Välkommen till Kastanjegården

Då var det söndag igen och i morgon är det måndagen den 14 oktober, måste säga att även om det blir lite kallt i skuggan är det fantastiskt fint och underbart väder fortfarande och ingen var väl gladare över det i helgen än vi, då vi skulle fotografera statister på Gunnebo Slott. Sommarbilder. Jag och två arbetskamrater med familjer, fotograf och assistenter möttes vid lunchtid på Gunnebo och tre timmar senare var vi färdiga. barnen skötte sig jättebra, det är ju inte helt enkelt att förklara och få dom att göra precis som vi vill, inte titta i kameran, inte gå si och inte göra så. Jag hoppas att det blir bra när det tillslut blir klart.

När vi kom hem vid 15.30 tiden var det dags att ta in hästarna, Simons arbetskamrat Björn med flickvän kom förbi och skulle kika på vårt växthus, samtidigt kom Gillians förra ägare ner från Lilla Edet för att hälsa på Gillian, samtidigt som allt detta sitter Marion på parkeringen hemma hos sig och väntar på mig eftersom vi ska vara på restaurang Tio Peppe klockan 18.00 och innan det ska vi åka till Ica Maxi och hämta ut hennes hjul till ”moppen” 17.50 har jag fortfarande inte åkt hemifrån. HERREGUD vad håller jag på med, när jag står i hallen och har lyckats slingra mig i väg står mamma på utsidan och knackar på dörren. Jag kommer inte ens i håg vad jag sa till henne och jag vet heller inte var hon tog vägen, 40 minuter senare checkar vi i alla fall in på Tio Pepe där vi ska fira av Linda en vän som ska flytta till Skellefteå om två veckor. Det blev en trevlig kväll i sällskap av härliga vänner.

Idag hade jag tänkt att ta mig en liten sovmorgon men Simon stack ut och sprang vid 07-tiden och efter det tror jag att Calvin och Alicia var inne i sovrummet säkert tio gånger var på en halvtimme, så det var lika bra att gå upp. Jag tog mig en sväng med Atlanta i paddoken och sedan gjorde jag klart stallet och klockan 11.30 kom Ulle och hämta upp mig, vi åkte hem till familjen Sjöström och hämta upp Beatbox (deras 5 åring) som Ulle skulle hoppa på Pay and Jumpen på Billdal. Väl hemma igen vid 15-tiden, tog jag in hästarna, åkte in till Kungsbacka handlade lite mat på tio minuter och hämtade sedan Calvin, Hugo och Edvin som varit på bio med Marion på Facklan.

När jag nästa är hemma hos familjen Strandberg ringde Marion och moppen har havererat på cykelbanan utanför Kungsmässan, så jag lämpar av alla barn och försöker skynda mig in till Kungsbacka för att undsätta henne. Stackarn som suttit ute i kylan på cykelbana i minst en halvtimme, som vanligt bryter ett gapskratt ut när vi möts, in med moppen i bilen och så åker vi hem till Marion och allt är frid och fröjd igen.

I morgon är det jobb i vanlig ordning och några möten, Atlanta ska få sig ett ordentligt pass i ridhuset när jag kommer hem dessutom.
På tisdag ska vi till sjukgymnasten med Calvin och sedan till Östra direkt efter. Klockan 13.00 ska jag ha möte med en fotograf på jobbet, så jag kommer inte att hinna hem med Calvin så han får helt enkelt åka med till jobbet på tisdag.
På onsdag ska vi hem till en gammal arbetskamrat till mig och fika och sedan ska Calvin på Boll och Lek.
På torsdag ska jag ut med jobbet på After Work och på fredag är det dags för middag hemma hos Marion.
Helgen består i en del stalljobb i vanlig ordning och säkert en hel del annat som jag glöm av vid det här laget, men det lär jag väl märka då.

Ha en trevlig kväll
Kram Tess

Idag dök det upp igen, Tietzes syndrom, har fått det för sjunde gången nu, men inte förrän idag fick jag ett fint namn på det.

Första gången det uppenbarade sig var när jag gick andra året på gymnasiet och skulle i väg till skolan på idrottsdag, jag stod i duschen hemma på Ekelöwsvägen och drabbades av andnöd, det högg mellan skuldrorna i ryggen och jag hade ett fruktansvärt tryck över bröstet, den gången slutade med att ambulansen fick komma och hämta mig, efter några timmar på sjukhuset med mamma blev jag hemskickad och sedan tror jag att jag spenderade minst två veckor i sängen utan att knappt kunna ta mig upp. Det gick att ligga och stå men inte att sitta.
Jag gick på sjukgymnastik en gång i veckan under ett helt år för att bygga upp min bröstrygg.

Efter något år kom det tillbaka, men den gången behövde inte ambulansen komma utan jag kunde ta mig till sjukhuset själv, det blev smärtlindring och Voltaren den gången och någon vecka i sägen.

Efter det har det kommit lite känningar då och då men inte förrän 2009 när vi var på Gotland blev det riktigt illa igen, Vi bodde då ute på Fårö och jag fick ligga i bagageluckan på bilen för att möta ambulansen på vägen mot Visby, Simon trodde nog att jag skulle dö den gången, jag är inte så orolig eftersom jag känner igen det och vet ungefär vad som komma ska, men det ter sig lite obehagligt när det hugger i ryggen och man inte kan andas. Den gången blev det som vanligt ett EKG taget och massa blodprover och sedan hemskickad med Diklofenac. Den gången släppte den ganska snabbt tror jag var bättre redan någon dag efter, eller bra och bra man är öm i bröstbenet ett bra tag ( några månader) men inget man känner av om ingen råkar komma åt bröstkorgen.

