Välkommen till Kastanjegården

Ja, det är precis vad Simons läkare Haile Mahteme i Uppsala har gjort.

”Den ende specialisten i sitt slag lämnar Akademiska sjukhuset i Uppsala för att operera privat” ! så står det i en stor artikel i Dagens Industri som publicerades i går.

Det står i artikeln att en av anledningarna till att han ska sluta är att ”Patientlidandet” är för stort och lanstingets resurser räcker inte till. 250 personer om året är i behov av en operation vara av ett femtiotal får operationen. Många patienter hinner att avlida under väntetiden. På den nya kliniken hoppas Haile Mahteme kunna operera två till tre personer i veckan, men framförallt erbjuda patienten den integrerade vård de inte kan få idag.

Han berättar vidare att patienterna tycker det är bra eftersom det förbättrar deras chanser till hjälp. Men några kolleger tycker att det är förkastligt att lämna flaggskeppet Akademiska. Haile Mahteme börjar på sin nya klinik i augusti i år.

Vi hoppas ju att detta inte ska bli till någon nackdel för Simon och så mycket mer än vad som står i tidningen vet vi inte.

//

Tess

Kan man ha mer otur! Simon har fått Pneumokocker, det visade sig efter proverna som togs när han besökte vårdcentralen i fredags. Han har ju varit vrålförskyld i snart två veckor och ett tag trodde vi att han led av pollen, eftersom han är lite allergisk mot det. Men när det inte släppte med allergimedicinen togs det lite prover för att se om det gick att skynda på tillfrisknandet. Det börjar ju bli lite bråttom eftersom operationen ligger endast två veckor bort och han måste bli frisk.

Efter samtal med Uppsala beslutades att man ska ge honom penicillin, helst vill man inte ge en patient som ska opereras penicillin eftersom det slår ut immunförsvaret.

Han har troligtvis blivit smittad av barnen, på vårdcentralen sa läkaren att små barn är dom värsta smittbärarna även om dom inte är sjuka själva och vi beslutade redan förra veckan att hålla Calvin hemma från dagis till Simon har åkt.

//

Tess

Vissa dagar är bättre än andra så är det helt enkelt och så är det nog för alla. Ju närmare operationen vi kommer ju fler sämre dagar blir det, jag försöker att bita ihop och bara köra på så gott det går, men det är oerhört jobbigt. Alla är så omtänksamma och undrar hur det går och vill hjälpa till och jag känner att för varje dag som går blir det allt jobbigare och jobbigare att prata om det, jag får tårar o ögonen och en klump i halsen varje gång. Jag vill helt enkelt bara bryta i hop åka ut i skogen helt själv och bara skrika och skrika så högt det bara går. Det här är så oerhört mycket jobbigare än jag någonsin trott.

Jag hör mig själv säga hela tiden: Det kommer att går bra, men i hjärnan dyker tanken ”vad händer om det inte gör det? ” upp. Det spelar ingen roll vad alla undersökningar visar och vad som sägs, den tanken finns där 24 timmar om dygnet.

Simon har blivit vrålförskyld och varit dålig sedan i lördags, tyvärr är det inte ett dugg bättre. Vi har ställt in vår Kolmårdenresa som blev en Danmarksresa till The Reef. Calvin är också lite förskyld och vi överväger att hålla honom hemma från dagis nu när det är så nära operation. Skulle Simon bli dålig vecka innan operationen och inte vara tillräckligt frisk kommer den att ställas in.

Jag har idag bokat hotell och flyg och jag sitter nu och väntar på ett samtal från Varbergs Sjukhus där jag hoppas att kunna få lite hjälp med kostnaderna för boendet. Vissa lansting betalar några nätter och vissa upp till två veckor, så håll nu tummarna för att det blir någon form att ekonomisk ersättning, samtidigt så får jag sååååå dåligt samvete, Hallands Lansting betalar en operation för Simon som kostar över en miljon kronor och så ringer jag och vill ha mer. Ussh jag får lite ont i hjärtat, när jag tänker på det, jag tänker på den stackars killen i Kungälv som inte ens fick en operationen han fick NEJ! och jag ber om hjälp med boende. Hur som så skulle det kännas skönt om jag slapp att länsa mitt sparkonto för att betala boende för något så tråkigt, dom pengarna skulle jag heller vilja använda till att göra något roligt med familjen.

