Välkommen till Kastanjegården

Förra fredagen den 21/10 fick lilla fina Airfoce somna hemma på Kastanjegården. Det var ett oerhört tungt beslut men väl så rätt. Hon har bott hemma hos oss i över 15 år. Jag köpte henne som 2,5 åring hos uppfödaren Gunilla Persson i Färlöv och hon har sedan dess varit en av min bästa kompisar. Hon har genomfört 3-års test, kvalitets tävlan, hon har kvalat till Scandinavien Open i Falsterbo som både 5 & 6-åring och har kvalat och hoppat final på Breeders i Flyinge som 5 & 6 åring.

När hon var 7 år sluttade tävlingskarriären med en ligaments skada i hoven och sedan dess har hon skrotat runt hemma på gården och bara haft det bra i 10 år. Det har blivit långa sommarlov på bete, skrittats ut i skog och mark, Alicia har fått rida lite på henne, vi har varit på tömkörningskurser och annat.

Finaste lilla Ärtan hoppas att du har det fantastiskt härligt på dom evigt gröna ängarna det är du värd tusen gånger om !

Hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta

För så där 16 år sedan började ett samarbete som jag kanske inte just då trodde skulle vara i 16 år och många år där till för jag övertygad om att det kommer fortsätta. Jag skulle vilja skriva några rader om det för det betyder så oerhört mycket för mig och mitt liv.

För 17 år sedan flyttade jag isär med min dåvarande sambo, vi hade massa hästar tillsammans och det var han som oftast satt på ryggen på hästarna när det kom till tävlingsbiten. Jag tävlade också men var mer nöjd med att det kändes bra än att vinna, jag var ganska nervös och ingen tävlingsmänniska för fem öre även om jag älskade tävlingarna och allt runt omkring och då framför allt hästarna.

Eftersom vi jobbade med hästar och sålde en hel del, blev det jobbigt när favoriten hela tiden försvann, hur som, tiden efter separationen blev jag själv kvar med en hel del hästar och eftersom det tog mig ganska hårt att bli lämnad kände jag helt plötsligt att om jag flög av och slog ihjäl mig så gjorde det inte så mycket, så jag beslöt mig för att börja träna och hoppa hästarna själv.

Av någon anledning som jag inte riktigt kommer ihåg började jag träna för Ulrika Strandberg, vi kände ju varandra sedan innan, då vi träffats på en hel del på tävlingar genom åren, dessutom bodde vi bara en stenkast ifrån varandra.

Jag vet inte riktigt om det var någon höjdare det där, jag hade en ganska svår häst Lodewijk (Ludde) som hoppade mycket med ryggen och jag var nog på väg av flera gånger på hoppträningarna, så tillslut kom vi överens om att Ulle skulle tävla så kunde jag träna.

Så här i efterhand var det ett mycket bra beslut, då jag fortfarande är vid liv…

Det var nog där det började, vårt samarbete med hästarna, efter en tid tog även Ulle över hopptränandet till min glädje.

Det är många hästar som har passerat under dessa 16 åren och några hänger fortfarande med, jag tänker på min Airforce & Ulles Libertas som följt varandra sedan dom var två år då jag köpte ”Ärtan” från uppfödaren i Kristianstad.

Det var en rolig resa när vi var och skulle titta på henne, Ulle hade precis fått sitt första barn, lilla Edvin 2 månader gammal och han fick följa med på en tur runt i Skåne i jakten på den perfekta unghästen. När vi hade kikat på närmare 10 hästar, den ena vildare än den andra, eller oinridna och alldeles för dyra för min plånbok. På några ställen fanns inte ens en paddock utan vi fick rida i en hage. På det sista stället för dagen, hittar jag tillslut en liten, liten skimmel. Uppfödaren meddelar mig att hon inte vill visa hästen om jag tycker att den är för liten, eftersom det redan har varit kunder och kikat. Jag står på mig och säger – ”nej gud nej, hon är absolut inte för liten, jag vill gärna se henne, just då kommer Ulle in i stallet och utbrister – ” men gud så LITEN, ska du verkligen titta på den”

Japp, den blev det och sagan slutade 8 år senare med en triangel märkning på skinkan men innan dess hoppade hon 8-10 på tre års testet, jag fick åka till avelsföreningen och hämta ett fint pris, hon startade Skandinavien Open och Breeders som både fem och sexåring med Ulle i sadeln. Hon han starta 135, året då hon skulle fylla 7 och där tog det stopp då hon skadade sig i hagen. Idag går hon här hemma 17 år gammal och har det bra. Ett föl blev det med, den envisaste lilla fina Atlanta.

