Välkommen till Kastanjegården

Idag har det varit Halloween fest på dagis, barnen ville gärna klä ut sig till Laban och Labolina, men det var ju helt meningslöst att ens försöka hitta någon utklädnad som inte såg läskig ut, var full med blod, eller så fick man helt enkelt gå på något som inte har med Halloween att gör som brandman eller prinsessa.

Varför kan dom inte göra några söta gulliga spöken som inte är så läskiga till dom mindre barnen, hur svårt kan det vara och jag tror att det är många föräldrar som hellre klär ut sitt lilla barn till Lilla Spöket Laban eller spöket Casper istället för hemska monster med blod i hela ansiktet. Jaja, man kan ju faktiskt bojkotta hela kalaset också, vist kan man det men är det Halloween fest på dagis så är det och då har jag svårt att neka dom att klä ut sig, så mer snälla spöken i sortimentet helt enkelt.

Tillslut hittade vi två små spökdräkter på Buttericks som var godkända och två par plast kedjor att skrämmas med, hittade vi också för det har ju Spöket Laban.
Så här blev resultatet när två små spöken skulle bege sig till dagis i morse

På dagis blev dessutom ansiktsmålade och såg nästa värre ut när dom kom hem, men var mäkta stolta över att se så läskiga ut, Alicia visade sitt BLOD i pannan säkert 20 gånger , )
Så Happy Halloween på er alla !
Kramar från oss

Lilla Anna
Blixten

Varför ska alla dessa människor drabbas av denna fruktansvärda sjukdom som tar så många liv från nära och kära, barn, föräldrar, familj, släkt och vänner.
Jag sitter här i soffan och följer ”Tillsammans mot Cancer” jag vet inte om jag är väldigt känslig men jag kan inte se det här, det här fruktansvärt och tårarna rinner ner för kinderna och jag mår sååå dåligt. Jag skänker åter en slant, stänger av tv:n och önskar av hela mitt hjärta att ingen ska behöva genomlida allt vad det innebär att bli drabbat av cancer vara sig om man är drabbad själv eller annhörig . Skänk en slant till forskningen och håll tummarna att dom kan lösa gåtan och bota alla dessa människor.

Ja, Berlin ja, det var verkligen en fantastisk upplevelse.
I lördags morse packade vi väskan, ja en liten väska till hela familjen och begav oss ut till Säve, på väg dit regnade det och här vi kom till Kallebäck började det blixtra, enligt SMHI skulle det blåsa 5 sekundmeter, men att döma av flaggorna på IKEAs parkering så kändes det mer som 13.
– Ska vi verkligen flyga till Berlin i ett litet privatplan i det här vädret, malde i min hjärna, men väl ute på Säve verkade vinden ha mojnat och åskan dragit bort, så vi drog ut planet ur hangaren, packade och tog plats. 8 platser totalt gjorde att Simon fick göra Mikael sällskap i cockpit, och jag, Malin och barnen satt i cabinen. Vi lyfte strax efter 9-tiden och efter en fantastisk tur landade vi på Schonhagen airport några mil söder om Berlin strax innan 11.00.
På flygplatsen blev den ett glas vin innan Shuttel service körde oss till tågstationen i Trebbin, därifrån tog det 25 minuter in till Berlin. Vädret var fantastiskt närmare 20 grader varmt och sol, vi åt lunch, besökte Berlin Zoo, Checkpoint Charlie, åt middag på hotellet och han med en liten shoppingtur innan det var dags att hoppa i säng efter en lång dag.

I går blev det en lång hotellfrukost, vi var och tittade på Brandenburger Tor och besökte Madame Tussauds och innan vi hoppade på tåget igen blev det lunch. Väl framme på Schonhagen, tankade Mikael och Simon planet för hemfärd, vi hoppade ombord och lämnade ett soligt och 20 gradigt varmt Berlin under vingarna för att en och en halv timme senare sätta hjulen i landningsbanan på Säve där det blåste ordentligt kan jag säga. Uss jag som är livrädd för att flyga och när planet krängde fram och tillbaka i vinden och man såg landningsbana åka lika mycket fram och tillbaka, kände man sig rätt liten.
men Mikael landade planet säkert, Vi tacka och bugar familjen Randhem för en fantastisk upplevelse både för oss och för barnen, vi bär med oss denna spännande resa och äventyr resten av vårt liv, så TACK SNÄLLA för att just vi fick möjlighet att följa med er.