Nu är det slut på tråkigheter, det är bara skönt att få skriva av sig lite, vissa dagar vill man bara slänga in handduken och gräva ner sig och andra dagar finns det en liten djävul som sitter på axel och sticker mig med en gaffel och säger: Hörredu där! ryck upp dig nu och kämpa på.

Igår var djävulen borta, men idag sitter han där igen, så nu ska jag rycka upp mig och ta med mig barnen och åka till Öströö fårfarm.

Ha en skön dag i solen mina vänner !

Kram Tessan

Här är en ny artikel om Simons sjukdom och operation som Doktor Haile Mahteme ska göra den 23 maj. Man inser när man läser den att Simon är väldigt lyckligt lottad som får göra denna operation, efter nedskärningar var det endast 55 personer 2010 och 2011 som fick göra operationen. Tänk vad hemskt för dom som fick ett nej, vilket tillslut leder till döden. Tänk att någon måste välja vilka som ska få leva och inte bara för att det inte finns resurser. Kunskapen och patienterna finns.

Läs den här:

http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Artikelarkiv/Behandling/Unik-operationsmetod-raddar-liv/

Fint ord eller hur?, på något så hemskt som en cancersjukdom. Det är också namnet på den sjudom Simon har, och gå nu inte och googla på det för då får ni dåndimpen = ) så är det ju jämt. Man är döende när man läser på nätet.

I Uppsala i dag har vi träffat Haile Mahteme som är den läkare som ska operera Simon, vi har även träffa Ida som är sjuksköterska och speciallicerad på eftervård av dessa operationer. Jättemysiga båda två.

När vi kom till sjukhuset nästan 45 minuter innan bokad tid, fick vi veta att dom var ca: 45 minuter försenade vilket ställde till det lite för oss som hade en väntande taxi och ett flyg att passa, så vi fick styra om lite i taxi tiden och hoppas på att vi skulle hinna till flyget vilket vi också gjorde.

Fick fick information om att Varbergs sjukhus hade skickat en remiss till Akademiska sjukhuset den 1 juni. Varbergs sjukhus fick också beröm över att ha skickat Simons prover vidare som också har gjort att man har hittat detta i väldigt god tid och det är ju även vi väldigt, väldigt tacksamma över.

Operationen kommer att bli av inom de 6 närmsta månaderna från och med idag, så man kan säga att om 6 månader ska operationen vara över. Eftersom det bara finns en läkare i hela norden som kan utföra dessa operationer är köerna väldigt långa. Man kan också om man vill åka till Holland eller Tyskland där det finns ett fåtal som kan genomföra operationen, men det känns inte aktuellt i Simons läge. Vi har också anmält vårt intresse om det skulle komma in en återbudstid och då ska vi ställa in oss med tre dagars varsel så det kan också gå fortare, det är dock sällan det inkommer återbud

Man kommer att öppna buken från bröstbenet hela vägen ner till blygdbenet, man kommer att ta bort en bit av tarmen där tunntarmen går över till tjocktarm, och skarva i hop det. Bukhinnan kommer att avlägsnas där det behövs men stora delar av bukhinnan runt spridningsstället kommer att tas bort helt. Sedan kommer man att genomsöka hela buken tarmar, lever, mjälte, njurar, magsäck osv. för att eliminera att det har spridits vidare, hela buken kommer sedan att spola med 43 gradig varm cytostatika (cellgifter) i en timme, därefter fortsätter operationen, detta gör man för att avlägsna cancerceller som man inte kan se med blotta ögat. Normalt sett tar denna operation 12 timmar men eftersom det i Simons fall har hittats i så god tid bedömer man att det tar cirka halva tiden. Simon kommer att få två dräneringsrör inopererat i vardera sida av magen som kommer att användas till Cytostatika spolningen och efter operationen som dränering av sårvätska, han kommer att få en sondslang genom näsan ner till magsäcken för att avlasta, man kommer att förbereda för en stomipåse som man i dagsläget inte vet om man kommer att behöva använda, han kommer att få en epiduralslang i ryggen, en kateter och ett dropp, så det kommer att bli många slangar.