Libertas visade sig vara en riktig liten buse och jag vet att Ulle sa några gånger när Libertas var fyra att snart ger jag upp, det var tur att hon inte gjorde det för den hästen har som ni vet gått många 150 klasser och vunnit massor av priser. Idag har hon 3 fina föl och är nu dräktig igen med Contant Q.

Under alla åren vi har hängt ihop har det varit fantastiskt kul, nästan alltid och även om det finns dagar som är jobbiga så är dom mindre jobbiga när man är två. Jag måste säga att vi faktiskt har kämpat ganska hårt genom åren med alla hästar. Särskilt vintertid, då ingen av oss har ridhus, utan måste åka i väg efter arbetet på kvällarna, då vi båda har ”vanliga” jobb utöver hästarna. Vet inte hur många sena kvällar vi har suttit i ridhuset med påsar under ögonen och när man ska lasta och åka hem så är det någon häst som inte behagar att gå på trailern, regnet öser ner, eller så är det halt och kallt, bilen startar inte osv, osv.

Det har alltid funnits en plan för alla hästar, ett system som vi följer noga och det känns oerhört bra och proffsigt. Jag har under många, många år stått på många, många framhoppningar och det konstig är att vi knappt pratar med varandra, jag vet precis hur Ulle vill ha det beroende på vilken häst hon sitter på, det bara flyter på och det räcker med en blick så vet jag och hon vad vi båda menar.

Det finns några tillfällen som ligger mig varmt om hjärtat som jag alltid kommer att bära med mig.

Woody en unghäst jag hade efter Robin Z, 157, 5 hög och super snygg. Pether Markne sa på en träning att han kunde tänka sig att stoppa upp honom när han dog och ha honom i vardagsrummet, så han var väldigt söt, men dessvärre ingen talang.

När han hoppade felfritt i en 120 i Björbäck och Ulle kommer ut från banan börjar vi båda gråta. Det kom fram vänner och undrade vad som hänt, och dom måste trott att vi inte var kloka när vi sa att det var glädjetårar, sådana tårar som man inte kan hålla tillbaka när man vinner VM. Då har man kämpat när man blir så lycklig över en nolla i en sketen 120 i Björbäck.

Ett annat tillfälle är Airforce treårs test i Halmstad, Vi hade innan testet löshoppat hemma som vi brukar inför testen, det gick sådär, Airforce snarare skenade igenom serien och gick på studs gång på gång, så tillslut fick vi lägga hjälpbommar emellan hindren, då gick det hyfsat. Några dagar innan skulle vi hoppa en sista gång och jag vet att vi tittade på varandra och såg frågande ut – ska vi ? – ska vi våga ta bort hjälpbommarna, vi vågade inte.

På treårs testet vågade jag inte titta, jag släppte hästen och vände mig bort och varje gång jag vände mig om och tittade på Ulle gjorde hon tummen upp. Det blev ett fantastiskt betyg 8-10 och även då glädjetårar.

Sedan finns det dom gångerna man kanske inte varit lika glad, som när jag tappade bort bilnyckeln i Eksjö och hade parkerat lite provisoriskt utanför stallarna och stoppade upp all trafik i säkert 3-4 timmar, eller när Ulle körde i diket med hästarna på väg in till Onsalas tävling i Fjärås, eller när vi fick punktering på husvagnen när vi skulle till Flyinge, eller den gången när jag skulle besiktiga Conrad i Eksjö och åkte på skorna ner i ett dike gång på gång, så till slut sa veterinären att vi skiter i det för allas skull ; ) Han var lite galen den hästen.

Eller när bilen började brinna på motorvägen på väg till tävling med två hästar i trailer och två hundar i bilen, det löste sig till slut. Eller när vi körde ut med Håkans nya BMW med trailern och två hästar i på ett fält i Harplinge och fastande på en sten

Roligare var det när Libertas debuterade 150 i Kungsbacka, när Airforce och Libertas var placerade 9:a och 10:a i finalen i 5-års Breeders och vi tog prispengarna och unnade oss en weekend på Selma SPA i Sunne. Alla härliga meeting när vi har fått umgås med vänner ätit god mat på kvällarna. Anitas kaviarmackor, men framför allt, alla fantastiska rundor som våra hästar tillsammans med Ulle har presterat.

