte lätt att ta sig ner där.

Det var nog många som undrade om jag inte var riktigt klok som åkte dit med två barn som knappt kunde åka skidor, och med facit i hand så kändes det lite hektiskt, men skam den som ger sig, jag kanske inte borde vara så envis jämt, vi kunde ju nöjt oss med att åka pulka hemma vid huset. Men det var fantastiskt fint väder och vi hade en härlig dag. Att jag inte kan gå just nu är en annan femma, vet inte vad jag gjort men jag har så ont i vadbenen att jag knappt kan röra mig, mamma håller på att skratta ihjäl sig så fort jag ska ta mig framåt, och bättre lär det väl inte bli i morgon, känns som träningsvärken från Hell…

Nu i eftermiddags har vi ätit middag och bara tagit det lugnt, barnen har duschat och vi har packat så gott det går och i morgon efter frukost beger vi oss hemåt igen.

Härliga dagar i Sälen är slut för denna gång ; )
// Tess

.. nu är vi här. Underbara Sälen, här är det massor med snö och 4 minusgrader. Jag och barnen tog med mamma och åkte upp tidigt i söndags morse. Resan gick bra, barnen var jättesnälla hela vägen. Vi stannade på Mc Donalds i Kristinehamn för lite lunch det var nästan ingen trafik och bra körväder så vi var framme strax efter tre, skönt att slippa köra i mörker. Som vanligt kom vi inte upp för backen till huset på första försöket, jag tror att man är så glad att man kommit upp för den enorma branten upp på berget så den lilla futtiga backen upp till huset tar man inte på allvar. Det är bara att stå på, lägga i tvåan, gasa och styra och vad du än gör, rör inte bromsen, då är det kört.

När vi kom fram packade vi in alla saker, bäddade och lagade mat och efter maten blev det pulkaåkning, det är underskattat ska jag säga, det gick fort så in i bänken och vi skrattade så vi fick ont i magen. I dag har vi tagit det lugnt, mamma tog Selma vid 6.30-tiden så jag fick sovmorgon, barnen tittade på Adventskalendern åt frukost och sedan åkte vi till Experium och badade. Alla barnen inklusive Selma tycket det var jättekul och den här tiden på året är det näst in till folktomt så man har nästan hela badanläggningen för sig själv.

Efter bad och fika blev det lunch och sedan åkte vi hem. Barnen tittade på film och jag och mamma lagade Tacos till middag.
Eftermiddagen spenderades med att baka två pepparkakshus medans mamma, Calvin och Alicia var ute och åkte pulka och byggde snögubbar. Nu i kväll har vi bara slappat i soffan och tittat på tv.
I morgon ska jag, Calvin och Alicia ta oss till Tandådalen som har öppet för skidåkning och sedan skulle jag gissa att det blir mer pulka i backen om jag känner barnen rätt.

På onsdag ska det bli sol och jättefint väder så om barnen tycker det är kul blir det kanske lite skidåkning då med och på torsdag åker vi hemåt mot Onsala.

Det är såå mysigt här uppe just nu, man får riktigt julkänsla med all snö jag ska passa på att njuta lite extra, för hemma är det inte någon snö direkt.
Hemma har hästarna fått flytta in i sina boxar och jag har fått bilder därifrån, den som verkar mest glad är Gillian som nu kan titta ut igen.

Idag kom Länsstyrelsen för att besiktiga stallet och det blev godkänt, tack och lov. Det var några saker som skulle åtgärdas, men i det stora hela så är det klart och hästarna får flytta in nu i eftermiddag. Det är så tråkigt att inte få vara hemma och flytta in dom själv och se hur fint det är men jag kommer ju hem på torsdag så då ska jag vara i stallet och pyssla hela kvällen.

Stackars Pappa och Simon var i stallet och jobbade till klockan 12 i natt för att få det färdigt och i lördags gick jag ut klockan 06.30 och gick in klockan 21.30 på kvällen, jag och pappa monterade boxar precis hela dagen, det blev några mackor på ståendes fot i stallet, men det var allt. I fredags var det likadant, så det var minnsan inte bara att slänga upp färdiga boxfronter som vi trodde. Men nu är det klart och jag fick tre bilder från pappa i morse, med texten: – Nu är det klart, nu kan dom komma.

Under hela veckan som var har jag sysselsatt mig med att ordna inför en Babyshower för min syster som ska ha barn den 1 januari. Jag och mamma har bakat pajer, cupcakes och cake pops gjort en blöjtårta och fixat presenter och dekorationer. I fredags var det dags för överraskningen. Vi samlades 8 tjejer hemma hos Charlotta och hade fixat klart allt när hon kom hem. Det blev en jättemysig kväll med mycket skratt.

I torsdags åkte jag och pappa till Ydre för att hämta boxinredningarna, det blev en spännande resa. Vi hyrde en lastbil på OKQ8 och åkte vid 11-tiden, upp gick det bra, men det var långt 6 mil in i skogen från Eksjö.
När vi kom fram började problemen, hur skulle vi få på allt, det var fyra pallar med inredning och massa med lådor med skruvar och bultar, galler och plank. När trucken lastade på den första pallen höll hela lastbilen på att braka, efter en timme hade vi dock fått på allt som skulle med och även fått kapa av en skena som var fem meter lång som inte gick in. (tur att det gick) Det såg ut som om lastbilen gick på knäna och i första rondellen började det gnissla och låta från bakhjulen.

– Vad var det ?
– Det låter som ett hjullager håller på att ge sig
– Va, vad händer då ?,
– Det blir bom stop och det går inte att köra vidare

Herregud 26 mil hem med en för tungt lastad lastbil, mörkt och halt, vi satt helt tysta och var glada för varje meter vi kom framåt, efter 4 och en halv timme i 70 km i timmen med två stopp för att tanka och fylla på mer luft i däcken närmade vi oss i alla fall Göteborg.

Då äntligen är det besiktning av stallet och går det igenom utan anmärkningar så får hästarna flytta in i sina boxar, åhh är det klart då ?? – nej det är en hel del kvar uppe på loftet och i sadelkammaren, och en hel del målning och el dragning, men det ska vara såpass klart att hästarna kan flytta in i alla fall.

Muraran kommer att bli klara idag, så då ska det städas lite och sedan hoppas jag det kommer en målare idag som ska måla taket så vi i morgon och på torsdag kan dra elen och sätta upp belysningen. På torsdag åker jag och pappa upp till Ydre och hämtar boxinredningarna, som vi sedan ska montera under fredagen.