Han kommer att få ligga på intensiven det första dygnet efter operationen och sedan bli flyttad till uppvak för vidare observation två dygn. Man beräknar att Simon kommer att vara på sjukhuset i Uppsala i 3 veckor och sedan förflyttas till Varberg för vidare vård. totalt sett räknar man med att allt kommer att ta cirka tre månader innan han är på banan igen.

Jag och barnen eller hur vi nu gör kommer att bo på ”sjukhushotell” om det nu är det bästa alternativet det får vi ju börja undersöka. Jag vet inte riktigt hur vi ska få till det men jag kommer med all säkerhet att behöva hjälp från familj och vänner med barn och stallsysslor och allt som ska fixas så att det löper så smidigt som möjligt men det får vi fundera ut hur vi ska göra.

Efter operationen kommer Simon att få gå på kontroller de närmsta 6 åren, var tredje månad ska han ta blodprover, var 6 månad ska han göra en datatomografi och även en lungröntgen i tre år efter det blir det blodprover var 6 månad och datatomografi och lungröntgen var 12 månad.

Haile bad Simon att börja träna ordentligt för att vara i så bra form som möjligt till operationen, så att kroppen orkar med . Han tränar redan idag med Haile ville att han skulle springa eller cykla varje dag. Detta ökar riskerna för ett fortare tillfrisknande.så nu är det träning förfullt som gäller

Det var det hela i stora drag, jag har säkert glömt hälften, men det var mycket information som ska in i den lilla hjärnan.Vi får väl se hur det känns i morgon när man har sovit på saken, klart att det är jättejobbigt men som jag alltid säger ovan molnen skiner alltid solen och klart ska vi klara av det här.

Ha en skön kväll

Kram Tess

Vi har precis landat i Göteborg igen efter vårt besök på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Jag lovar att jag ska ge er all information, jag måste bara samla alla tankar och få ner all information så det blir rätt och riktigt, det var mycket och det kommer inte att bli så roligt, men läkaren kändes bra och även dom som ska ta hand om Simon efter operationen. Simon sa när vi hoppade in i taxin – det här var mycket värre än jag trodde. Men jag återkommer i kväll när barnen har somnat.
Kram, kram Tess

Godmorgon!
Vi sitter nu på Landvetter och väntar på flyget som ska oss till Stockholm där vi sedan ska åka vidare mot Uppsala och Akademiska Sjukhuset. Barnen är lämnade hos mamma där dom ska husera under dagen. Det blev lite stressigt i morse när jag fick ett sms av Elin i stallet att familjen blivit magsjuka och att hon inte hade möjlighet att släppa ut hästarna, så det var bara att hoppa i dojorna och springa ner till stallet och springa ut med hästarna. Jag hade exat 12 minuter på mig att släppa ut 6 hästar, och det gick! Simon hämtade upp mig nere i stallet och jag fick bara bytt skor, typiskt fastnade jag i säkerhetskontrollen här på Landvetter och fick ta av mig skorna, och ser då att mina strumpor är leriga = ) pinsamt, jaja hästarna fick ju komma ut i alla fall. Klockan 12.00 ska vi träffa teamet som ska utföra Simons operation. Hoppas att det går bra och att det inte blir en sådan chock som det blev när vi blev kallade till Varberg i sommras. Nu vet vi ju i alla fall varför vi är där så det ska nog gå bra. Jaja, jag återkommer när jag kan, så ska ni få veta vad som händer. Önska oss lycka till och hoppas det blir ett bra möte i Uppsala. Kram, kram Tess

ja ursäkta att jag varit frånvarande några dagar, men det kom ett brev i vägen som inte var så roligt. I söndags öppnade Simon ett kuvert från Varbergs Sjukhus som damp ner i brevlådan i torsdags men eftersom han varit i Skagen, så har det legat på bänken i köket sedan dess. Normalt sett brukar jag få en klump i magen av dessa brev innan man öppnat dom, men dom senaste breven har varit svar från koloskopin som visade att allt var normalt och lite fakturor osv, så jag tänkte nog inte så mycket på det där brevet som låg där.

Så i söndags när vi öppnade brevet stod det att Johanna som är Simons läkare försökt att få tag i honom men utan resultat och ville att han skulle komma ner till Varberg för att diskutera några saker angående hans operation. Hon hade skickat prover från operationen vidare till Salgrenska som i sin tur skickat det vidare till Uppsala och dom rekommenderade en ny operation.