Mindre roligt var det i Ljungby när vi var klara i stallet 02.00 på natten, klockan ringde 05.00 på något sunkigt hotell och jag tittar mig i spegeln och ser ut som om jag vore alkoholist, gud vad vi skattade den gången, för lite sömn kan göra mycket med kroppen.

Eller när Atlanta helt plötsligt insjuknar i kolik i Vaggeryd och jag slänger in henne i trailer och bara kör, höggravid till Helsingborg, utan att meddela Ulle som sitter och hoppar fram till 140 med Stina. Det var dumdristigt, men det gick bra.

Alla gånger saker har strulat så har vi haft förmågan att skratta åt det, kanske inte just då men i efterhand, och av någon anledning löser vi allt tillsammans. Vi pratas vid flera gånger i veckan och har gjort dom senaste 16 åren, vi rider tillsammans, planerar och planerar för att få allt att gå ihop. Ulle är fantastisk på att skapa dom bästa förutsättningarna för hästarna och det är alltid dom som är nummer ett när det gäller det mesta.

Vi båda älskar det här med unghäst biten, det är så fantastiskt roligt och nu har vi samlat på oss en hel skara med lovande VM-stjärnor för vist är alla föl det till motsatsen är bevisad ; )

Vi har numer också båda familjer och barn som ska få tid med sina mammor och respektive, och det är inte alltid lätt att räcka till, och det är så skönt att i bilen till och från tävling eller i någon sunkig husvagn på meeting får ventilera vardagen med dig, Alltid ringer det någon och undra vem som ska stå i kiosken på barnens fotbollsmatch…

Ulle, jag är så glad att över vårt samarbete jag tror vi kompletterar varandra bra. Jag vet att jag alltid tycker det är högt när vi går banan och det är väl tur att det är du som sitter på hästryggen, just då, men när det gäller markskötseln så måste jag säga att även om du bättrat dig dom sista åren är du inget vidare på det där med knoppar, vika täcken, puts och fix men det kan jag. Sedan tycker jag nog att vi båda är väldigt noga och öppna för nytt lärande. Vi satsar mycket på friskvård för hästarna, vi tränar dressyr för fantastiska tränare, vi har duktiga equiterapeuter och veterinärer som håller koll på våra hästar, bra hovslagare som ser till att det våra hästar hoppar och springer på är topp hela tiden. Vi är noga med en allsidig träning och jag kommer snart att jaga med dig till Höglanda för intervall och konditionsträning igen, även om jag riskerar att bli överkörd och dödad av en sulky.

Vad jag vill säga med det här låååånga inlägget är kort och gott!

– Ulle du är fantastisk på alla sätt och jag uppskattar verkligen allt jobb du lägger ner på min hästar hoppas du känner och vet det. Jag ser fram emot minst 16 år till om du vill ?

Kram Tess

Vädret just nu är inget vidare, eller ? Jag tycker ändå att det är ok, jag behöver inte ha 30 grader varmt och sol varje dag, men det får gärna vara 22 och växlande molnighet.
Det har blivit några härlig kvällsturer med Atlanta, dom senaste dagarna det är fantastiskt härligt att få komma ut på kvällen i solen och skritta, jag är övertygad att det är bra för mitt hjärta ; )
Barnen har nu sommarlov alla tre, Selma och Alicia hänger gärna med mig i stallet på kvällarna och Calvin som är morgonpigg är med ute varje morgon och morgonfodrar och släpper ut hästarna. I onsdags kom han ner och väckte mig och sa att nu är det dags att ge hästarna frukost och så fixade han det helt själv och jag fick sovmorgon.

Vi har betesputsat hagarna vilket innebär att man helt enkelt klipper ner dom och Calvin är superglad för Atlantas vinterhage har blivit en enorm fotbollsplan och där spelas det boll nästan varje dag.