I går fick vi röja ordentligt då snickarna i dag skulle ta ner väggen i sadelkammaren, men när pappa dök upp i gårkväll gick han loss så nu finns det ingen vägg kvar, redan klart ; )
Jag skulle tro att väggarna till toaletten kommer att komma upp i dag och snickarna kommer att sätta panel i tak och på väggarna.

I övrigt ska det ju målas och dras massa el och även vatten till spolboxen och kranar, vi kommer inte att installera några vattenkoppar, utan vi fortsätter med hinkar som vi alltid gjort, jag vill ha koll på hur mycket hästarna dricker och så slipper vi sönder frysta ledningar och översvämningar pga av vattenkoppar som hängt sig osv.
Sedan ska det ju städas på utsidan och läggas sten närmast fasaden. Etapp två som vi kallar den ; ) är att byta boxinredningen och mura upp väggarna i det nya /gamla delen av stallet och sedan ska även gaveln ut mot vägen bli av med sin fula plåt och få en fin träfasad med två fönster i., Sedan ska förhoppningsvis alla projekt vara avklarade på väldigt länge ; )

// Kram Tess

… och det med stomsteg. Hur ska jag hinna med allt, det är ju inte hela världen om man inte gör det, men jag vill ju gärna baka pepparkakashus och sätta i hop det, göra kransar till dörrarna, pynta i växthuset, fixa i ordning barnens julkalendrar, sätta upp all julbelysning inne och ute, baka knäck och kola, fixa granris till stallet och alla krukor och blomlådor och inte minst handla julklappar. En sak i taget så löser sig nog allt.

Denna vecka är det fullt upp, i går var jag hemma hos mamma och bakade lite, sedan hämta barnen på dagis och hem och börja rensa i sadelkammaren för i dag ska snickarna riva väggen där inne så det var bara att börja ta ner alla täckeshängare, sadelhängare och krokar, men var ska man göra av alla saker ? det är minst sagt rörigt här på gården just nu. Men det är bara att bita ihop det är ju inte så långt kvar nu.

Idag ska jag och klippa mig kl.11 och innan dess ska jag släppa ut hästarna och röja lite. Simons mamma kommer hit idag kl.14.00, så då blir det full fart i tvättstugan kan jag tänka ; )
I morgon är det städ och pysseldag på dagis mellan 16.00 – 19.00 och på torsdag morgon har jag och pappa hyrt en lastbil för att åka till Ydre för att hämta boxinredningarna, på kvällen är det tjejkväll på Åby och på fredag ska vi montera allt i stallet. PÅ fredag ska jag också till ridhuset med Atlanta och hoppa och på kvällen är vi bortbjudna, på lördag sticker jag och mamma med barnen upp till Sälen så då måste jag ju hinna packa innan dess också och dessutom är det första advent så att ljusstakar och stjärnor ska upp innan vi åker. Härligt jag vet ju vad jag ska göra i alla fall.

I Fredags fotade jag bilder till julkorten, för en gång skull var barnen på glatt humör och jag behövde inte ens muta dom ; ) men som vanligt så skötte sig lilla Gillian bäst, hon är helt fantastisk den lilla hästen, in i växthuset och parkera henne i ett hörne och där stod hon helt stilla och rörde bara på benen när jag bad henne. Härom dagen hade Calvin en kompis från dagis på besök och då var vi ute och åkte häst och vagn även då är hon super snäll, inte ens när det kommer tre mopeder utan ljuddämpare gör hon något. Fina lilla Gillian, ska bli kul när hästarna får flytta in i sina nya boxar, Gillians box är nästan 13 kvadratmeter stor, så hon får en egen lite lägenhet, men det är hon värd tusen gånger om.

Fem veckor kvar till Jul och jag har inte inhandlat en enda julklapp, eller jo det har jag ju faktiskt, två stycken, en till Alicia och en till Calvin. Men det är några kvar.
I går var jag och mamma en sväng inne i Göteborg, det var längesedan det. Jag hade ett presentkort på Baldershage och var på jakt efter en ny kökslampa, men jag hittade ingen som passade så presentkortet fick följa med hem igen. Jag var också förbi Universeum för jag såg när vi var där sist att dom hade massa små bra saker till adventskalendern och ingen blev ju gladare än jag när jag hittar ett färdigpackat kit med 24 små saker till just adventskalendern, någon som fattat ; ).
Vi tog vägen förbi Ikea och åt lunch och sedan hämta barnen på dagis på vägen hem.

I går kväll var jag, Malin & Jenny på Mammaboosten i Kongresshallen på Svenska Mässan.
Det var Petra Mede, Andreas Lundstedt och Thomas Järvheden som stod för underhållningen det var en jättetrevlig kväll med mycket skratt.
Thomas Järvheden var fantastiskt roligt.

-Det är sååååå stressigt med livspusslet som man ska få att gå i hop, VAD DÅ PUSSEL !!! Ett pussel är väl något man sitter i lugn och ro och lägger, inte stressigt för fem öre, jag tycker snarare att livet är som bana 67 på Tetris, det trillar ner en jävla massa bitar från luften som man ska försöka få i hop och ju fler man får i hop ju fler trillar ner och det går bara fortare och fortare, helt sjuk !

– ja snarare så är det ju faktiskt

Simon har en hektiskt vecka med jobbet då dom befinner sig på Svenska Mässan tisdag till torsdag, så det blir långa dagar och sena kvällar för honom, och lite krångligt för mig med stallet och hästarna, man är ju inte jättesugen på att gå ut och rida när han kommer hem mitt i natten, men det löser sig på något sätt det gör det ju alltid. Snart bär det av till Sälen. Jag , mamma och barnen åker upp några dagar det ska bli jättekul att få lite miljöombyte hoppas det är lite snö så man får lite vinterkänsla. Det blir väl som vanligt en lååång resa där barnen undrar när vi är framme redan i Alingsås, Selma har ju aldrig åkt så lång heller men vi har ju ingen brådska så det får ta den tiden det tar.