Så i går morse åkte vi ner på morgonen, jag med en jättestor klump i magen. Simon verkade gaska lugn. Nere på Varbergs sjukhus fick vi träffa Bosse som meddelade att proverna som skickats vidare visade att det bildades mycket slem i Simons bukhåla som dom också upptäckt på operationen. (Jag ska försöka att få detta så rätt som möjligt för det var inte lätt att förstå, varken jag eller Simon förstod nog allt han sa, men jag ska försöka.) Man har inte hitta några cancerceller säger dom, men är oroade över bilandet av slem som kan leda till farliga sjukdomar( vad fattade inte jag) I Uppsala där operationen utförs kommer man att operera bort hela bukhinnan och sedan spola med cellgifter, men det var ju ingen cancer frågade vi då, och då svarade han att man vill vara säker på att inga celler som inte upptäckts ska finnas kvar. Man kommer att göra en bröskorgsröntgen och en gastroskopi i Varberg nu inom kort och sedan får vi åka till Uppsala och träffa läkarna som ska utföra operationen. Man vill göra operationen inom ett halvår och Bosse visste inte riktigt hur det skulle bli efteråt han trodde att man behövde 6 veckor innan man är tillbaka.

Simon frågande om operationen var likt den som gjordes tidigare, men fick till svar att denna är mycket, mycket större och då brast det för mig usssh jag tycker så synd om Simon och önskar att det var jag som var sjuk i stället, men det finns inte så många alternativ, det är bara att bryta i hop och komma igen och försöka göra det bästa av det, även om det just nu känns väldigt väldigt tungt. Kanske känns det bättre om några dagar när choken har lagt sig. Jag kan bara inte förstå hur världens underbaraste människa ska drabbas av detta.

När vi lämnade sjukhuset i går, hade vi tänkt att äta lunch men ingen av oss var hungrig och om vi hade en klump i magen när vi åkte dit så var det nu snarare ett berg i magen och en sten i hjärtat.

Om jag inte svarar i telefon, så är det inte för att vara otrevlig mina tankar är helt enkelt bara på andra ställen och jag hör av mig när jag orkar.

Då vet ni läget kära vänner

Kram Tess

Hej Hopp !

Då var helgen över och fort gick det. Simon är tillbaka på Varbergs sjukhus, då han i fredags blev sämre igen, han ville nog helst inte åka in igen för han är ganska trött på allt, men tillslut gick det inte, så det vara bara att sätta sig i bilen och åka ner till Varberg. Där blev han röntgad igen, dropp osv.osv… orkar inte ens förklara allt igen.

Jag har varit nere idag och pratat med läkarna och dom säger att, det tar tid efter en sådan här stor operation att få ordning på magen igen, han kommer att ha ont i veckor och månader innan allt är som det var innan.

Ok det är kan jag tycka är förstårligt bara man vet att när han står där och skriker i trädgården som om hela tarmen spruckigt så är det bara är att ta en tablett och lägga sig och vila och inget som är farligt.

I morgon kommer han hem igen, och förhoppningsvis får han vara hemma den här gången. Inga grönsaker, ingen snabbmat, inte för mycket fibrer och röra på sig så gott det går är ordinationen. = )

I helgen har min bror Mathias varit nere med sin familj från Mora och hälsat på igår tog han med sig alla barnen och pappa till Lek & Buslandet medans jag, mamma, Jenny och Alicia tog en sväng till Göteborg, där Jenny skulle leta klänning till bröllopet, vi mötte upp Ola & Charlotta på Hard Rock Cafe för lunch. Konstig nog får man dåligt samvete när man hittar på något roligt när Simon ligger i Varberg och är sjuk.’

Calvin fick en sopbil i födelsedagspresent av Mora gänget, den var verkligen en riktig toppen present, den har fått sova bredvid i sängen för andra natten i rad nu = )

Nu ska jag hoppa i säng, båda barnen har somnat och jag är dödstrött, man får ju sova en timme mindre på morgonen nu när det är sommartid, men det är underbart att det är ljust sent på kvällen.

Kram & God Natt

/ Tess

Härligt, idag blev Simon utskriven från sjukhuset, känns jättebra = )

Nu ska han bara äta upp sig dom 8 kilo som har försvunnit, känns inte som en bra kombination, han ska gå upp 8 kilo och jag ska gå ner 3 kilo, det blir nog lätt att jag kommer att äta upp mig även jag….