I köksträdgården och i växthuset växer och frodas det, ska bli underbart med lite semester så man få lite extra tid att spendera där. På tisdag åker vi en sväng till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, ska bli mysigt med lite miljöombyte och jag tror att barnen ser fram emot detta. Vi var ju där 2012 när Simon var nyopererad, Alicia var ju ett år då och Calvin var tre, så jag tror inte att dom kommer ihåg så mycket av den resan. Nu väntar sex härlig semester veckor och jag vet att dom kommer gå fort, fort så in i bänken så man får passa på att njuta.

Ha en fin dag allesammans
// Tess

Tror inte man kan spendera midsommardagen på ett bättre sätt än på Ullevi tillsammans med 62.000 härligt glada människor.
Vi startade med middag på Danilo tillsammans med Håkan & Edvin, Marion, Anna & Anna
vid 19.30 tiden stegade vi bort mot Ullevi för ännu en fantastisk konsert med Bruce.
Han fick inte topprecensioner i tidningen dagen efter men jag måste säga att jag tyckte att det var en av dom bättre jag har varit på, det har ju blivit hela 6 stycken nu.


Kvällen ville liksom aldrig ta slut och när alla förväntansfullt stod kvar efter vad som vi trodde var den absolut sista låten, dök han upp igen med sin gitarr och ett munspel och och frågade – ”är ni inte trötta och vill gå hem?” publiken svar blev ett enormt NOOOOOOO! sedan spelande han Thunder road. Hoppas han kommer tillbaka, jag vill gå igen !

I år firade vi midsommar på Rörtången tillsammans med mamma & pappa, min bror och hans familj, farmor och min faster och farbror. Vädret var till en början toppen men fram emot eftermiddagen mulnade på lite, men inget regn och varmt och skönt.

Det blev fika, en riktigt midsommarlunch, grill och jordgubbar med grädde och kladdkaka. Midsommarstången blev klädd, midsommarleken med alla paket avklarades.
En riktigt härlig midsommar med andra ord. På midsommar dagen var det dags att bege sig hemåt igen, Selma somnade i bilen och sov hela vägen hem till allas glädje så vi klarade oss från en nerkräkt bil denna gång:

Här kommer några bilder från vår dag:

I lördags var det dags att rycka upp sig ur koman och bege sig på 50-års fest, dessvärre fick jag gå själv då Simon insjuknat under Iron Maiden konserten på fredags kvällen och låg med 40 graders feber och magknip.
Festen var jättekul med lekar, god mat och trevligt sällskap, så man var inte jättepigg på söndagsmorgon när det var dags att ta tag i stallet, dressyrträning och sedan fotbollscup på Rydet. Calvin spelade sin första fotbollscup och tyckte det var superkul.

På kvällen blev det en stund i stallet med tjejerna både Alicia och Selma ville rida och så fick det bli.

På Falkenbergs Strandbad hamnade vi i fredags med jobbet. Vi hade en fantastiskt härlig dag, kväll och natt. Vi började med ett föredrag om hur vi ska bli bättre på Feedback och fick sedan praktisera detta i mindre grupper. Efter detta blev det en fantastisk lunch och sedan samling på stranden inför Mästarnas mästare, vi blev indelade i 14 lag med 8 personer i varje. Jag fick göra två grenar i mitt lag och lyckades vinna båda, helt oväntat. Jag fick balansera på en stolpe på ett ben och lyckades stå kvar till sist ; ).
Vi kikade på Sveriges match på storbild, spelade beachvolley på stranden (där rök fyra naglar ) Vi var på spa, badade, chillade på stranden och hade en fantastiskt härlig dag.
På kvällen blev det middag som bestod av grillbuffé och sedan efterrätt på det.
När klockan närmade sig 3-snåret kändes det som om jag borde gå och lägga mig. Sov gott och åt en härlig frukost dagen därpå innan det blev hemfärd till Kastanjegården.

Tiden som är just nu är den bästa, när en välförtjänt semester inte är långt borta, barnen har sommarlov, man planerar för allt man ska göra dom där härlig veckorna i juli/augusti då solen skiner från en klarblå himmel och allt bara känns sådär bra.
Jag har redan semesterfeeling och svårt att ta mig upp på mornarna. Men innan det är dags för dom där härlig veckorna tjuvstartar vi med massa roliga saker för at förlänga just den där tiden.

I går överraskade vi barnen med ett Lisebergsbesök, som var uppskattat. Inga köer, i och försig inte det bästa vädret men vi hade jättekul.