På onsdag börjar Julmarknaden på Tjolöholms Slott, tror till och med att det smygstartade redan i helgen. Det får man inte missa, har ni inte varit där, åk dit, jag kan varmt rekommendera ett besök.
www.tjoloholm.se

I morgon är det också dags att ta året julkort, som ska skickas ut, det blir liksom svårare och svårare för varje år. Första året skulle man bara hålla ordning på Calvin, sedan blev det två och sedan två barn och en häst och nu är det helt plötsligt tre barn, en häst och Calvin och Alicia vill dessutom att katterna absolut ska vara med, så morgondagen kommer med all säkerhet att kräva en hel del TÅLAMOD, det bästa är nog att knö in alla i växthuset där kommer dom ju inte så långt, så får vi se vad det blir av det. Stackars mamma hon brukar vara med och hjälpa till och hon är ju livrädd för hästen, tur att Gillian är liten och snäll, hon brukar stå stilla och vara det minsta problemet, värre blir det nog med katterna och barnen ska vi inte prata om, tur att det finns mutor ; )
Det hade ju såklart varit enklare att köpa en hög julkort på Ullared, men jag tycker ju att det är roligt att fotografera och se om jag klarar av det, det blir en utmaning att bita i helt enkelt.

Ha en bra dag, det ska jag
Tess

Jag sitter och äter frukost och kikar ut och ser att dom håller på att riva byggnadsställningarna och det känns jättebra, det betyder att dom är näst intill klara på utsidan. Snickarna håller just nu på med golvet till den nya sadelkammaren och har nog en långsidan och kortsidan på insidan kvar där det ska sättas panel. Den gamla livsfarliga trappan är borta och vi har fått en ny fin trappa i det nya stallet.

Murarna har fått fart och fyra av sex väggar är klara och det är bara lite kvar på en av dom så en vägg kvar och en pelare, sedan ska det ju målas, men frågan är om det går, betongen/putsen måste torka först.

Idag kl.13.00 kommer en kille från Länsförsäkringar som ska gå igenom hela stallet då det ska bli en ”Säker Gård” vilket innebär att man måste uppfylla en mängd krav, det är mycket regler och lagar som ska följas då det gäller brandsäkerhet och el.

Den 28 är boxinredningarna klara och ska monteras under helgen och har vi tur får vi till en besiktning av Länstyrelsen i veckan därpå och om allt då är som det ska så får hästarna flytta in. Det är dock en liten önskedröm, skulle tro att vi kanske är en eller två veckor bort från det, men vi får se om det går.

I måndags lämnade vi Selma till mamma och sedan var jag med barnen en hel dag på dagis. Det var jätteroligt att få se vad dom gör under en dag och framför allt vilket jobb fröknarna lägger ner på våra barn. Jag blev förvånad hur väl barnen skötte sig. vid frukosten satt jag med på Alicias bord och alla barnen satt tyst och stilla på sin plats med händerna i knät tills fröken bad Alicia att säga varsågoda ! Tack så mycket svara alla och sedan börja alla äta lugnt och stilla. Det serveras fil med flingor, russin eller banan och linfrön. grovt bröd, knäckebröd eller finkrisp med skinka, korv eller kaviar. Dricka vatten eller mjölk. När alla barnen har ätit upp dukar vara och en av tyst, tyst och sedan går dom och tvättar händerna. Efter det är det full fart som gäller, det målas och pärlas, byggs kojor och ett gäng killar leker med bilar. några har klätt ut sig till prinsessor och drakar och lilla Gustaf 2 år springer runt i en tigerdräkt så söt, så söt.


Klockan 09.00 klär dom stora barnen på sig i och går med Madde tidigare till Skogen för att förbereda lunchen. Jag hjälper till att få på dom små barnen kläderna och en halvtimme senare står alla på ett led med sina ryggsäckar på ryggen klara att gå till skogen, dom fyra minsta barnen får åka vagn, eftersom det är säkert 1,5 km till skogen.
På vägen till skogen blir det några stopp för att barnen hittat saker som är intressanta. Skräp i naturen är en sådan sak som får oss att stanna, alla barnen är överens om att man inte får skräpa ner.

Väl framme i skogen möter vi de andra barnen som gått före och Madde som är i full gång med att grilla hamburgare över öppen eld. Alla barnen sätter sig på stockar i en ring och har samling där fröknarna pratar om varför träden är olika tjocka och långa. Barnen får resonera runt detta och sedan får dom prova att krama olika träd och se hur många barn det behövs för att räcka runt. i bland får man vara tre och i bland räcker det med en.

Efter detta leker och sjunger dom och sedan är det dags för lunch, alla barnen sätter sig på sina sittunderlägg och packar upp sin ryggsäck även dom små är jätteduktiga på att klara sig själva. Det serveras grillad hamburgare med ketchup, dressing och gurka.
Efter maten är det fri lek några barn leker i kojor som finns vid grillplatsen, några gör en balansbana av stubbar och stockar, viss plockar tickor från träden och dom stora killarna klättrar på stenar och i träd, några sitter och täljer med potatisskalare.


Det serveras lite frukt och idag blev det äpplen till stora och små

Dom mindre barnen sover middag i vagnarna och när klockan närmar sig 13.30 packar vi i hop och går gemensamt tillbaka till förskolan. Väl hemma igen ska alla galonkläder, vantar, mössor och stövlar av, barnen tvättar händerna och sedan är det dags för mellanmål, Denna gången sitter jag vid Calvins bord och det är samma sak här, alla sitter tyst och stilla tills någon säger Varsågoda ! Efter mellanmålet som består av smörgåsar och mjölk tvättar alla händerna och sedan ska normalt 19 barn på med alla galonkläder, vantar, mössor och stövlar för att gå ut igen och leka på gården. Idag ösrenar det och eftersom vi varit i skogen nästa hela dagen får barnen vara inne och pyssla och leka. Några går till Ateljen och pysslar med färger, lim och gör bussar av äggkartonger och kastanjer, några av barnenen ritar teckningar och gör fina arm och halsband, några klär ut sig och några tittar i böcker.

Dagen lider mot sitt slut och jag kan inte annat en beundra dessa förskollärare som lär våra barn så mycket och har ork och tålamod att bara ens klä på 19 barn och gå till skogen vintertid och stranden sommartid varje måndag året runt i ur och skur i snö och kyla och på sommaren i värme och sol. helt fantastiskt. Jag tror att alla föräldrar skulle behöva vara med en dag för att se vilket jobb dom faktiskt gör. Våra barn går ju på ett I UR och SKUR dagis vilket innebär att barnen är ute nästa hela tiden, all mat lagas från grunden på förskolan och i den mån det går är all mat KRAV-märkt och ekologisk vilket känns väldigt lyxigt i dagens samhälle.

Efter att ha hämtat Selma hos mamma på vägen hem är jag helt slut efter en dag i skogen med alla barn, så det blir lite middag och sedan mys i soffan.