.. och förbereda sig för STORM…..

I morgon ska jag uppdatera er på vårt fantastiska äventyr till Berlin, till dess får ni hålla tillgodo med en bild på Mikael och Simon uppe på 11.000 fot.

Härliga höst, måste säga att sommaren och hösten har varit fantastisk, idag den 23 oktober var det 15 grader varmt ute, det är ju inte sant, snart är det november och sedan kommer mysiga december med allt mys och pysslande inför jul.
I dag har det ju varit onsdag vilket innebär ledigt, och eftersom barnen är sjuka fick jag även vara hemma i går.
Snälla mamma kom och hämtade Calvin, och eftersom mamma också är sjuk har dom två myst i sängen med film hemma hos henne. Alicia och jag har röjt lite i garderoberna, letat fram vinterkläder och skor, packat ner lite sommarkläder och bytt lakan i sängarna.

Vi bakade en kaka och Magdalena och Liselotte tittade förbi på en fika, när Simon kom hem blev det stalltjänst och nu är det soffmys som gäller.
I morgon ska jag upp till ridhuset med Atlanta där Ulle ska hoppa henne efter träningarna, Atlanta har ju vilat efter 4-års championatet men har varit i gång två veckor ordentligt nu, så lite hoppning är väl på sin plats. I går var vi på travbanan på Höglanda och tränade intervall träning. Hon var helt genomsvettig men var duktig och jobbade på bra, det blir alltid lite sent när man är där och jag var inte hemma förrän vid 21.30-tiden så det var skönt att vara ledig idag.

På lördag bär det av till Berlin och det ska bli jättekul förutom flygresan ; )

Vår lilla underbara Gillian, var verkligen ett riktigt klipp och en riktigt bra investering.
Hon är verkligen helt fantastisk med barnen och med oss alla för den delen.

Förra veckan kom Fia ner och vi provade att köra henne med vagnen, jag har ju fått låna en vagn och sele av våra härliga grannar. Det var bara att sela på och koppla på vagnen och sedan körde vi några varv i paddoken. Fia hoppade av och jag fick köra själv, lite läskigt men sååå roligt. Lilla Gillian var superduktig och jättesnäll. Fia och Alicia tog en sväng till skolan och tillbaka och idag har jag och barnen kört i paddoken, Calvin fick ta tömmarna och köra själv när jag gick bredvid och Alicia fick också prova på kusklivet ; )
Snart ska vi väl våga oss på en sväng utanför ägorna. så mysigt att ta med hästen och barnen och åka ut på picknick. Snart kommer det ju förhoppningsvis lite snö och då är det dags att tolka med snowracern.

Trött ush vad jag är trött, det är väl inte så konstigt tycker många, så som du håller i gång. Själv tycker jag inte att det är värre än vanligt, men jag känner mig lite konstig, känner det framförallt när jag rider. Jag blir så trött i knäna att jag knappt kan rida lätt, jag får liksom mjölksyra efter ett varv i paddoken. Jag är så där trött i kroppen som man kan vara i bland. jaja jag tror det är mörkret som gör det, jag får helt enkelt gå till apoteket och inhandla lite D-vitamin.

Det slog mig att jag borde ta tag i mitt missbruk som tidsoptimist, jag stressar ju ihjäl mig för ingenting. varje morgon innan jag ska åka måste jag bara bädda alla sängar, röja efter barnen, tömma diskmaskinen och tvättmaskinen osv. Detta gör jag runtspringandes i linne och trosor och försöker samtidigt ta på mig kläder, men hela tiden hittar jag nya saker som jag bara ska göra så jag får liksom aldrig på mig kläderna. Barnen kan vara påklädda och klara och sitta i bilen och jag springer fortfarande runt utan strumpor och ”ska bara”….
Och det är där problem är… STRUMPORNA, jag hittar aldrig några strumpor och medans jag springer runt och letar i sovrummet, i gästrummet, i badrummen, i källaren så hittar jag nya saker att sysselsätta mig med som jag måste göra i jakten på att hitta strumporna.
Jag måste helt enkelt inhandla massor av strumpor, så löser sig nog det hela.

Det samma gäller mina nycklar, vantar, plånbok och telefon. I bland kan jag springa runt hur länge som helst och leta efter tex nycklarna för att efter en kvart inse att jag har glömt dom i bilen kvällen innan. eller så har jag lagt min plånbok på det där superbra stället där tjuven inte kan hitta den, (eftersom jag glömmer låsa dörren till huset) men det där stället är sååå bra att jag själv inte kan hitta den, när jag behöver. Snacka om disträ.