I morgon fredag ska jag i väg med jobbet på den årliga Stendahlsdagen, vart det bärhen har vi ingen aning om, jag tror resan går söder ut men det är bara en känsla jag har. Det blir en heldag, helnatt med alla härlig arbetskamrater. Barnen får sova över hos mamma då Simon ska gå på Iron Maiden på Ullevi imorgon. På lördag ska vi hoppa Atlanta lite uppe i ridhuset och på kvällen ska jag och Simon på 50-års fest gånger två hem till familjen Sjöström. På söndag är det dressyrträning för min del och sedan blir det nog en sväng på soffan efter alla festligheter.

Näst vecka är det fullt ös på jobbet inför semestern, det är midsommar som ska firas och mycket, mycket annat.

Om vi inte hörs önskar jag er en härlig helg
// Tess

Igår var jag nere med Selma i Varberg på sjukhuset för att göra ett EEG på hennes hjärna. Vi håller på att göra en utredning efter det som hände i mars när hon förlorade medvetandet, helt utan anledning
Det började på morgonen med att hon kräktes upp hela frukosten, vi bestämde att Simon skulle åka med Calvin och Alicia till skidbacken med familjen Lorentsson och att jag skulle vara hemma med Selma. Under en tid tillbaka har Selma kräkts lite i tid och otid och oftast i bilen vilket kan tyda på att hon är åksjuk men även på nätterna. Hon har också under en tid tagit sig över vänster öga och öra.
Gänget försvinner iväg till backen och jag och Selma tar en promenad med vagnen, hon somnar och sover nästan två timmar.
När hon vaknar tycker jag att hon verkar lite ”dåsig” jag tar upp henne och går in i köket, ger henne lite vatten att dricka och en liten, liten bit pannkaka. Helt plötsligt känns hon lealös och jag inser att något inte står rätt till.
Jag ringer Simon och säger – Selma är väldigt dålig, du får nog komma hem.
Sedan går allt väldigt fort, hon försvinner bort i omgångar och jag ringer först 1177 till sjukvårdsupplysningen, där är det 12 min kö och jag inser helt plötsligt att det här är allvarligt.
Jag lägger på och ringer 112, precis då försvinner hon bort och jag får ingen kontakt över huvudtaget med henne, ögonen är vidöppna men det är ”ingen hemma” jag får en fruktansvärd känsla av att hon är död.

Mannen jag pratar med på SOS är lugn och pratar med mig hela tiden, jag hör mig själv säga – det här händer inte mig, hon är död.
Han frågar om jag ser om hon andas, eftersom jag bär henne med bröstkorgen mot mig, ser jag inte det, utan upprepar bara – det här händer inte mig, hon är död.
Konstigt nog är jag helt lugn, även om jag känner en fruktansvärd panikkänsla.

Han ber mig lägga henne ner och frågar igen om jag kan se om hon andas, han ber mig lägga fingret under näsan för att känna, jag känner ingenting.
jag stirrar bara in i hennes ögon och säger igen – det här händer inte mig, hon är död.
Sedan lyfter jag blicken och får se att hennes bröst rör sig upp och ner, HON ANDAS!!! JAG SER ATT HON ANDAS!! säger jag till mannen på SOS
Han ber mig ge henne hjärtmassage och förklara hur jag ska göra.
– När kommer ni, varför tar det sådan tid?
Han förklara att det är två ambulanser på väg och att dom snart är på plats
Det känns som om en evighet, men jag fokuserar bara på Selmas bröst och att hon andas. Jag tänker att hon kanske är hjärndöd, men hon andas i allafall vilket innebär att hon lever.

Det här är utan tvekan dom absolut längsta 22 minuterna i mitt liv. Ambulansen kör fel och hittar inte och plötsligt kommer Simon hem helt ovetande om vad som hänt, han springer ut till vägen för att möta upp ambulansen.
ÄNTLIGEN kommer dom, fyra personer för att hjälpa oss.
Dom kollar hur hon syresätter sig, tar ett stick i fingret, tar ett blodtryck, inte en reaktion från Selma. En sjuksköterska krossar en dextrosol och blandar med vatten i en spruta och ger det genom munnen, efter några minuter kvicknar hon till och ser för första gången på 30 minuter levande ut igen.
Selma får åka med Ambulansen och Simon först ner till Vårdcentralen i Sälen och sedan efter undersökning och några samtal blir vi skickade till barnkliniken på Falu lasarett.