// Tess

Då är hon döpt våran lilla skrutt, dopet var i lördags i Onsala Kyrka kl.12.30 det var två små barn till som skulle döpas och Zandra sjöng ”Utan mina andetag” och ”För Alltid” så fint för Selma. Efteråt var vi hemma på Kastanjegården och åt mat och tårta. Det krävdes en ommöblering för att få plats med 32 gäster, men det gick.
I kyrkan var barnen så snälla och satt snällt hela tiden framme vid altaret på sina stolar. Calvin fick bära in vattnet och hälla det dopfunten. Selmas faddrar Lena och Andreas var också på plats med sin tjejer Isabelle och Mikaela.

Selma är nummer 51 att döpas i dopklänningen och hennes namn står broderat efter mitt, Calvin och Alicias. Klänningen är från 1895 så den är över 100 år gammal.
Med klänningen följer en fin skrivbok där det står vilka som är döpta i den, namn, faddrar och när dom gift sig och fått barn. Jätte roligt att läsa, men det finns bara ett exemplar och jag skulle gärna vilja ha en egen så jag håller på att skriva av den, men det tar lång tid jag hoppas att bli klar innan jul.

I lördags hade vi dop för lilla Selma i Onsala Kyrka. Här kommer några kort så ska jag uppdatera er i morgon, är såååå trött och måste bara få sova lite.
Kram på er
// Tess

Geggamoja, dy, gyttja, sörja kalla det vad ni vill, men hela vårt hem är översvämmat av just detta. Överallt är det bara en enda stor lervälling, hela gården.
Dom sista 24 timmarna har inte riktigt gått som jag tänkt mig, det började i går med att regnet bara hällde ner och samtidigt kommer en firma som ska tvätt bort all Falurödfärg på stallet. Högtryckstvätten går stadigt i tre timmar vilket innebär att brunnen töms och vattenpumpen blir överhettad och går sönder, det blir lite mer geggigt, sedan kommer världens största traktor med hö och kör upp i princip hela gårdsplanen, det blir ännu värre en tjej i stallet fastnar med sin bil i leran på vår gräsmatta som vi får dra loss, ännu geggigare. Jag och pappa eller främst pappa försöker laga vattenpumpen, men vi får ge upp vid 22-tiden vi får inte i gång den. När vi ska köra in ensilage balen i tältstallet ( med en pallyffare i leran) visar det sig att balarna är för stora och går inte in genom dörren, där står man ute i geggamojan mitt i natten och sliter med en jäkla höbal, tillslut fick vi öppna den utanför och bära in höt löst och sedan köra in balen när den blivit mindre – det tog minst en timme.
In och byta om, sätter på vatten på spisen som ska kokas (till Selmas ersättning) borstar tänderna och går och lägger mig och glömmer vattnet i kastrullen på spisen !!!
Vaknar kl.02 av att Blixten ( katten) sitter ute och jamar på trappan, går upp och ser vad som håller på att hända på spisen….. Kastrullen har stått på i två timmar, hela botten har släppt och gummihandtaget har smält, Jag hade kunnat bränna ner hela huset till grunden. Vilken tur att katten väckte mig. Efter detta är jag så skakad att jag inte kan somna om utan ligger vaken i två timmar. Upp när klockan ringer och till min förvåning så spöregnar det, Murarna behöver vatten för att kunna jobba och hästarna att dricka så det är bara att börja bära vatten från huset, i geggan, sedan kommer det en stor lastbil med material och det blir inte mindre geggigt av det.

Jag bestämmer mig för att åka med Atlanta till galopp/travbanan i Höglanda nu i kväll och efter ett varv på banan blir Atlanta rädd för en hare som hastigt dyker upp och tvärstannar och kastar sig åt sidan, så jag flyger av landar på svanskotan i vad då ?? Jo lera, GEGAMOJA !! helt blöt och lerig är det bara att hoppa upp och slutföra passet. Så nu är sadeln helt geggig och även sätet i bilen och kläderna. JAG HATAR GEGGA !

Så min nya affärside är att köpa in fina burkar, fylla dom med lera/gegga och lasera dessa utomlands till Spa:n SWEDISH MUD och burkarna ska vara svindyra, när jag sålt platina av dessa, kommer jag förmodligen vara lite mer positivt inställd till leran, MEN INTE I DAG!

Hoppas på en bättre morgondag, men det ska nog inte bli så svårt efter denna.
Godnatt på er
Kram Tess

P.s jag har jäkligt ont i svanskotan och rumpan, det känns att man inte är 20 längre man slå ju halvt ihjäl sig när man ryker av.

• Att bebisar aldrig sover. I alla fall inte sammanhängande och på natten. Det första året går du runt på någon sorts cocktail av överlevandshormoner. Men efter tre år … det är då tröttman slår till, när du är för trött för att sova ens om du fick en sovmorgon. 05:07 – Ping! Klarvaken!

• Att du kommer att bete dig jättekonstigt ibland. Du kommer att gå ut ur rummet där dina barn befinner sig för att stänga in dig någon annanstans och … skrika / bita i en handduk / stirra tomt framför dig. Det är när tvååringen trotsar och bebisen har kolik. Inga konstigheter med det.

• Att ditt hjärta har förvandlats till en skopa glass och det kommer att smälta flera gånger varje dag. Alltid när du får en blöt puss. Alltid när det lilla pyret lägger sin lilla, lilla hand i din. Alltid när de där knubbiga armarna kramar dig.

• Att du efter ungefär fyra år har en liten polis hemma. ”Mamma, du svärade. Mamma, det var röd gubbe. Mamma, du åt en bulle, det var SOCKER på den.”

• Att du kommer att ha dåligt samvete. För allt. Hela tiden.

• Att du snart kommer att acceptera att du varje dag kliver i spyor, gammal gröt, utspillda flingor, grushögar och drivor av lego. För du kommer inte att orka städa. Du kommer att ge upp.

• Att det nu är dags att vinka adjö till de där mysiga dagarna då du ”kände dig lite krasslig”. Tv-serie, smågodis och någon som baddade din panna – det är long gone nu. Dagissmittor är potenta som biologiska stridsmedel. Släpp in en snorig dagisgrupp till vilken diktator som helst och hen är störtad inom tre dagar. Och skulle du bara bli ”lite krasslig” igen så är det bombsäkert att någon annan i familjen är sjukare och behöver din vård.