Eller varför ska jag boka in så mycket samtidigt så jag inte hinner med att njuta av var sak, utan alltid ska behöva stressa hit och dit. Men någonstans tror jag att det är sådan jag är, jag får panik om helgen närmar sig och det är tomt i kalendern och inget planerat, fy bubblan vad tråkigt jag är super rastlös och blir på såååå dåligt humör av att just det, bara inte göra något alls. Det räcker att det står planerat att i helgen ska jag kratta löv, då vet jag det, jag har något att göra och känner mig då lugn. Men jag tror att det vore nyttigt för mig att kanske spendera några mer timmar i soffan/sängen i vågrätt läge och vila, samtidigt som jag alltid resonerar att vila kan jag göra någon annan gång, frågan är bara när kommer den ?

Då var det söndag igen och i morgon är det måndagen den 14 oktober, måste säga att även om det blir lite kallt i skuggan är det fantastiskt fint och underbart väder fortfarande och ingen var väl gladare över det i helgen än vi, då vi skulle fotografera statister på Gunnebo Slott. Sommarbilder. Jag och två arbetskamrater med familjer, fotograf och assistenter möttes vid lunchtid på Gunnebo och tre timmar senare var vi färdiga. barnen skötte sig jättebra, det är ju inte helt enkelt att förklara och få dom att göra precis som vi vill, inte titta i kameran, inte gå si och inte göra så. Jag hoppas att det blir bra när det tillslut blir klart.

När vi kom hem vid 15.30 tiden var det dags att ta in hästarna, Simons arbetskamrat Björn med flickvän kom förbi och skulle kika på vårt växthus, samtidigt kom Gillians förra ägare ner från Lilla Edet för att hälsa på Gillian, samtidigt som allt detta sitter Marion på parkeringen hemma hos sig och väntar på mig eftersom vi ska vara på restaurang Tio Peppe klockan 18.00 och innan det ska vi åka till Ica Maxi och hämta ut hennes hjul till ”moppen” 17.50 har jag fortfarande inte åkt hemifrån. HERREGUD vad håller jag på med, när jag står i hallen och har lyckats slingra mig i väg står mamma på utsidan och knackar på dörren. Jag kommer inte ens i håg vad jag sa till henne och jag vet heller inte var hon tog vägen, 40 minuter senare checkar vi i alla fall in på Tio Pepe där vi ska fira av Linda en vän som ska flytta till Skellefteå om två veckor. Det blev en trevlig kväll i sällskap av härliga vänner.

Idag hade jag tänkt att ta mig en liten sovmorgon men Simon stack ut och sprang vid 07-tiden och efter det tror jag att Calvin och Alicia var inne i sovrummet säkert tio gånger var på en halvtimme, så det var lika bra att gå upp. Jag tog mig en sväng med Atlanta i paddoken och sedan gjorde jag klart stallet och klockan 11.30 kom Ulle och hämta upp mig, vi åkte hem till familjen Sjöström och hämta upp Beatbox (deras 5 åring) som Ulle skulle hoppa på Pay and Jumpen på Billdal. Väl hemma igen vid 15-tiden, tog jag in hästarna, åkte in till Kungsbacka handlade lite mat på tio minuter och hämtade sedan Calvin, Hugo och Edvin som varit på bio med Marion på Facklan.

När jag nästa är hemma hos familjen Strandberg ringde Marion och moppen har havererat på cykelbanan utanför Kungsmässan, så jag lämpar av alla barn och försöker skynda mig in till Kungsbacka för att undsätta henne. Stackarn som suttit ute i kylan på cykelbana i minst en halvtimme, som vanligt bryter ett gapskratt ut när vi möts, in med moppen i bilen och så åker vi hem till Marion och allt är frid och fröjd igen.

I morgon är det jobb i vanlig ordning och några möten, Atlanta ska få sig ett ordentligt pass i ridhuset när jag kommer hem dessutom.
På tisdag ska vi till sjukgymnasten med Calvin och sedan till Östra direkt efter. Klockan 13.00 ska jag ha möte med en fotograf på jobbet, så jag kommer inte att hinna hem med Calvin så han får helt enkelt åka med till jobbet på tisdag.
På onsdag ska vi hem till en gammal arbetskamrat till mig och fika och sedan ska Calvin på Boll och Lek.
På torsdag ska jag ut med jobbet på After Work och på fredag är det dags för middag hemma hos Marion.
Helgen består i en del stalljobb i vanlig ordning och säkert en hel del annat som jag glöm av vid det här laget, men det lär jag väl märka då.