Här blir det fler undersökningar och vi blir inlagda på avdelning 34.
Vi beslutar att Simon ska åka tillbaka till Sälen eftersom Calvin och Alicia är kvar där med våra vänner som får dra lasset med fem ungar själva.
Jag och Selma blir kvar …

återkommer med fortsättningen
//Tess

En pajform fylld med ingredienser till en ljuvlig äppelpaj skicka med ett recept du tycker om. Här nedan är mitt favorit recept.

700g äpplen
1 tsk kanel
2 tsk socker
1 krm flingsalt

Smuldeg:
125g smör
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 1/2 dl socker
1 1/2 tsk flingsalt

Gräddas i form 20 min i 225°, serveras med vaniljsås & gräddglass
Hemligheten Är flingsaltet som lyfter fram smakerna lite extra samt ger en pikant saltig kontrast

Lilla Atlanta har ju blivit stor och får numer tävla mot klockan och behöver inte hoppa unghästklasser. Någon som hon gör alldeles strålande. På dom sista 7 starterna har hon 6 placeringar, det började med en fjärde plats på Åby i 125 och sedan fyllde vi på det med två tredjeplatser på i Lilla Edet, en i 125 och en i 130.

Förra helgen var vi i Munka Ljungby och tävlade och där blev hon tvåa i 120 och sjua i 130 och på måndagen slog hon till med en vinst i 120. Det roliga i det här är att det ser inte ut att gå speciellt fort, vi är lika förvånade varje gång Ulle kommer ut från banan och vi tycker att det var en fin runda i lagom fart och så radas det placering efter placering på det. Ulle säger alltid – hur è det möjligt jag red ju inte ens fort….
Så Atlanta går numer under namnet ”Rallyräkan” ; )

När vi var på plats i Munka Ljunby passade vi på att bo över med familjerna i Ulle och Håkans lägenhet i Båstad, super trevligt. Det blev både bad, grill och mys.

Änglar finns, du är aldrig ensam

Den 21 maj fyllde min härliga farmor 90år ung och vad ger man till en som redan har allt? Det blev en middagsbjudning hemma hos farmor. Ola och Charlotta, jag och Simon handlade mat och åkte hem till farmor i går eftermiddag, lagade mat och åt en tre rätters middag. Det blev en Skagen toast till förrätt, det blev marinerad lammfilé med potatisgratäng och rödvinssås med sallad till varmrätt och till efterrätt serverades en chokladfondant med vaniljglass och hallon. Det var väldigt gott. Tur att vi har en ”mästerkock” i familjen, Ola fick stafettpinnen och vi andra hjälpte till så gott vi kunde.

Efter middagen diskades det, vattnades blommor, Ola tog en promenad med farmors hund Linn, Charlotta fick några skott på blommor som förökat sig i trädgården dessa blommor kom ursprungligen från Gävle via Borås och nu ska dom få flytta till Särö också, det kom ett litet rådjur på besök som traskade runt på tomten och sedan avslutade vi med att ta en selfie (groupie) ; )

Grattis igen kära farmor hoppas att du ha en trevlig eftermiddag/kväll med oss

Har funderat på om karriären redan är utstakad för min lilla prinsessa Selma.
Har sett ett återkommande beteende. Eller vad tror ni ?

I söndags firade vi Sockerbröllop, det är nu sex år sedan vi stod på trappan till Tjolöholms Slottskyrka och lovade att det är vi tills döden skiljer oss åt.
Vi är dåliga på att fira i vår familj så det blev inte så mycket med det. Någon dag ska vi ta igen alla icke firade bröllopsdagar, årsdagar, födelsedagar osv.

Vill än en gång tacka familj, släkt och vänner som såg till att denna dagen fortfarande är en av dom lyckligaste i mitt liv. så TACK till er, ni vet vilka ni är.

Kram från mig.

Hej igen jag gör ett nytt försök, tiden finns inte riktigt men det är skönt att få skriva av sig i bland ; )

I dag är det tisdag det har hänt mycket sedan sist och jag ska försöka uppdatera er lite i vad som hänt i vår familj, med hästarna och annat.