Efter 2009 har det smugit sig på några gånger men hållt sig i schack tills i morse, jag kände direkt när jag vaknade vad som var i görningen och efter lunch fick jag åka till Akuten, där blev det som vanligt ett EKG och sedan fick jag Diklofenac som ska ätas tre gånger om dagen i åtta dagar. Dessutom fick jag ett namn på eländet. Tietze syndrom vad är då detta ?

Det kan man undra men på 1177 står det att läsa detta:

Smärtorna sitter oftast intill bröstbenet, och kan vara intensiva när man vänder sig i sängen på natten, hostar, andas djupt eller lyfter föremål. Diagnosen ställs då läkaren gör en vanlig kroppsundersökning och grundas på just den typiska förekomsten av rörelse- och andningssmärta över ett eller flera revbensbrosk med samtidig tryckömhet.

Orsaken till åkomman känner man inte till. Vissa menar att ett slag eller kraftig stöt mot bröstkorgen, en virusinfektion eller en kraftig hosta kan vara orsaker. Tietzes syndrom är ofarligt och smärtorna avtar vanligen gradvis av sig själva inom ett halvt till ett år. Under tiden kan man lindra smärtorna genom att undvika de rörelser som förstärker smärtorna. Vissa tycker det hjälper att lägga kuddar under armarna på natten för att föra dem närmare bröstkorgen och på så vis avlasta revbenen. En varm eller kall duk över det ömma området kan också lindra.

Man kan också pröva inflammationsdämpande medicin varav de flesta är receptbelagda. Det du möjligen kan pröva, som är receptfritt, är Ipren. Den bästa behandlingen brukar vara att veta vad det är och att det är ofarligt. Det är inte ovanligt att många oroat sig för hjärtsjukdom före läkarbesöket.

Alltid lär man sig något nytt Hoppas att natten blir god trotts värk och andningsproblem
// Tess

Idag kom bilderna från Fotograf Jenny Sandberg, hon var ju här en sväng i slutet av augusti och fotade vår familj och här är resultatet, vist är dom härliga.
Nu har dom sparats på datorer, på usb-minnen, på hårddiskar och på alla ställen man kan tänka sig ; )
Jag är ju livrädd att det ska börja brinna och alla fina minnen från livet ska försvinna för alltid, tänk att man nästa kan ersätta allt men dina foton från din uppväxt och ditt liv går aldrig, aldrig att ersätta dom förblir borta, ussh fy vad hemskt.

Alla kort kom både i färg och svart/vitt hon é allt en riktigt klippa den där fotografen Jenny ; ) Kram på dig !

// Tess

Idag har jag bokat hotell i Berlin, den 26-27 oktober. Hela vår lilla familj ska flyga till Berlin med ett par vänner. Jag, Simon, Calvin och Alicia ska flyga med ett litet plan med plats för 8 passagerare till Berlin lördagen den 26 oktober från Säve flygplats. I Berlin ska vi bo på hotell och besöka Berlin Zoo, det blir säkert en hel del annat också om man nu hinner så mycket mer på ett dygn i Tysklands huvudstad, jag har aldrig varit i Berlin och skulle gärna se muren och lite annat när vi ändå är på plats, men vi får se vad som hinns med.

Det ska bli jättespännande förutom att min flygrädsla redan gör sig påmind, herregud hur ska det gå. Hoppas att flygresan går bra och att vi kommer fram ordentligt.

Idag när jag öppnade brevlådan låg ett sådant där brev som man blir lycklig av, man ser med en gång att det inte är reklam, det är ingen räkning/ faktura utan något mycket roligare, det är handskrivet och det liksom strålar om det vita kuvertet.
Simon Gustafson & Therese Törnell och vår postadress står skrivet i fin stil med silver penna. Man vill liksom bara slita upp det för man är sååååå nyfiken.

Hjärtligt Välkomna att övervara vigselakten mellan…. Åhhhhh Bröllop, jag älskar bröllop. Det är det bästa som finns den lyckligaste dagen i mitt liv var när jag gifte mig och jag hoppas att alla som får gifta sig känner likadant. Det ska bli såååå kul att få gå på ännu ett bröllop, alla bröllop är fantastiska på sitt sätt och alltid får man fälla en tår av lycka.

– men gud, var det den lyckligaste dagen i ditt liv ? var inte det när du födde dina barn?kan man ju undra…. Men nej, det var verkligen inte den lyckligaste dagen i mitt liv, man var orolig, det gjorde rent ut sagt sååååååååå hell**e ont, jag har aldrig varit så slut, trött och helt borta i hela mitt liv så nej det var verkligen inte de lyckligaste dagarna i mitt liv. Sedan att man fick världens underbaraste barn som jag älskar över allt annat, det är en annan femma.

Till våren blir det bröllop ; )

// Tess

Hittade en artikel I SVD Tänkvärd på många sätt:
http://blog.svd.se/maratonbloggen/2013/10/03/fem-saker-man-angrar-innan-man-dor/

Sjuksköterskan Bronnie Ware träffade dagligen döende patienter i sitt jobb på en canceravdelning. Hon ställde frågan “Vad är det människor ångrar allra mest på sin dödsbädd?”

Efter en omfattande undersökning fick hon svaren.

På 5e plats: Man ångrar att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig. ”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val“, skriver Ware.