…och det är ju inte så bra med tanke på att jag ska få äran att vara tärna på min systers bröllop den 2 Juli, då vill man ju gärna vara brun,snygg och smal = ) Nästa helg ska jag få åka till Stockholm och prova klänning, eller snarare ta mått till den fina klänningen. Ska bli såååå kul att få komma hemifrån och hitta på något kul efter allt som varit.

Jag & Alicia flyger upp på fredag kväll och hem söndag kväll.

I går blev lilla Atlanta stor, jag klippte av all man som gick ner till bogen, så nu har hon blivit stora flickan, snygg blev hon också, måste börja ta tag i henne nu hon ska ju snart ridas in. Just nu är hon bara ouppfostrad och envis.

Linda & Emelie hjälps åt att rida Ärtan, jag är grymt ridsugen men känner fortfarande att sätta sig på en häst är inte läge ännu, ajajaj.

// Tjingeling

Tess

… heter det inte så?, ska bli spännande att se vad vecka 12 har att bjuda på.

Den börjar i alla fall lite segt. Hjälpte pappa att korrekturläsa en Servicebok för Volvo på 69 sidor på engelska i går kväll, herregud det tog två timmar, och bara massa fackengelska som knappt gick att uttala, på slutet gick tungan av sig själv och ögonen i kors.

Hoppade i säng vid 23-tiden, 01 vaknade Alicia och ville ha mat och sedan var hon vaken mellan 03 och 04.30, när hon precis somnat kommer Calvin in och ska knö sig upp i sängen och leka med katten som också delar säng med oss, då fick jag ta med honom och lägga mig i hans underbara säng där man ligger som i ett skruvstäd. Han somnade aldrig om så det blev inte mycket till sömn den här natten, så lite seg är man.

Jag var en sväng nere hos Simon på sjukhuset i går med och för första gången kom jag på mig själv att till och med gå där i från med ett leende på läpparna. Känns som om han är på bättringsvägen, vi tog en promenad runt sjukhuset i alla korridorer, det tog nästan 40 min,(stort sjukhus, och ja vi gick väldigt sakta) och sedan stannade vi i cafeterian och köpte en halv ostfralla som han nog tänkte sätta i sig under kvällen, positivt = ) första maten sedan dom tog bort droppet och sondslangen.

Idag ska pappa operera sin tummen, han hade ju skurit av senorna i den , när han skulle skära av ett plastkärl med en gammal mattkniv som mamma använder att snitta blommor med. ”Klantigt” säger han själv och visst kan jag hålla med. Lycka Till !

Nu har jag äntligen fått klart vår fotobok för 2010, nu är den beställd och klar.

Varje år gör jag en fotobok från det gångna året med bilder från allt som har hänt, det är jättekul att gå tillbaka och titta och läsa man glömmer så fort allt som passerat förbi.

Nu ska jag ta mig en sväng ner till stallet meddans Alicia sover och Calvin är på dagis och mysa lite med hästarna

Ha en härlig måndag mina vänner = )

Kram, Kram

Det blev ingen Mora resan för Calvin, mamma & pappa, då Simon blivit sämre igen, så var dom snälla och stannade hemma.

Simon ligger kvar nere på Varberg, han har fått en sondslang genom näsan ner till magsäcken för att avlasta tarmarna, man har gjort två skiktröntgen med kontrastvätska och ska göra en till nu på morgonen, man hoppas att vätskan kanske ska kunna lösa upp stoppet i tunntarmen, annars måste man operera igen vilken man helst inte vill.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det snart ska vara över, att han ska få bli frisk och komma hem, det är en pina att se honom vara dålig och ha ont. måste säga att jag beundrar honom , han har varit så dålig och få stå ut med så mycket och han har inte klagat eller gnällt en enda gång.

Så var det med det, en liten rapport från sjukhuset.

Idag ska vi åka till Veddige och titta på traktorer, det finns tydligen en utställning där, inte för att jag har tänkt att köpa en traktor, men Calvin älskar ju traktorer så det bli nog roligt för honom, sedan tar mamma & pappa med sig barnen hem och jag åker vidare till Varberg.