Ha en trevlig kväll
Kram Tess

Idag dök det upp igen, Tietzes syndrom, har fått det för sjunde gången nu, men inte förrän idag fick jag ett fint namn på det.

Första gången det uppenbarade sig var när jag gick andra året på gymnasiet och skulle i väg till skolan på idrottsdag, jag stod i duschen hemma på Ekelöwsvägen och drabbades av andnöd, det högg mellan skuldrorna i ryggen och jag hade ett fruktansvärt tryck över bröstet, den gången slutade med att ambulansen fick komma och hämta mig, efter några timmar på sjukhuset med mamma blev jag hemskickad och sedan tror jag att jag spenderade minst två veckor i sängen utan att knappt kunna ta mig upp. Det gick att ligga och stå men inte att sitta.
Jag gick på sjukgymnastik en gång i veckan under ett helt år för att bygga upp min bröstrygg.

Efter något år kom det tillbaka, men den gången behövde inte ambulansen komma utan jag kunde ta mig till sjukhuset själv, det blev smärtlindring och Voltaren den gången och någon vecka i sägen.

Efter det har det kommit lite känningar då och då men inte förrän 2009 när vi var på Gotland blev det riktigt illa igen, Vi bodde då ute på Fårö och jag fick ligga i bagageluckan på bilen för att möta ambulansen på vägen mot Visby, Simon trodde nog att jag skulle dö den gången, jag är inte så orolig eftersom jag känner igen det och vet ungefär vad som komma ska, men det ter sig lite obehagligt när det hugger i ryggen och man inte kan andas. Den gången blev det som vanligt ett EKG taget och massa blodprover och sedan hemskickad med Diklofenac. Den gången släppte den ganska snabbt tror jag var bättre redan någon dag efter, eller bra och bra man är öm i bröstbenet ett bra tag ( några månader) men inget man känner av om ingen råkar komma åt bröstkorgen.

Efter 2009 har det smugit sig på några gånger men hållt sig i schack tills i morse, jag kände direkt när jag vaknade vad som var i görningen och efter lunch fick jag åka till Akuten, där blev det som vanligt ett EKG och sedan fick jag Diklofenac som ska ätas tre gånger om dagen i åtta dagar. Dessutom fick jag ett namn på eländet. Tietze syndrom vad är då detta ?

Det kan man undra men på 1177 står det att läsa detta:

Smärtorna sitter oftast intill bröstbenet, och kan vara intensiva när man vänder sig i sängen på natten, hostar, andas djupt eller lyfter föremål. Diagnosen ställs då läkaren gör en vanlig kroppsundersökning och grundas på just den typiska förekomsten av rörelse- och andningssmärta över ett eller flera revbensbrosk med samtidig tryckömhet.

Orsaken till åkomman känner man inte till. Vissa menar att ett slag eller kraftig stöt mot bröstkorgen, en virusinfektion eller en kraftig hosta kan vara orsaker. Tietzes syndrom är ofarligt och smärtorna avtar vanligen gradvis av sig själva inom ett halvt till ett år. Under tiden kan man lindra smärtorna genom att undvika de rörelser som förstärker smärtorna. Vissa tycker det hjälper att lägga kuddar under armarna på natten för att föra dem närmare bröstkorgen och på så vis avlasta revbenen. En varm eller kall duk över det ömma området kan också lindra.

Man kan också pröva inflammationsdämpande medicin varav de flesta är receptbelagda. Det du möjligen kan pröva, som är receptfritt, är Ipren. Den bästa behandlingen brukar vara att veta vad det är och att det är ofarligt. Det är inte ovanligt att många oroat sig för hjärtsjukdom före läkarbesöket.

Alltid lär man sig något nytt Hoppas att natten blir god trotts värk och andningsproblem
// Tess

Idag kom bilderna från Fotograf Jenny Sandberg, hon var ju här en sväng i slutet av augusti och fotade vår familj och här är resultatet, vist är dom härliga.
Nu har dom sparats på datorer, på usb-minnen, på hårddiskar och på alla ställen man kan tänka sig ; )
Jag är ju livrädd att det ska börja brinna och alla fina minnen från livet ska försvinna för alltid, tänk att man nästa kan ersätta allt men dina foton från din uppväxt och ditt liv går aldrig, aldrig att ersätta dom förblir borta, ussh fy vad hemskt.