På 4e plats: Man ångrar att man inte hållit kontakten med sina vänner. ”Ofta insåg inte de döende hur viktiga deras vänner var förrän veckorna innan de dog, och då var det ibland inte möjligt att spåra dem. Många döende hade blivit så upptagna av sina egna liv att de släppte taget om sina viktiga vänskaper. Det fanns många som djupt ångrade att de inte gett vänskaper den tid och ansträngning som krävs. Alla saknar sina vänner när de dör.”

På 3e plats: Att man inte haft mod att uttrycka sina känslor. ”Många människor tryckte undan sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat av det nöjde de sig med en medioker existens och utvecklades aldrig till vad de hade kunnat bli. Många utvecklade sjukdomar på grund av den bitterhet och den frustration detta innebar.”

På 2a plats: Man ångrar att man arbetat för mycket och för hårt. Särskilt männen i undersökningen svarade så…

Och det människor ångrar mest, på plats nummer 1: Att man inte vågade leva sitt liv som man själv ville, utan levde efter andra människors förväntningar.

Fredagen den 4 oktober är en bra dag på många sätt, det är kanelbullens dag, jag ska gå ut i kväll (det händer inte så ofta) vi är ett tjejgäng som ska gå ut och äta middag och sedan blir det Peter Jöback och I Love Musicals på Scandinavium, men det bästa av allt i morgon är det dags för min första sovmorgon på jag vet inte hur länge, fattar ni ?? Jag ska inte fodra och inte släppa ut hästarna. VILKEN LYX, LYX, LYX. Jag kommer väl ändå att vakna klockan 06.00 och inte kunna sova, men bara tanken på att jag kan ligga kvar i sängen och mysa med barnen och äta frukost med min familj ska bli sååå mysigt.

I helgen har vi inte så mycket planerat, jag tänkte ta en sväng ner till Tjolöholm i morgon , det är ju skördefest där och det finns massa kul för barnen och härliga delikatesser i form av nyskördade produkter, ekologiska och närodlade att inhandla, massa aktiviteter och annat skoj, så har ni inget för er så kan jag varmt rekommendera ett besök ta en titt på.
http://www.tjoloholm.se/aktuellt/skoerdefest-pa-tjoloeholms-slott?jglmid=210

På söndag kommer Fia ner och vi ska ut och skritta Pixåsslingan med Atlanta & Ärtan sedan har vi en hel del att göra hemma, det ska plockas in lite möbler och krattas löv och en hel del andra sysslor i stallet bland annat.

Simons mamma kom ner till oss i går och hon har redan dragit igång en hel del projekt, som att tvätta och stryka all vår tvätt, vattna i växthuset och idag skulle hon baka kanelbullar.

Ha en skön fredag och en riktigt härlig helg

.. tog sig en härlig lunchvila i hagen i går. Mysigt med härligt höstväder.

Calvin tog en fin bild ute i hagen.

Igår var det dags för sjukgymnastik igen för Calvin. Han går ju som ni säkert redan vet på tå och efter ett benbrott i somras så kom vi fram till att han har väldigt dålig rörlighet i sina fötter och speciellt i den vänstra foten som han bröt. Det är inte ovanligt för ”tågångare” att man blir lite stel i sin fotled och kort i sin hälsena. Men ortopeden tycker att vi behöver göra något åt det så nu går vi hos en barnspeciallist på sjukgymnastik.
Där har Calvin fått ett träningsschema med övningar som vi gör hemma 6 dagar i veckan.
På sjukgymnastiken får han gå hinderbanor där han ska gå på hela foten och inte nudda golv och sedan mäter dom fotens vinkel från gång till gång för att se om rörligheten har blivit bättre.
Han går runt med tejpade fötter och vader och det roligaste är att få välja färg på tejpen varje gång. Förra gången blev det ljusblått och i går blev det svart, trotts att jag tyckte det rosa var finast ; )

Dessvärre har det inte blivit så bra som sjukgymnasten velat, så vi ska köra två veckor till och sedan rekommenderade hon att vi kör med nattskenor.
Då blir det besök på Ortopedtekniska där det ska gipsas och göras skenor, dessa ska sedan Calvin sova med 5-6 timmar varje natt, det går inte att gå med dessa på, så man sätter på skenorna precis innan han somnar och sedan får man gå upp och ta av dom om han skulle behöva gå på toaletten eller om han vill sova hos oss och efter 5-6 timmar ska dom av, så det känns ju som om dom nätterna kommer att bli toppen.

Den 15/10 ska vi tillbaka till sjukgymnasten kl.08.00 och kl.10.00 ska vi vara på Östra
fortsättning följer……

// Therese

och kommer aldrig i hela mitt liv förstå, hur man kan låsa in sina tre barn i ett hus och sedan tända eld på det. Hur är det möjligt, HUR ÄR DET MÖJLIGT???

Det som har hänt uppe på Dalarö i Stockholm är så fruktansvärt att man kan inte förstå att det är sant. Tänk att försöka ta sig ut och inse att det inte går. Ussh jag får så ont i hjärtat när jag tänker på det, stackars, stackars barn. Hoppas inte dom insåg att det var deras egen pappa som gjorde det.
Nu kommer väl flickan som klarade sig ut att få veta att hennes pappa försökte ta livet av henne, stackars lilla flicka, så tragiskt.
Tänk som mamma att få samtalet att ens barn har blivit innebrända och att det är barnens egen pappa som är den skyldige.

Var är världen på väg kan man fråga sig ?

I kväll skänker jag många tankar till barnen och deras mamma.