Idag tävlar Onsalas elitlag i Billdal, Lycka Till!! säger jag, hoppas att det kommer att gå bra.

Nu ringde mamma, – Vi måste åka till sjukhuset med pappa, han har skurit sig så illa i tummen, vi måste skynda oss. Vad är det som händer, skämtar någon med mig???, nu blir det väl inte några traktorer i Veddige…… och en till som ska till sjukhus.

Kom igen bara, ska det inte hända något mer, sparka på den som ligger bara ! Jag vet inte om man skratta eller gråta? lika bra att göra båda delarna så kanske det tar ut varandra.

Jag säger som Marion sa – ”sätt dig framför tv:n med båda barnen och rör dig inte ur fläcken”

fortsättning följer…..

Ha en trevlig helg

Kram Tess

Titta vilka fina tulpaner jag fick av Simons mamma och systrar.Calvins skugga vi frukosten, ser nästan ut som killen på tändsticksasken ”Solstickan”

123 mil har det blivit tur och retur till Varberg den senaste veckan och i går trodde jag att det var slut på allt flängande, men med min tur just nu så trodde jag ju alldeles fel.

När jag kom ner till Varberg hade Simon blivit sämre igen, han får inte behålla maten förmodligen är det alla mediciner eller så kan maten inte passera där man opererat i tarmen. Så det var bara för mig att vända och åka hem själv. Vi får väl se vad dom säger på ronden i dag.

Ussh tycker så synd om Simon, han hade packat sina saker när jag kom och sa- ”Jag vill ju så gärna komma hem, men jag mår så dåligt”

Nog med tråkigheter !

I går fick Calvin & Alicia bada, sedan beställde jag & mamma mat på Johannas det blev en kycklingpasta för min del, när barnen somnat bar det i väg till ICA Maxi – det fanns ju ingen mat i kylskåpet. Väl hemma med alla kassar, vara det bara att bege sig ner i källaren för att tvätta, snälla mamma tog dessutom med sig ett lass med tvätt hem – TACK ! En tur till stallet blev det med för att fodra och klappa lite på Ärtan & Atlanta, och innan jag stupade i säng han vi dessutom göra Alicias fotavtryck som ska bli en liten tavla.Det var inte lätt minsann herregud, jag tror jag fick göra om det fem, sex gånger på varje fot, Calvin lyckades vi med på första försöket när han var liten, men det kanske var Simon som var proffs på det och han kunde ju inte vara med.

I morgon åker Calvin med mormor & morfar till Mora och hälsar på kusinerna, så jag & Alicia är alldeles själva och har tjejhelg = )

Man kan tycka att jag är lite förvirrad nu och det är jag, det har varit alldeles för lite sömn, mycket oro och fullt ös här hemma, men jag var tydligen lika förvirrad innan.I går kom nämligen mitt & Simons tackkort från bröllopet fram till mamma & pappa, det har varit på vift i nästan två månader, inte så konstigt då jag har skrivit mitt eget postnummer och istället för Onsala har jag skrivit ”Juli”, ja fattar ni ”JULI”, finns väl ingen ort som heter så, det är ju en månad…. hahaha ja, ja jag får skylla på att jag var gravid, det kan man alltid skylla på har jag hört = )

Solen skiner i alla fall idag och det är 8° varmt, det ni = )

Kram på er Tess

Mina små busungar = )

I går var jag och Calvin och hälsade på Simon. Calvin bjöd Simon på Safari youghurt med persikosmak. Han var väldigt nyfiken på plåstret på magen och ville att Simon skulle visa plåstret sådär en gång var femte minut. Calvin passade på att hoppa i Simons säng och provade även motionscykeln i dagrummet.

När det var dags att gå följde Simon oss till hissen, och när hissdörrarna stängdes, blev Calvin helt förtvivlad och började gråta och ropa på pappa, han var helt otröstlig så det vara bara att ta hissen upp igen för att säga hej då till pappa igen. Sedan grät han hela vägen hem och nästan hela kvällen, – längtar efter pappa , sa han hela tiden. ussh stackarn.

Idag ska jag, barnen och mamma som för övrigt fyller år i dag åka ner till Varberg ta en fika och en promenad på Varbergs fästning. En sväng förbi sjukhuset blir det också när vi ändå är i krokarna. Simon kommer väl inte att känna igen Alicia hon har ju gått upp nästan ett halvt kilo sedan han såg henne sist.