• Att din ekonomi kommer att krascha. Dina träningsrutiner kommer att upplösas. Du kommer kanske aldrig mer att se dina barnlösa vänner. Du kommer inte att ha sex på månader, kanske åratal.

• Att mutor och hot faktiskt är hela underbart och effektivt, och inte alls så horribelt och förkastligt som man kunde tro.

• Att din tid inte längre är din. Du kommer aldrig mer att fatta beslut utifrån vad du själv behöver och vill. Från och med nu är din vilja gisslan hos en liten person med tveksam empati och som dessutom saknar impulskontroll.

Hahaha hittade denna och det är ju så det är ; )

Måndag och ny vecka, idag har Liselotte varit här och skott hästarna, så nu är dom fina på fötterna ett tag till. Mamma kom förbi med lunch och så passade vi på att baka klart alla pajer till dopet. Jag hämtade barnen på dagis, dom var ute i spöregnet och hoppade i vattenpölarna och hade jättekul och ville i vanlig ordning inte gå hem, väl hemma igen drog jag igång ett bak och lagade middag på måndagar blir det alltid fisk hemma på Kastanjegården så då är det bara tre av fyra som äter och en av dom inte så gärna (Simon) men barnen älskar fisk och det är ju roligt, det får vi nog tacka dagis för.
Det blev bakat små, små kokostoppar och Hasses chokladbröd och i morgon ska det bli små syltkakor, sedan är frysen överfull.

Selma har haft ont i magen nu på kvällen, stackarn hon har inte sovit sedan 16-tiden, hon är sååå trött med får ingen ro att sova, men när det väl släpper kommer hon nog att sova gott i natt i allafall.

Jag pratade en stund med min farmor Majbritt som ville ha lite uppgifter till släktklenoden, den gamla fina dopklänningen från 1800-talet som Selma ska döpas i och till den hör en bok där det står information om alla som blivit döpta i klänningen, föräldrar, datum, präst och faddrar. Det är jättekul att kika i den och så roligt att alla våra barn är döpta i den.

I morgon blir det lite stalljobb i vanlig ordning, lite kakbak och sedan måste jag tvätta, tvättkorgarna är överfulla och garderoberna tomma, Simon är borta i vanlig ordning och kommer hem på onsdag kväll. På onsdag är det boll och lek för Calvin och på torsdag blir det nog en städdag, på lördag är det dop i Onsala Kyrka och på kvällen är vi bortbjudna på fest till en av min gamla arbetskamrater, på söndag är det hoppning i ridhuset igen och sedan tror jag att det blir en söndagseftermiddag i soffan kanske ; ) Det var min vecka det!

Hoppas ni får en fin vecka
Kram,Kram
Tess

Hejhopp !
Det har varit fullt ös i helgen i vanlig ordning, Ulle hoppade Atlanta på lördags morgonen, så vi var uppe i ridhuset vid 9-tiden, hemma vid 11.30 igen, 12,05 satt jag ombytt och klar i bilen med hela familjen på väg till Ulricehamn. Då är man snabb, när man hinner lasta ut hästen, slänga av alla grejor, ut med den i hagen, lunchfodra, in byta om och packa till Selma på 25 minuter ; ).

I Ulricehamn hälsade vi på familjen Jarneving, där bjöds det på middag och fika och trevligt sällskap, barnen hade jättekul och somnade i bilen på vägen hem. Lördagskvällen spenderades sedan i soffan, Simon hittade massa härliga konserter som vi tittade på men vid tolvtiden hoppade jag i säng, vaknade igen vid 04.30 och ingen Simon sytes till han hade fastnat i soffan, så det blev inte så mycket sömn för hans del för 06.30 gick jag ut i stallet fodrade, mockade och red Ärtan och Atlanta och longerade Gillian, skönt att vara klar med allt innan 10.00, då har man hela dagen kvar till annat. Annat denna dagen bestod i att göra höstfint i växthuset, ut med alla gamla sommarväxter och in med bruna fårfällar, granris, ljung och pumpor.
Barnen var på barnkalas hemma hos Livia och sedan tog jag och Alicia en liten tur med Gillian i paddoken och sedan klippte vi henne, hon blev så fin, hon ser precis ut som Winnie ni vet den lilla shetlandsponnyn som är med i ATG reklamen. Jag ska ta ett kort på henne i morgon så får ni se den lilla sockertoppen.

Barnen hade Halloweenfest på dagis förra veckan och i fredagskväll hoppade dom i kläderna och knackade på hemma, allt för att få lite godis fast att det inte var lördag

Ännu en helg är slut, men var inte ledsna, det kommer snart en ny ; )
// Kram Tess

Dörrar och fönster är nu på plats och snickarna har börjat lägga golvet på höloftet. I Torsdags kom allt svart tegel från Danmark och jag hoppas att dom påbörjar murandet av mellanväggarna i morgon. I fredags kom även ett galler och inredning till spolspiltan.
Innertaket är klart och ska nu bara målas, väggarna på utsidan är färdig putsade och det är inte mycket kvar på insidan. Så det känns som om det går framåt, men det är ändå mycket kvar, det ska målas, all el ska dras och även vatten, panelen ska spikas på på utsidan och även invändigt på höloftet. Boxinredningen ska på plats och sedan ska det godkännas av länsstyrelsen innan hästarna får flytta in i sina boxar.

Här är några bilder från bygget ; )

I natt kommer Tandfen till Kastanjegården, Calvin har inte bara tappat sin första tand, utan även den andra.
Den första tanden åkte ut när jag var i Flyinge för några veckor sedan, tyvärr glömde ”tandfen” att lägga en guldpeng i glaset den natten, tanden var borta men ve och fasa ingen GULDPENG…. Som tur var förklarade fröken på förskolan på morgonen att i bland har tandfen så mycket att göra att hon inte hinner med utan kommer tillbaka natten efter. Jag såg när jag var uppe och pussade på barnen att tandfen redan varit här, tack och lov ; ) så i morgon blir det lycka !!!