Vila i Frid
// Tess

Soffhäng i myskläder får avsluta den här veckan, söndag kväll och det är snart dags att hoppa i säng.
Simon har varit borta mycket denna veckan och det märks att man är ensam, det blir inte lika mycket gjort och man ligger efter hela tiden. Han var borta på jobb tisdag och onsdag, hemma på torsdag och åkte sedan till Stockholm i fredags och kom hem i dag. I Stockholm har han sprungit Lidingeloppet. Såååå duktigt 2.33 blev tiden och med kramp de sista 3 km tog han sig i mål. I dag är han inte så tuff utan har nog ont lite här och där.

Jag och barnen har haft Fredagsmys, ätit chips tittat på Toy Story vi har hoppat i sängen och byggt koja i soffan. I lördags kom farmor Maj med Stig och hans barnbarn Wilma och Emelie och hälsade på. Gillian fick sig en tur och sedan blev det middag och till efterrätt jordgubbar och glass.
På kvällen kom mormor och moster Charlotta förbi, till barnens glädje hade moster med sig paket. Alicia fick pärlplattor med Pippi motiv och Calvin fick formar och pulver som man gjorde egna studsbollar av. så de blev en pysselkväll. Charlotta fick hjälpa Alicia att pärla en pippifigur och jag och Calvin gjorde studsbollar. Sedan blev det trolleri. Calvin sa när han skulle sova – Mamma, det bästa idag var att jag fick studsbollar och att Moster Charlotta lekte med oss.

I dag har jag, mamma och Alicia varit på Ullared och sedan inne i Kungsbacka och fikat med Marion. Ärtan har fått komma in från hagen i dag efter 5 månader ute på grönbete.
Hon fick sig ett behövligt bad, blev klippt och fick ta på sig rena goa täcken och sedan blev det kvällsmat i boxen, så i natt kan jag sova gott. Inga hästar ute alla står inne i stallet och äter och mår prima.

Calvin kämpar på med sin sjukgymnastik träning varje dag utom på lördagar då är det vilodag.

Alicia värmde mitt mammahjärta med att säga ”-Mamma, jag älskar dig ditt du vet, månen och baka” när jag skulle krama henne godnatt.

Nu ska jag ta svängen om barnen och pussa på dom, det gör jag varje kväll innan jag går och lägger mig, dom är så söta när dom sover, man kan sno hur många pussar man vill utan att dom protesterar.

Jag önskar er alla en härlig vecka ; )
Kram,Kram
Tess

Harstad här bor vi, 40 minuter från flygplatsen norr ut. Vi kom i säng sent i går, släckte lampan 01.30. Hade lite jobb kvar att göra innan jag kunde slappna av och vara ledig och idag ville jag bara vara ledig, det har varit lite för mycket på jobbet de senaste veckorna.
Vi tog lite sovmorgon, duschade, åt frukost i lugn och ro, hotellet ligger på kajen i Harstad så utsikten från frukosten var fantastisk en stor oljetanker i en fjord omgiven av berg, blå himmel och sol.
Vi bestämde oss för att inte åka söder ut mot Lofoten och Å idag, utan spara det till i morgon då det är 27 mil dit och eftersom vägarna inte är så bra, så tar det dryga sex timmar dit. Vi bestämde att vi åker norr över och hade en rutt inplanerad. Vi skulle passa en färja som skulle ta oss över en fjord, den skulle avgå 11.00, när vi kommer till färjeläget står det fyra bilar där som ska med färjan och dessvärre visade sig att färjan står kvar i färjeläget på andra sidan och har gått sönder, mer information skulle komma klockan 15.00… ja 15.00 herregud vi kan ju inte sitta här i fyra timmar !! så vi fick ett tips om en väg man kunde köra över berget så behövde vi inte åka de 7 milen hela vägen tillbaka.
Sagt och gjort en fin, mycket liten men dock asfalterad väg över berget blev det och en sväng ner till Lødinge, lite lunch och en fantastisk naturupplevelse bjöd dagen på och nu ligger vi nerbäddade i sängen och laddar för morgondagen.

Här är några bilder från dagen.
Kram från Norge
Tess

… då har vi avklart det, för i går kväll trodde jag faktiskt att döden var nära, vi flög från Gardemoen till Narvik/Harstad Evenes flygplats sent i går kväll och eftersom vi var sena, väldigt sena till flyget så fans det bara fyra platser kvar och Simon fick sitta i mitten längst bak på rad 22 och jag fick sitta i mitten näst längst bak på rad 21 fast på andra sidan. Bredvid mig hade jag en Norsk bibliotekarie som var lugnet själv och på andra sidan satt en välväxt herre som nog ätit upp sig inför jul, han bröt på engelska så jag vet inte var han kom ifrån, men konstigt nog satt han och tittade på ”Män som hatar kvinnor” på svenska på sin iPad.
Flyget var försenat 30 min från Gardemoen då vi inväntade en Co Pilot och fyra passagerare som var sena från ett anslutnings flyg.

Vet inte om Piloten var stressad för herregud vad det gick undan. Jag har aldrig upplevt att när man taxerar ut till startbanan att det går så fort att man får hålla i sig, sedan var det lugnt de första 45 minuterna och sedan helt plötsligt började det skaka och kränga fram och tillbaka, turbulens och så höll det på tills planet landade 1 timme senare. Jag är ju flygrädd som bara den så jag vet inte varför jag utsätter mig för det och varje gång jag flyger så lovar jag mig själv att DET HÄR ÄR SISTA GÅNGEN FÖR ALLTID. Det är jättehemskt, jag har dödsångest och tårarna kommer och ännu värre var det att Simon satt på andra sida bakom så jag hade ingen att hålla i handen.