På fredag åker Calvin med mormor & morfar upp till kusinerna i Mora, där kommer det att bli fullt ös kan jag tro.

Vet ni vad ? Idag mina vänner har snödropparna och krokusarna titta upp ur rabatten, så härligt = ) Nu är det VÅR !

Tjingeling

Tess

Idag är det söndag eller ? har inte så bra koll på tid och dagar just nu.

Simons mamma Maj har varit här och hjälpt mig med barnen i två dagar nu. Så snällt så jag kan åka ner till Simon utan att släpa med mig två barn, en på 2 år och en på 3 veckor som förmodligen hade livat upp hela avdelningen med skrik och bus så vi hade blivit utslängda.

Simon är på bättringsvägen även om det går väldigt sakta.Den spruckna blindtarmen är bortopererad, den hade kapslats in i tjocktarmen som den hade gjort ett stort hål på, (det var den som såg ut som en tumör på röntgen). Han har ett stort ärr på magen som är ca 20 cm långt. Så nu har vi var sitt ärr, jag har mitt vågrätt och han har sitt lodrätt = )

Läkarna hade fotograferat under operationen så vi har fått se kort på hur det såg ut, tänk att kroppen ändå är helt fantastisk på att försöka laga sig själv, man kunde se på korten hur kroppen har försökt laga hålet på tjocktarmen, det var som en tjock vit bindväv runt hålet och sedan fick man se blindtarmen inklämd i tjocktarmen, Ja fy stackars Simon inte undra på att han har haft så ont.

Idag ska jag hem till Mamma & Pappa & äta lite middag, mamma fyller ju år på tisdag, så det blir lite firande i förväg, sedan får vi se om det blir en tur till Varberg i dag med.

Igår var Simons systrar & pappa här. Vi samåkte ner till sjukhuset och sedan åkte dom med hem för att träffa Calvin & Alicia. Alicia är verkligen världens snällaste unge, bara sover och äter undra om hon kan skrika?, hon har ju fått spendera massa tid med mormor & farmor nu när Simon är borta och hon verkar lika nöjd med det som med mig, trotts att hon e så liten.

Skönt att man har många härliga vänner som hjälper till när det blir lite mycket, tack snälla alla i stallet som hjälper mig med hästarna vet inte riktigt hur jag ska kunna gottgöra er för all hjälp, jag får helt enkelt ha stalltjänst för 9 hästar resten av året = )

Och tack till alla som har hört av sig, men det är väl det vänner är till för kan jag tänka

Kram på er, hoppas ni har haft en skön helg.

Ja, det är skönt att veta, att där ovanför molnen skiner alltid en stor härlig sol, även om ett stort kolsvart moln förföljer mig just nu.

Det har varit lite mycket på sista tiden, så man börjar känna sig lite trött och sliten, bara dom sista dagarna har det blivit väldigt lite sömn och väldigt mycket oro och många tårar.

Simon har blivit opererad för sina buksmärtor idag på Varbergs sjukhus, man skulle ta bort blindtarmen och en bit av tarmen, Han har vaknat men vi vet fortfarande inte, vad som är gjort. Så håll tummarna för att allt har gått bra. Jag ska bege mig ner till Varberg senare i kväll så då kanske man får veta lite mer.

Tur att man har underbara föräldrar som hjälper till, mamma har sovit här dom sista två dagarna och i natt jagade vi tjuvar = ), vid ett tiden såg vi hur två män smög runt på Kapareskolan med ficklampor i säkert 40 min, så jag ringde polisen som skickade ut en bil, vad som hände sedan vet vi inte, polisen kom i alla fall och tog sig en titt på både skolan och ”tjuvarna”

I går vara jag en liten sväng hemma hos Marion och fikade kändes bra att få skingra tankarna lite, en tripp till Varberg blev det också för att krama lite på Simon.ussh han hade jätteont, man känner sig så hjälplös när man inte kan göra något.

Han delade rum med Per Oskarsson, jo jag lovar han är inte död, det var en exakt kopia, så nu vet ni det.

Japp inget roligt, men snart vänder det och nu kan det bara bli bättre, förhoppningsvis !

Kram på er alla

Tess