Klockan är snart 19 och det är mörkt som mörkaste natten ute och det har det varit ett tag redan. Vintertid !!! vem kom på det och den som gjorde det har definitivt inga barn som min kollega Irene sa. Jag ogillar starkt mörkret, kanske för att jag är lite mörkrädd men främst för att man blir såååå trött, det känns ju helt befängt att gå ut och rida vid 20-tiden man vill helst gå och lägga sig, medan man på sommaren utan problem kan sitta ute och rida vid 22-23 tiden.
I går när jag red från ridhuset upptäckte Atlanta fyra individer ute på fältet vi red förbi, jag försökte urskilja i siluetterna vad det var, Rådjur?, Älg?, Vildsvin? Rävar…. knappast det sistnämnda dom brukar mig veteligen inte umgås i flock. Jag bestämde mig tillslut för att det nog var rådjur och även dom som är trevligast att möta till häst. Det gick bra, Atlanta blev en ”snorkfröken” men höll sig lugn och djuren på fältet stod som förstenande tack och lov.

Det är dock skönt att vara mammaledig, så man får se dagens ljus annat än på helgerna i allafall. När man jobbar åker man ju till jobbet när det är mörkt och går hem när det är mörkt så om man inte går ut på lunchen så blir det inte mycket till solljus den här årstiden.

Appropå mörker tittade ni på Cancergalan igår? Jag valde faktiskt bort det, jag orkar bara inte se det även om jag borde. Sedan får man ju säga att det är fantastiskt att man samlar in så mycket pengar till forskningen som faktiskt räddar liv. ussh ja jag grottar ner mig i alldeles för mycket olycka och oroar mig för allt möjligt just nu, och den där förbannande cancern, eftersom Simon har haft Bukhinnecancer så följer jag det fruktansvärda som händer uppe i Uppsala där UCC (Uppsala Cancer Clinic) har gått i konkurs pga kartellbildning och bojkott. Det var som någon skrev, vilken tur att jag fick bli opererad av Haile innan, men vad händer nu om jag skulle få tillbaka min sjukdom, då är min sista livlina borta…. Det har jag tänkt mycket på, det gäller ju även Simon, tänk om det kommer tillbaka och det finns ingen Haile som kan operera…. så nu går jag runt och funderar över det hela dagarna och nätterna. Jag följer också en tjej som heter Helena som också har blivit opererad av Haile på UCC, men nu fått tillbaka sin sjukdom, kika in på hennes blogg om ni vill veta det mesta om bukhinnecancer, hon bor i Uppsala och har bättre koll på vad som hänt när det gäller UCC. hennes blogg heter ”Tur som en tokig”

Nej i morgon ska jag bara omge mig med positiva saker mer kärlek i världen helt enkelt. Tänk om det skulle uppenbara sig en ande, då hade jag önskat att alla sjukdomar försvann cancer, ebola, fågelinfluensan, ALS, you name it !! bort med det bara och när han ändå är på gång kan han väl även se till att alla får mat och rent vatten, att alla naturkatastrofer utrotas och att det blir fred på jorden…. allt det där är knappast möjligt men om man får önska så…….

Var rädda om varandra, man har bara varandra till låns.
// Tess

ja , det är precis vad det är. Helgen har varit fantastisk, Simon bjöd mig på en liten semestertripp ner till Helsingborg. Vi åkte vid lunchtid i fredags och stannade på Falkenbergs Strandbad där Simon skulle lämna några produkter och när vi ändå var där passade vi på att äta lunch. När vi kom ut igen efter lunchen upptäckte vi att Simon hade glömt att slänga soporna hemma ( dom låg kvar i bagaget) så det luktade inte alltför gott i bilen, tillslut hittade vi i alla fall en tillräckligt stor papperskorg för att göra oss av med dessa ; )
På kvällen blev det Bio (Gone Girl) och sedan hoppade vi i säng och sov så gott att vi missade frukosten på lördagsmorgonen, när vi kom ner kl.10.00 hade dom stäng.
Lördagen spenderades på Väla där vi strosade runt, shoppade lite och åt lunch. Middag på kvällen och ytligare en skön natts sömn innan bilen styrde kosan hemåt Onsala, med några stopp på vägen i Mölle och Halmstad

I går var jag i ridhuset med Atlanta och sedan hade vi stallmöte här hemma på Kastanjegården. Barnens kusiner från Mora är här nere och hälsar på denna vecka då det är höstlov, så Calvin är överlycklig ; ) I morgon ska jag ta med dom på Bio, men det vet dom inte om, det ska bli en överraskning.

Idag är det Halloweenfest på dagis och barnen gick utklädda dit i morse, jag ska snart åka och hämta hem dom och sedan blir det middag. Simon är i vanlig ordning ute och reser och kommer hem i morgon kväll, så idag är det vilodag för hästarna.
Idag har jag bakat tårtbottnar till Doptårtan igen, den förra blev inte så bra, men den här ser iallafall bättre ut så får vi hoppas att den smakar gott också.

Annars i veckan händer inte så mycket, på torsdag ska jag ta mig en promenad med Malin, det är alltid lika roligt att träffa henne och lilla Ida. Det är en hel del förberedelser inför dopet, mat som ska fixas och lite annat. Jag var hemma hos mamma i torsdags och bakade 80 småpajer men det ska kompletteras med fler och lite annat också. Till helgen ska vi eventuellt åka till Ulricehamn och hälsa på vänner och på söndag är det barnkalas för barnen.

Simon håller på att kika på resor, han vill helst åka till Mexico eller Thailand nu i februari mars, men jag är inte lika sugen på att dra iväg med tre barn så lång bort inte för att jag tror att vi inte kommer att klara av det, inte alls, utan jag är ju så fruktansvärt flygrädd.
Vad är det för fel på Kanarieöarna eller Grekland, jo det är ju inte så varmt där den tiden, men då kanske det är bättre att åka till sommaren, men då vill vi ju också vara hemma eftersom vi har byggt pool och gillar den svenska sommaren.
Vi ska ju också åka till Sälen i mars och åka skidor, men som vi resonerade, ska vi resa, ska vi ju göra det nu när jag är mammaledig och barnen inte behöver ta ledigt från skolan, nästa år börjar ju Calvin nollan så då blir det inte lika lätt längre.
Simon får nog börja fundera lite på hur han ska göra med alla hans pappadagar. Han har ju enort många dagar kvar att ta ut, 106 för Calvin, 183 för Alicia och 240 för Selma, det blir över 500 dagar, men det är ju ett tag kvar innan dom brinner inne, eller så kan han ju ge bort en del till mig ; ) Ja vi får väl se om det blir någon resa, jag ligger inte på om jag säger så….