Vem vill nödlanda Norge ? det känns som det finns två alternativ, antingen styra planet in i en bergvägg för det är ju det ända som finns eller försöka träffa en av fjordarna, men det första kanske är att föredra, då tar det slut fort, det är ju inte som att landa på Skaraslätten precis ; ) ja fy, vi ska ju hem också men det är en annan dag !

Nu är vi här och ska njuta av fantastiska Nord Norge, för det är verkligen helt makalöst vackert här.

// Kram Tess

..är nog de bästa som finns. Bara ett konstanterande ; )

Fredagens kräftskiva med vägföreningens styrelse med respektive var jättetrevlig, vill höll i gång till midnatt och när alla traskat hem var det bara att hoppa i säng, för att orka med lördagens festligheter.

Igår kväll hade vi besök av ett gäng mysiga människor, 9 vuxna och 9 barn. Vi började med picknick i gröngräset och sedan tog vi en promenad ner till havet. Alla barn, vuxna och Gillian fick följa med, där nere blev lite bad och några öl. Väl hemma igen blev det kräftskiva i ladan och vi avslutade kvällen med att äta efterrätt i växthuset. Jag hoppade i säng vid 01.-snåret och var faktiskt lite trött i morse, upp och fodra och släppa ut hästarna mocka och göra maten, sedan in och diska och röja efter gårdagens fest och när Simon och barnen kom ner lagom till frukost vid 09.00 tackade jag för mig och hoppade i säng en stund, jag brukar aldrig gå och lägga mig efter att jag har gått upp men idag var jag tvungen.

För en liten stund sedan kom Simons pappa Bo, han och Calvin tog precis en promenad upp till hemköp för att köpa glass, Alicia sover gott i vagnen och Simon är ute och springer. Jag ska om en liten stund ta bilen till Kungsbacka för att ta en fika med Marion.
och sedan ska jag plantera mina vindruvor som jag köpte i fredags och ta en sväng med Atlanta, efter det tror jag det är dags att hoppa i myskläderna och rätt i soffan utan att passera GÅ !

Nästa vecka är det som vanligt fullt ös på jobbet och planering inför vår Kickoff, på torsdag kommer min arbetsgrupp på 34 personer hit, då är det dags för festligheter Igen, det tar aldrig slut och det är ju kul det för det är ju roliga saker.

Kärlek till er alla
Tess

Här kommer lite bilder från Jenny Sandbergs besök hemma hos oss

http://animoto.com/play/tvsiSImVY1NQHDxkP0iu0Q

// Therese

Ja det kan man ju undra. Stallet ska ju byggas om och till och jag ska ju inte säga att det går med raketfart framåt utan lite mer i snigelfart.
Vi lämnade ju in alla papper för tillstånd till Länstyrelsen lagom tills alla gick på semester, så det drog ju ut på tiden, dessutom fick vi ändra en hel del och komplettera med ventiler, fläktar, vi fick göra stallgången bredare och lite annat, men nu är det godkänt och klart från det hållet och bygglovet är inskickat till Kommunen och även registrerat så nu väntar vi bara igen på att det ska gå igenom. behandlingstid på Kommunen är just nu 8-12 veckor så ni förstår ju själva att det är lite stiltje just nu.

Jag återkommer i ärendet när det händer något intressant ; )

// Tess

Idag ska jag ta med mig barnen på bio, det blir Alfons Åberg på Bergakungen i Göteborg och sedan hoppas jag kunna gå och köpa mig en jacka/kappa, Jag glömde ju min kappa på flyget när vi åkte till USA, så just nu när det är kallt på morgonen har jag en ridjacka till jobbet ( dock inte använd i stallet ännu)

I kväll ska vi röja lite i ladan, då det blir kräftskiva för vägföreningen där på fredag och på lördag kommer härliga vänner på besök, så det är fullt upp just nu. Även på jobbet börjar det dra i gång ordentligt så det blir en hektisk höst med massa att göra. I morgon ska jag ut och reka inför en fotografering, jag ska försöka hitta en äppelodling/fruktodling i närheten av Göteborg, parkmiljöer med stora häckar och lite annat smått och gott.

I helgen var ju Jenny Sandberg här och fotograferade hon hade med sig en kollega som gjorde en behind the scenes film, ska bli kul att se den, när Alicia sitter på bordet och skriker -”Hejdå, din lilla bajskorv” lilla busungen där. Jaja, hon tog familjefoton på hela familjen och lilla Gillian fick också vara med så det ska bli spännande att se resultatet.

Lilla Anna & Blixten mår toppen, dom har fått vara ute nu på eftermiddagarna när vi är hemma och tycker att det är jättespännande. dock vågar dom sig bara några meter från huset ännu.

Nu är det dags att gå ut och fixa stallet så vi inte missar Alfons Åberg.
Ha en skön dag
Tess

Ja stor är hon inte och inte dressyrdomarens favorit heller men vad gör väl det, HON SKA JU HOPPA och i helgen på Grevagården fick hon ett Hoppdiplom. 64 starter och fem hoppdiplom delades ut och Atlanta fick ett av dom, inte illa.

Hon fick beröm och fin kritik, jag stod och väntade på det där MEN:et som brukar komma men det kom inget. 8 och 8,5 hoppade hon hem och på protokollet stod det
– Häst med mycket positivt inställning till hoppningen, bland annat.
Öronen var spikade framåt hela tiden och hon skötte sig exemplariskt den lilla loppan.
Så jag är en mycket stolt ägare idag… och alla andra dagar också förstås.
Jag får ju passa på att tacka den perfekta piloten Ulrika Strandberg som ser till att Atlanta är med på noterna.