Alla kort kom både i färg och svart/vitt hon é allt en riktigt klippa den där fotografen Jenny ; ) Kram på dig !

// Tess

Idag har jag bokat hotell i Berlin, den 26-27 oktober. Hela vår lilla familj ska flyga till Berlin med ett par vänner. Jag, Simon, Calvin och Alicia ska flyga med ett litet plan med plats för 8 passagerare till Berlin lördagen den 26 oktober från Säve flygplats. I Berlin ska vi bo på hotell och besöka Berlin Zoo, det blir säkert en hel del annat också om man nu hinner så mycket mer på ett dygn i Tysklands huvudstad, jag har aldrig varit i Berlin och skulle gärna se muren och lite annat när vi ändå är på plats, men vi får se vad som hinns med.

Det ska bli jättespännande förutom att min flygrädsla redan gör sig påmind, herregud hur ska det gå. Hoppas att flygresan går bra och att vi kommer fram ordentligt.

Idag när jag öppnade brevlådan låg ett sådant där brev som man blir lycklig av, man ser med en gång att det inte är reklam, det är ingen räkning/ faktura utan något mycket roligare, det är handskrivet och det liksom strålar om det vita kuvertet.
Simon Gustafson & Therese Törnell och vår postadress står skrivet i fin stil med silver penna. Man vill liksom bara slita upp det för man är sååååå nyfiken.

Hjärtligt Välkomna att övervara vigselakten mellan…. Åhhhhh Bröllop, jag älskar bröllop. Det är det bästa som finns den lyckligaste dagen i mitt liv var när jag gifte mig och jag hoppas att alla som får gifta sig känner likadant. Det ska bli såååå kul att få gå på ännu ett bröllop, alla bröllop är fantastiska på sitt sätt och alltid får man fälla en tår av lycka.

– men gud, var det den lyckligaste dagen i ditt liv ? var inte det när du födde dina barn?kan man ju undra…. Men nej, det var verkligen inte den lyckligaste dagen i mitt liv, man var orolig, det gjorde rent ut sagt sååååååååå hell**e ont, jag har aldrig varit så slut, trött och helt borta i hela mitt liv så nej det var verkligen inte de lyckligaste dagarna i mitt liv. Sedan att man fick världens underbaraste barn som jag älskar över allt annat, det är en annan femma.

Till våren blir det bröllop ; )

// Tess

Hittade en artikel I SVD Tänkvärd på många sätt:
http://blog.svd.se/maratonbloggen/2013/10/03/fem-saker-man-angrar-innan-man-dor/

Sjuksköterskan Bronnie Ware träffade dagligen döende patienter i sitt jobb på en canceravdelning. Hon ställde frågan “Vad är det människor ångrar allra mest på sin dödsbädd?”

Efter en omfattande undersökning fick hon svaren.

På 5e plats: Man ångrar att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig. ”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val“, skriver Ware.

På 4e plats: Man ångrar att man inte hållit kontakten med sina vänner. ”Ofta insåg inte de döende hur viktiga deras vänner var förrän veckorna innan de dog, och då var det ibland inte möjligt att spåra dem. Många döende hade blivit så upptagna av sina egna liv att de släppte taget om sina viktiga vänskaper. Det fanns många som djupt ångrade att de inte gett vänskaper den tid och ansträngning som krävs. Alla saknar sina vänner när de dör.”

På 3e plats: Att man inte haft mod att uttrycka sina känslor. ”Många människor tryckte undan sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat av det nöjde de sig med en medioker existens och utvecklades aldrig till vad de hade kunnat bli. Många utvecklade sjukdomar på grund av den bitterhet och den frustration detta innebar.”

På 2a plats: Man ångrar att man arbetat för mycket och för hårt. Särskilt männen i undersökningen svarade så…

Och det människor ångrar mest, på plats nummer 1: Att man inte vågade leva sitt liv som man själv ville, utan levde efter andra människors förväntningar.