Ha en skön dag mina vänner
Kram Tess

… hur är det möjligt, hur tänker man, vad är det för fel. När man är så stolt att man inte kan skicka svårt sjuka människor rakt över gatan där det finns en av världens främsta och bästa läkare inom bukhinnecancer som kan rädda livet på patienter med denna hemska sjukdom
Jag är sååååå tacksam och lycklig att Simon fick sin operation innan allt detta hände, men det hjälper ju tyvärr inte alla andra som inte får den professionella hjälpen dom behöver för att överleva. Fy skäms rent ut sagt.

Här är en artikel från SvD. läs den så förstår ni hur fel det är.

I Sverige drabbas cirka 400 patienter årligen av bukhinnecancer. Genom ett omfattande kirurgiskt ingrepp kombinerat med cellgift i buken vid operationen har prognosen förbättrats radikalt vid denna sjukdom och numera överlever cirka 60 procent av patienterna i minst 5 år. Eftersom sjukdomen vid upptäckt är spridd i bukhålan var utsikterna för framgångsrik behandling tidigare mycket dåliga. Den avancerade kirurgiska metod som förändrat prognosen infördes i Sverige och UAS för drygt 10 år sedan av undertecknad, Lars Påhlman. Trots de mycket goda resultaten valde man vid kirurgdivisionen på grund av resursbrist att nedprioritera denna verksamhet.

Sveriges mest erfarne kirurg inom området – dr Haile Mahteme – valde då att 2012 starta den privata Uppsala Cancer Clinic (UCC). Man hade ett enda mål för ögonen nämligen att förlänga och rädda liv på patienter med bukhinnecancer. Lokaler hyrdes av Uppsala Läns landsting (ULL) och vissa tjänster köptes av Uppsala Akademiska sjukhuset (UAS). Allianspolitikerna i landstinget var positiva till etableringen. Man tillgodosåg nu behoven hos denna speciella grupp av svårt sjuka patienter. På grund av att kompetens saknades i hela Sverige och dr Mahtemes goda namn remitterades patienter från hela landet till UCC.

Uppsala Akademiska sjukhuset var redan från början av prestigeskäl negativ till den konkurrens som nu uppstått. Patienterna bosatta inom det egna landstinget hade två val: antingen utlandsvård eller privat betalning för en operation vid UCC. En viss verksamhets togs upp på UAS och tre andra sjukhus i Sverige under hösten 2012 men med avsaknad av kompetens för de svåraste fallen. De argument som framförts från UAS och ULL för att från hösten 2012 och framåt torpedera UCC är intellektuellt och moraliskt skrämmande och såväl UAS som ULL har lagt ut dimridåer och vilselett allmänheten.

Inledningsvis hänvisade man till UCC:s litenhet med avsaknad av storsjukhusets resurser och som följd av detta en otillräcklig säkerhet. Professor emeritus i kirurgi, Johannes Järhult, har nyligen reviderat verksamheten vid UCC och funnit att kraven för säker vård var uppfyllda. Denna rapport har man valt att stoppa i byrålådan. I själva verket har sjukhusledningen fört allmänheten bakom ljuset när man hävdat att man har samma säkerhet att utföra dessa avancerade ingrepp. Med nuvarande frekvens i opererandet dröjer det 6-8 år innan kirurgerna på UAS nått en acceptabel erfarenhet (200 genomförda operationer) att jämföra med UCC:s (dr Mahtemes egen erfarenhet av 700 utförda ingrepp).

Genom ett uteblivet avtal har ULL även gjort det omöjligt för andra landsting att remittera patienter då dessa nämligen kräver ett avtal mellan ULL och UCC för att anlita kliniken.

UAS påstår att man inte har väntelista för patienter med bukhinnecancer. Väntelistor kan manipuleras med mig själv, Anders Holtz, som exempel. Jag arbetar som läkare vid Neurokirurgiska kliniken på UAS sedan 1985 och drabbades av bukhinnecancer i december 2012. Den entydiga information jag fick från onkologer och kirurger om bästa vård ledde till operation vid UCC. Jag betalade operationen själv. Sexton månader senare lever jag ett nästan normalt liv och arbetar igen. Den behandling jag erbjöds vid kirurgkliniken var cellgift i 3 – 4 mån. Operation kunde bli aktuell om tumören minskat i storlek vid efterföljande datortomografi (DT). Att effekten av cellgiftsbehandlingen är mycket dålig i buken och noggrannheten är låg vid den DT som avgör om en senare operation är möjlig upplystes jag inte om (fem av sex metastaser upptäcktes ej vid undersökningarna före min operation). Sannolikheten är därför mycket stor att man inte finner någon minskning av tumören och konsekvensen för mig hade inneburit enbart cellgiftsbehandling med en förväntad överlevnad på cirka 6-9 mån.

Den behandling jag erbjöds minskade väntelistan till operation med en patient men visar även på hur kompetensbrist kan gömmas. Jag är inte den ende som vilseletts och förvägrats optimal vård av behandlande läkare.

Motarbetandet av UCC exponerar en intolerans mot konkurrens som bottnar i insikten att kompetensen vid UCC är överlägsen den man själv kan erbjuda. Samarbete och utbyte av erfarenheter ersätts av protektionism. Uppskattningsvis 250 av 400 patienter erbjuds nu enbart palliativ vård på grund av brist på operationsresurser varav minst 100 av dessa årligen kommer att dö en för tidig eller en onödig död. Den framgångsrika bojkott och kartellbildning som utförts av ledningen för UAS och företrädare för ULL med alla landsting i Sverige utom de längst upp i norr har fått dramatiska konsekvenser.

Det som även förvånar oss är att verksamhetschefer på kirurg- och onkologklinker runt om i Sverige övergivit läkaretiken och deltagit i en sannolikt olaglig bojkott- och kartellbildning samt undanhållit patienter bästa vård trots medvetenheten om UCC:s överlägsna kompetens.

Valfrihet och patientmakt är tomma ord i Uppsala. Etablissemanget har lämnat en svårt sjuk patientgrupp åt sitt öde. Behandlingen av UCC visar hur moraliska och etiska hänsyn om en patientgrupps bästa har fått stå tillbaka för prestige och maktfullkomlighet.