// Tess

Säg Hej ! … till våra två små ny familjemedlemmar. I fredags blev dom levererade hem till oss. Barnen har döpt dom till Lilla Anna & Blixten. Första dagen var dom lite reserverade och det kanske inte är så konstigt, att komma till ett nytt hem och dessutom har lämnat tryggheten och mamma i Partille gör ju inte saken bättre, men det gick fort i går kväll var dom helt skogstokiga och busade med varandra sprang runt, runt i huset hängde i lampskärmar och i kökets handdukar och förkläden, åkte på dammsugaren och gungade på gunghästen, hoppade i sängarna och klättrade på allt allt. Två riktiga små busfrön är det allt och såååå söta och mysiga på alla sätt.
Blixten har sovit under Simons täcke hela natten nere vid fötterna och Lilla Anna i soffan.

I dag tänkte vi att dom skulle få gå ut en liten stund, så får vi hoppas att dom håller sig i närheten och inte springer bort

Här är dom

Vad ska vi hitta på idag ? Lediga onsdag är alltid lika välkommen. Just nu ligger jag och Calvin i sängen och myser och Alicia sitter och tittar på Bolibompa. Snart kommer mamma och det är dags att ge sig ut i stallet och släppa ut hästarna. I kväll ska jag med Atlanta till Travbanan på Höglanda och gallopera och i morgon ska vi upp till Mossen där Ulle ska träna på dressyrdelen inför kvalitén.

Calvin skulle behöva klippa sig så vi får väl ta en sväng till frisören och kanske en liten cykeltur i det fina vädret skulle passa idag.

På fredag kommer våra två nya familjemedlemmar hem, en liten grå kattflicka och en liten svart kattkille, dom är 13 veckor gamla. Barnen har väntat sedan förra veckan då det var meningen att jag skulle hämta dom, men det blev ändrade planer, så på fredag kommer dom äntligen. Calvin tyckte att dom skulle heta Finn McMissile och Holly Blinkers, medan Alicia hellre ville döpa dom till Smurfo och Lilla Anna. Själv hoppas jag att katterna redan har fina namn ; )Vi var på Granngården och köpte halsband och varsin matskål så allt är klart för inflyttning.

Till helgen kommer fotograf Jenny Sandberg hit, det ska bli jättekul att träffas och har vi tur blir det lite familjefotografering ; )

Nästa vecka är det fullt upp det är allt ifrån jobb till stalljobb, vi har en kräftskiva för vägföreningen här hemma på fredag och på lördag kommer härliga vänner från ”Hundratiden” hit för att umgås och äta middag.

Igår beställde jag nya spröjs till verandan, ska bli kul att se när dom kommer hur dom ser ut och hoppas det blir fint. Jag hittade en sida på nätet där man kunde beställa men jag vill helst klämma och känna, det blev 8 st kryssspröjs, spännande. Det var dock 2 veckors leveranstid så jag får väl vänta.

Dags att ta sig upp och ut, ha en skön dag mina vänner.
Kram Tess

Söndag kväll och lite trött i ögat efter helgens övningar.
Fredagen var en minst sagt konstig dag som innehöll både tråkigheter och roligheter, jag vet inte riktigt hur jag fick ihop det men allt går om man vill, det säger i allafall min pappa och det brukar jag ofta tänka på.
På morgonen bestämde jag mig för att jobba hemifrån, (eftersom jag skulle vara ledig på eftermiddagen) jag fixade stallet tidigt och sedan blev det en stund framför datorn med jobb kl.09.00 hängde jag på låset på Millessons vår handelsträdgård för att inhandla en handblomma till begravningen, vidare in till Kungsbacka för att inhandla lunch och fika till fotogänget som i dag skulle ta regnbilder i skogarna runt Lygnen i Fjärås, Jag checkade in i skogen lämnade maten och var med en timme där.
Jag åkte i från Fjärås kl.11.40 klockan 12.10 skulle Ulle hämta mig hemma och jag fick dryga 5 minuter på mig att byta om och skicka i väg lastbilen från Husqvarna som var och hämtade gräsklipparna här hemma från måndagens fotografering i Skåne.
I väg till Begravningen i Frillesås där vi tog farväl av min bästa väns mamma Ruth, det var en jättefin begravning solen sken utanför kyrkfönstret. Men Begravningar är aldrig roliga, det är fruktansvärt, tårarna rinner konstant och man mår inte speciellt bra, man har liksom ont i hjärtat och bara tanken på hur de närmaste känner vill jag inte tänka på.

Efter begravningen blev det smörgåstårta och en fantastisk god Schwartsvald tårta bakad efter Ruths recept. När man sitter och fikar efteråt känns det naturligtvis lite bättre, man har fått släppa ut allt och det känns bara lite tomt, konstig känsla , det där.

Vi var hemma igen vid 16-tiden och då var det bara att slänga in hästarna och svira om igen och iväg till Simons syster Marie som fyllde år.
På lördagen kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde, Calvin vaknade på morgonen med 39 graders feber, så vi fick ställa in middagen som vi skulle ha hemma, jag tror att vi tog det lite lugnt, jag var ute en sväng med Atlanta, röjde lite i trädgården och i växthuset, planterade lite blommor och på kvällen var jag hemma hos en kompis på lite middag.