Fredagen den 4 oktober är en bra dag på många sätt, det är kanelbullens dag, jag ska gå ut i kväll (det händer inte så ofta) vi är ett tjejgäng som ska gå ut och äta middag och sedan blir det Peter Jöback och I Love Musicals på Scandinavium, men det bästa av allt i morgon är det dags för min första sovmorgon på jag vet inte hur länge, fattar ni ?? Jag ska inte fodra och inte släppa ut hästarna. VILKEN LYX, LYX, LYX. Jag kommer väl ändå att vakna klockan 06.00 och inte kunna sova, men bara tanken på att jag kan ligga kvar i sängen och mysa med barnen och äta frukost med min familj ska bli sååå mysigt.

I helgen har vi inte så mycket planerat, jag tänkte ta en sväng ner till Tjolöholm i morgon , det är ju skördefest där och det finns massa kul för barnen och härliga delikatesser i form av nyskördade produkter, ekologiska och närodlade att inhandla, massa aktiviteter och annat skoj, så har ni inget för er så kan jag varmt rekommendera ett besök ta en titt på.
http://www.tjoloholm.se/aktuellt/skoerdefest-pa-tjoloeholms-slott?jglmid=210

På söndag kommer Fia ner och vi ska ut och skritta Pixåsslingan med Atlanta & Ärtan sedan har vi en hel del att göra hemma, det ska plockas in lite möbler och krattas löv och en hel del andra sysslor i stallet bland annat.

Simons mamma kom ner till oss i går och hon har redan dragit igång en hel del projekt, som att tvätta och stryka all vår tvätt, vattna i växthuset och idag skulle hon baka kanelbullar.

Ha en skön fredag och en riktigt härlig helg

.. tog sig en härlig lunchvila i hagen i går. Mysigt med härligt höstväder.

Calvin tog en fin bild ute i hagen.

Igår var det dags för sjukgymnastik igen för Calvin. Han går ju som ni säkert redan vet på tå och efter ett benbrott i somras så kom vi fram till att han har väldigt dålig rörlighet i sina fötter och speciellt i den vänstra foten som han bröt. Det är inte ovanligt för ”tågångare” att man blir lite stel i sin fotled och kort i sin hälsena. Men ortopeden tycker att vi behöver göra något åt det så nu går vi hos en barnspeciallist på sjukgymnastik.
Där har Calvin fått ett träningsschema med övningar som vi gör hemma 6 dagar i veckan.
På sjukgymnastiken får han gå hinderbanor där han ska gå på hela foten och inte nudda golv och sedan mäter dom fotens vinkel från gång till gång för att se om rörligheten har blivit bättre.
Han går runt med tejpade fötter och vader och det roligaste är att få välja färg på tejpen varje gång. Förra gången blev det ljusblått och i går blev det svart, trotts att jag tyckte det rosa var finast ; )

Dessvärre har det inte blivit så bra som sjukgymnasten velat, så vi ska köra två veckor till och sedan rekommenderade hon att vi kör med nattskenor.
Då blir det besök på Ortopedtekniska där det ska gipsas och göras skenor, dessa ska sedan Calvin sova med 5-6 timmar varje natt, det går inte att gå med dessa på, så man sätter på skenorna precis innan han somnar och sedan får man gå upp och ta av dom om han skulle behöva gå på toaletten eller om han vill sova hos oss och efter 5-6 timmar ska dom av, så det känns ju som om dom nätterna kommer att bli toppen.

Den 15/10 ska vi tillbaka till sjukgymnasten kl.08.00 och kl.10.00 ska vi vara på Östra
fortsättning följer……

// Therese

och kommer aldrig i hela mitt liv förstå, hur man kan låsa in sina tre barn i ett hus och sedan tända eld på det. Hur är det möjligt, HUR ÄR DET MÖJLIGT???

Det som har hänt uppe på Dalarö i Stockholm är så fruktansvärt att man kan inte förstå att det är sant. Tänk att försöka ta sig ut och inse att det inte går. Ussh jag får så ont i hjärtat när jag tänker på det, stackars, stackars barn. Hoppas inte dom insåg att det var deras egen pappa som gjorde det.
Nu kommer väl flickan som klarade sig ut att få veta att hennes pappa försökte ta livet av henne, stackars lilla flicka, så tragiskt.
Tänk som mamma att få samtalet att ens barn har blivit innebrända och att det är barnens egen pappa som är den skyldige.

Var är världen på väg kan man fråga sig ?

I kväll skänker jag många tankar till barnen och deras mamma.

Vila i Frid
// Tess