ANDERS HOLTZ

överläkare i neurokirurgi på UAS och tillika patient på UCC

LARS PÅHLMAN

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/prestige-gar-fore-liv-nar-cancerklinik-laggs-ned_3617020.svd

Hur går det då med stallbygget kan man undra ?
Jo det går bra, men just nu ser man inte att det händer så mycket, så då tycker man att det står stilla vilket det naturligtvis inte gör. Murarna är här och håller på att putsa utsidan och baksidan och gaveln är klar, dom har väl kanske halva långsidan kvar innan det är dags att gå in och börja putsa insidan, dessvärre har vädret ställt till det lite så jag skulle tro att vi ligger några dagar back. Snickarna inväntar material till golvet på loftet och det kommer nog på torsdag då vi också ska ha ett nytt byggmöte för att stämma av.
I går var jag och pappa nere och mätte ut alla mått till boxarna som nu ska beställas.
innertaket i stallet är uppsatt och klart och det borde snart vara dags att sätta in alla fönster och dörrar.

Det verkar vara många som åker förbi och ser att vi bygger ut för i lördags ringde hela fyra personer som ville ha boxplats och idag ringde en till. Dessvärre är det ju knöfullt och den nya boxen som byggs är redan uthyrd. I söndags kom två nya hästar till Kastanjegården som har stått här förut och jag har tre till som står på kö, så vi skulle kanske ha kvar tältstallet och hyra ut det ; )

// Tess

Vad har hänt sedan sist ? ja vad har hänt ?!, förmodligen ganska mycket, men om man inte kommer ihåg vad man gjort så är det förmodligen inte så mycket.
Vi krattar en ofantlig massa löv just nu, men det är skönt att vara ute i friska luften och det är ju så vackra färger ute på alla träd, så det blir som balsam för själen även om det är jobbigt. I söndags var vi ute i tre timmar och väntade på regnet, det kom tillslut en störtskur på 10 min men det var allt. Barnen lekte i lekstugan och Selma satt sovandes i babybjörnen.

Vi försöker hålla Selma vaken så mycket det går på dagarna för att hon ska sova på nätterna , men det är näst intill omöjligt.

Alicia och jag har ridit både lördag och söndag, lilla Gillan är ju super snäll men lite envis särskilt när man rider i paddoken så i lördags fick Alicia låna Ärtan, min gamla fina skimmel ; ) hon är så snäll när det kommer upp ett litet barn på ryggen, sedan är hon ju väldigt för stor, Alicia såg ut som en lite flugskit på ryggen, men hon kunde styra runt Ärtan alldeles själv.

I fredags lovade jag barnen att vi skulle gå på utflykt och har man lovat så har man, då är det bara att bita i det sura äpplet och gå ut hur mycket det än öser ner ; ).
Barnen packade fika i en ryggsäck och jag tog med Selma i vagnen, på med alla regnkläder och så cyklade /gick vi ner till havet med ett litet stopp på lekplatsen vid kyrkan.
Nere vi havet blåste det kalla nordanvindar och det var inte speciellt mysigt, men vi fikande, och kastade lite ”macka” i havet och sedan gick vi hem på barnens begäran.
– mamma vi längtar hem , kan vi inte gå hem och dricka varm choklad?
Det var kanske lite långt för barnen att cykla/gå hela vägen fram och tillbaka ner till havet men ingen klagade utan dom kämpade på med sina cyklar hela vägen hem. Alicia fick dra sin cykel uppför den steniga grusbacken från Kyrkansängar och Calvin ledde sin, väl hemma blev det VARM CHOKLAD.
I lördags var prästen som ska döpa Selma på besök och vi gick igenom dopet som är lördagen den 8 november, vilka psalmer som ska spelas hur vi ska sitta osv, osv. det är två små barn till som ska döpas en liten Greta och en liten Tor ; )
I lördags var jag och barnen också hemma och hälsade på min syster och Ola, trodde jag skulle åka själv med Selma men när övriga ligan fick veta vart jag skulle, ville alla åka med. Så det blev jag och barnen som åkte.
Barnen brukar leka i moster Charlottas garderob, kan ju verka konstigt men hon har en sådan där garderob som alla drömmer om, ett helt rum med kläder, väskor och skor, med sminkbord och en liten soffa med bord och fåtölj. Alicia i det här fallet men även Calvin brukar para i hop hennes väskor med skor och så få hon tala om om det är rätt. och vi han inte ens fika klart innan Alicia började tjata. Vi lämnade lite barnkläder som Calvin haft när han var liten och om 10 veckor kommer ju deras lille prins att titta ut och det ska bli jättekul. Sedan bjöds det på glass i soffan till film, kan ju inte blir bättre ; )

Idag är Simon borta och kommer hem i morgon kväll, jag ska snart åka och hämta barnen på dagis och sedan blir det tacos på menyn, Calvin har beställt det till middag idag. I morgon har vi inget planerat men på torsdag ska jag och Selma hem till mamma och baka pajer till dopet medans Calvin och Alicia är på dagis, och till helgen ska jag och Simon åka till Helsingborg, åhhh det ska bli jättekul, det var så längesedan jag var borta eller det beror givetvis vad man jämför med jag har ju varit i Flyinge med hästen men bara han och jag.
Vi ska gå på bio på fredags kvällen och på lördagen ska vi åka över till Danmark, shoppa lite, äta middag och SOOOOVA på hotell. Simons snälla syster och mamma kommer hit och passar barnen och tjejerna i stallet hjälper till med fordringar osv. och mamma kör Calvin till simskolan på söndag, det är lite att pussla med när man ska bort, det är liksom inte bara att packa och sticka.

Oj vad lång det blev…
Ha nu en bra dag och glöm inte äta er gröt var dag, det är ju snart inte långt kvar till tomten kommer ; )

Kram,Kram Tess

Jag har definitivt tagit mig vatten över huvudet, iallafall när det gäller tårtbak.
Det kan väl inte vara så svårt, men det var inte så lätt. Baka själva tårtbotten gick bra men sedan när det kom till att kavla ut sockerpastan tog det stopp. Vilket rent H****vette jag kavlade ut och gjorde om, kavlade ut och gjorde om, sedan hjälpte mamma till men det gick inte bättre. Tillslut lyckades vi i allafall få till det någorlunda.

Simon undrade var jag hade köpt tårtan när han kom hem och det tar jag som en komplimang, sedan behövs det nog finliras på detaljerna om doptårtan ska bli som jag tänkt.

Vad är viktigast i livet ?
Jag tror att alla människor drömmer om kärlek och äventyr.
Tyvärr så hittar många skäl att inte ens försöka. Rädslan håller många kvar.
Livet är över snarare än vi kan ana, har du en bil, så kör den. Har du pengar, spendera dem. Har du personer att älska , älska dem. VAD VÄNTAR FOLK PÅ ???

Greta, 70 år

Ja det kan man undra, mer kärlek i världen ; )