I dag har jag varit hemma hos Ulle, vi red ut en sväng i skogen jag lånade Stina, hur stor som helst eller jooo i allafall en bit över 1.70 hög i manken och Ulle red ”Solan” som hon har tillsammans med Marion. Vi skrittade ut och det gick jättebra.
Undertiden skickade jag iväg Simon och barnen till Fjordskolan för att anmäla Calvin till höstens ”Boll och lek” pass, man var tvungen att åka dit idag mellan 10.00-11.00 och betala, när jag kom tillbaka från skrittrundan såg jag ett mms från Simon med en bild på en 100m lång kö, detta kom 10.45, så jag misstänker att han inte var så glad i att stå där i fyrtiofem minuter med barnen. Calvin fick i allafall en plats på onsdagar klockan 17.00, så han var jätteglad.

Vid 13.00-tiden kom Ulle hem och hoppande Atlanta, vi tränade lite inför helgens kvalitétstävlan på Grevagården, och hon skötte sig exemplariskt, i övrigt har jag fyllt vatten i alla hagar, vattnat blommor, lagat mat och sånt tjafs som man måste göra varje dag, en sak är säker, VI HAR FANTASTISKT VÄDER , sommaren dröjer sig kvar och jag älskar det.

… idag och jag är på väg till Fjärås på en fotografering där vi ska ta en regnbild, kan ju bli spännande och se hur det går till ; ) Vi ska pumpa upp vatten ifrån Lygnen för att blöta ner mark och skog och även modellen som ska visa regnkläder.

Klockan 13.00 ska jag vara i Frillesås kyrka och det kommer inte att blir så roligt, min bästa väns mamma ska begravas där idag. Begravningar är aldrig roliga men jag hoppas att det blir en fin och ljus sådan att minnas. Solen skiner för Ruth idag.

I kväll ska vi hem till Simons syster som fyller år idag och i morgon kommer Malin och Mikael hit på lite middag, på söndag har vi inga planer men det ska bli underbart väder i helgen så vi kanske hittar på något kul.

Igår var jag med Atlanta på Travbanan i Höglanda, hon tyckte det var jättekul, men var lite trött så vi tog det lite försiktigt, efteråt fick hon sig ett bad/shamponering. Det är veklingen bra service när man har ridit färdigt finns det en spolspilta med varmvatten där man kan duscha hästarna, så jag brukar passa på att bada henne när vi är där. Lyxigt att åka hem från träningen med en ren fin och glad häst..

Här kommer en fin bild jag tog härom dagen när vi åkte hem från dagis

Godmorgon, lediga onsdag !
Min plan var att ligga i sängen vid 20-tiden i går eftersom jag var sååå trött efter min resa tur och retur och tur och retur till Helsingborg i måndags, men som vanligt blir det aldrig som man tänkt sig och det blev sent i går med.

Helsingborg, ja det var en härlig dag, jag skulle vara i Svedala 4 mil sydost om Malmö klockan 08.00 på en fotografering i måndagsmorse, klockan ringde 03.45 och det är ju mitt i natten men att köra med trailer 26 mil tar en stud och komma försent var helt uteslutet, så det var bra att hoppa upp och köra. Fotograferingen gick bra, vädret var toppen och allt flöt på bra så vi var klara redan vid 17.30-snåret på den andra location som låg mitt inne i Helsingborg. Jag satte mig i bilen för att köra hem och planerade ett stopp i Halmstad för lite mat i magen, dessvärre satt jag i andra tankar och missade avfarten, typiskt jag som var såååå hungrig, jaja jag tar Falkenberg i stället, då är jag ju nästa hemma. När jag svängt av avfarten i Falkenberg och stängt av bilen och vänder mig om för att ta min plånbok i baksätet upptäcker jag att en del till en av gräsklipparna som ska fotograferas följande dag har trillat ner på golvet !

DET ÄR INTE SANT !!!!!!!!! Nästa hemma och sååååååå trött och vad ska jag göra??, det är helt enkelt bara att vända och köra ner till Helsingborg igen.
Jag vågar inte koppla av trailer på Mc Donalds, tänk om någon skulle sno den, med alla Husqvarnas stora riders i, nej jag åker söder ut ner mot Slöinge och ställer av den på Hallands djursjukhus, det känns tryggare och sedan är det bara att blåsa ner igen, det går ju lite fortare utan trailer. Jag lämnar av den saknade delen i Helsingborg och 4 stycken P3 Dokumentärer och en stor godispåse senare kör jag in på Kastanjegården klockan 23.30.

Idag ska jag till Kungsbacka med Atlanta där Ulle ska tävla henne, vi hoppas på två små nollor i en meters klassen idag. så håll tummarna ; )

Kram,Kram
Tess

Jag vet inte var jag ska börja men den här historien börjar likna en soppa gjord av alldeles för många kockar.
För er som inte vet så går Calvin på tå och det har han gjort sedan han började gå vid 10 månaders ålder, det spelar ingen roll om sätter på honom skor eller stövlar, han går på tå ändå.
Jag själv gick på tå när jag var liten upp till jag var nästan 12 år gammal. Jag har inga men av det idag förutom att jag inte kan sitta på huk med hela fot i golvet utan att tippa bakåt, men det är inget som jag känner har så stor betydelse, jag behöver inte sitta på huk med hela fot i golvet helt enkelt ; )
Att gå på tå är genetiskt och ärftligt så man kan snabbt räkna ut vem han fått det ifrån. På BVC har dom noterat det och vi fick gå på några extrakontroller för att kolla upp att allt var som det ska, alla vi har träffat har olika åsikter om vad man ska gör och inte.
Några säger att det är inget att bry sig om andra förespråkar operationer, skenor, stretcha, sjukgymnastik osv. osv.

Eftersom jag själv gått på tå tycker jag inte att det är så allvarligt men man gör ju som man blir tillsagd.

När Calvin var två år träffade vi en ortoped inne i Kungsbacka, han ville inte rekommendera någon operation eftersom dessa ibland misslyckas vilket leder till att man får lite tendens till klumpfot, skenor tyckte han att om vi absolut ville, kunde prova, men vi förstod att alla barn inte gillar att ligga fastspända med båda benen i skenor om nätterna och att när benen växte lite var man tvungen att tillverka nya vilken var relativt ofta.
Han tyckte tillslut att vi skulle låta det vara och försöka uppmana Calvin att gå på hela foten och stretcha hälsenan i stället. Det som han trodde skulle bli jobbigast var att Calvin kan bli retad och mobbad i skolan.

Hur som, när han var på tre års kontrollen konstaterade man bara att han fortfarande gick på tå och tyckte inte att man behövde göra något åt det.

Men sedan bröt han ju foten i Mora i slutet på Maj i år och blev gipsad, vi fick en remiss till Östra sjukhuset för att ta av gipset tre veckor senare, väl där sågade man av det, en läkare konstaterade att det fortfarande var lite svullet och sedan fick vi gå hem med uppmaningen att ta det lite lugnt i två veckor.

En vecka gick och Calvin klagade på att han hade ont i sin fot och jag noterade flera gånger när han lekte och sprang att han haltade. Jag ringde till Östra för att fråga om det var normalt eller om något var fel, jag kan ju inte säga att någon direkt undersökte foten när vi var där och tog av gipset.

När jag ringer får jag till svar att jag får åka och sätta mig på akuten eller ringa sjukvårdsupplysningen… What, akuten där kommer vi att bli sittandes i flera, flera timmar är det verkligen rätt att belasta barnakuten med detta ?
Jag ringde sjukvårdsupplysningen som tipsar mig om att ringa sjukgymnastiken på Onsala vårdcentral, foten kanske bara är lite stel och om hon tycker något annat så kanske hon kan skicka oss vidare.
Sagt och gjort och vi får en tid efter ett par dagar.
Sjukgymnasten är mer bedrövad över foten och undrar varför dom inte har gipsat om den osv. Vi får en rad övningar som Calvin ska göra och sedan får vi en ny tid efter tre veckor.

Efter tre veckor är vi tillbaka, men foten har inte blivit så bra som sjukgymnasten hoppats på, hon vill att en läkare ska titta på foten, hon tycker att benet med den skadade foten är längre och anledningen till att han inte kan stå på hälarna med båda fötterna i hop utan tvingas luta sig framåt och vika vänsterfoten utåt.
Hur som jag ringer återigen till Östra för att förklara vår situation och blir hänvisad till akuten efter lite tjat får jag en tid till en ortoped på Drottning Silvias Barn sjukhus.

Vi åker dit och läkaren undersöker Calvins ben och fötter, han får gå och springa, hon böjer och klämmer. Hon tycker att benet med den skadade foten är 2 cm kortare än det andra ( alltså helt tvärt om från sjukgymnasten) Hon bestämmer sig för att röntga foten för att se att det inte är något fel, men innan dess blir vi skickade till en sjukgymnast speciallicerad för barn. Sjukgymnasten meddelar att hon ska sluta på Östra och undrar om vi vill följa med till den nya kliniken som ligger inne i stan, verkar konstigt, men hon sa att dom hade så mycket att göra på Östra.

Calvin får göra massa övningar och hon tycker inte alls att det är konstigt för en tågångare att foten är lite stel, en fot är svagare och den blir alltid lite stelare, men lite träning så ska det inte vara några som helst problem. Det har inte med den brutna foten att göra anser hon.

Vi går vidare till röntgen och hans skadade vänsterfot röntgas, precis innan vi ska gå ringer läkaren och vill ha en bild på den andra foten också för att han något att jämföra med, så in igen och samma procedur, innan vi går säger sköterskan att läkaren hör av sig.

Nu till det konstiga i slutet på förra vecka kom det en kallelse för Calvin till en sjukgymnast vid namn Anna på någon klinik (som jag inte mins namnet på nu) inne i Göteborg. Har ingen aning vad det är men jag misstänker att det är avhopparen som bokat in honom, trotts att jag fick ett telefonnummer för att ringa och boka själv och idag kommer det ett brev från Östra att vår vårdbegärna har blivit bedömd av deras läkare och att vi har blivit uppsatta i en vårdkö/ väntelista för besök på Barn och undgomskirurgi och om Calvin blir sämre ska vi söka läkare. Vänliga Hälsningar Personalen på Ortopedmotagningen på Östra Sjukhuset

Jag fattar inte något och undrar om det är någon annan som gör det?. Om dom har hittat något på röntgen så vill man ju gärna bli informerad om det och inte bara få ett meddelande att vi står i en vårdkö för vad kan man ju undra då, eller. Nej för många kockar och det blir en riktig jäkla skitsoppa kan jag säga.

Fortsättning följer säkert, jag får väl ringa i morgon och fråga vad dom menar, frågan är bara, undra om det är akuten eller sjukvårdsupplysningen som ska svara på vad som hittades på röntgen, eller kanske sjukgymnasten på kliniken i Göteborg eller ortopeden i Kungsbacka…..

Moment 22, säger jag bara.

// Tess