Vi drabbades av en chockartad händelse när vi var på semester i Sälen i vintras, Selma förlorade medvetandet, 22 minuter i väntan på ambulansen var nog dom längsta i mitt nu mer 39 åriga liv, men jag ska skriva ett eget inlägg om den historian. Selma mår nu bra och vi håller på med en utredning här hemma.

Calvin & Alicia mår bra, men längtar just nu efter sommarlov, sovmorgon ( kanske inte Calvin) och få vara hemma och bada i poolen. Calvin har fastnat för handbollen och har spelat en hel del cuper och matcher förutom träningarna. Alicias simskola är avslutad och även boll och lek så just nu har vi bara ridningen på fredagar på Kungsbacka ridklubb och hon tycker det är fantastiskt roligt.

Simon springer mer än någonsin, det är tisdagstrail, onsdagstrail, lördagstrail, han tävlar i bland på helgerna och tog sig runt Göteborgsvarvet på imponerande 1,29,32.

Atlanta är i fin form och har ju i år fyllt 7år vilket innebär att hon inte längre tävlar bland unghästarna utan nu blir det tuffare och på tid, något hon bevisat att hon är en fena på.
Senaste två tävlingarna har vi kommit hem med en fjärde plats i 125 på Åby, en tredje plats i 125 i Lilla Edet och en tredje plats i 130 på Lilla Edet. så vi får väl se hur fortsättningen blir, hon är fantastisk på alla sätt (nästan) om man bortser från hennes idéer ; ).

Jag själv har bytt arbetsgrupp på jobbet och jobbar numer med Volvo, vilket är fantastiskt kul, även om jag har en liten fot kvar nere i Husqvarna teamet.
Det är ju en härlig tid just nu med allt som ska fixas hemma på gården, alla odlingar i växthuset och i köksträdgården, det ska klippas gräs och planteras blommor, hästarna ska snart också få lite sommarlov, dock inte alla. så det finns massor att göra.

Denna veckan är fullspäckad som vanligt, I går var tandläkaren på besök i stallet och kollade tänderna på alla hästar, i kväll ska Simon springa, så jag får skynda mig hem och lösa av honom. I morgon är jag ledigt och då ska jag först släppa ut hästarna sedan ska jag bli av med mitt EKG som jag har haft runt halsen sedan i måndags morse, efter det är det raka vägen till frisören, handla mat på vägen hem och sedan ska jag, Simon, Charlotta & Ola hem till min farmor och bjuda henne på en trerätters middag som vi ska laga.

På fredag ska jag på begravning, något jag inte ser framemot, människor och barn som mister sin älskade alldeles, alldeles för tidigt är helt ofattbart sorgligt och jag lider med familj och anhöriga. På fredag är det också student firande då Sofie i stallet tar studenten.
På lördag blir det middag och sedan Håkan Hellström på Ullevi ska bli superkul och tidigt på söndags morgon åker jag ner med Atlanta till Munka Ljungby för att tävla.

Simon och barnen åker ner på lördagen och stannar i Ulle & Håkans lägenhet i Båstad dit jag även ansluter på söndag kväll.

Så var det med det ; )
Ha en skön dag i solen min vänner vi hörs om inte allt för lång tid ; )
// Tess

Man blir lite sugen… ja jag vet – INGA mer hästar, men det mest smarta vore ju att skaffa en läromästare som Alicia kan lära sig att rida på, det går ju jättebra på ridskolan och Gillan är ju fantastisk på alla sätt men kanske lite i vildaste laget när det kommer till ridningen. Så varför inte en fin liten b-ponny som hon kan ha ett tag och som sedan Selma kan ta över, och som Calvin också kan rida på, Gillian börjar bli för liten för honom. Det gäller bara att hitta den där ponnyn med stort P.
Inte för gammal eftersom vi ska ha den länge, den måste vara SUPER snäll i all hantering och även att rida. Ingen buse som får för sig hyss. Utbildad LB/LA är väl lagom. Inga fantasisummor och så tycker ju jag att den ska vara fin och söt dessutom. Inga mer skimmlar (jag är sååå trött på att tvätta och bada dom vi redan har) och gärna en Welsh, inte för stor och tung…. ja ni hör ju den ponnyn finns ju inte, så det lär väl inte bli någon, men skulle ni springa på en liten b-ponny som stämmer in på ovan, hör av er ; )

Jag är så glad över min lilla 1-åring, hon är verkligen supermysig på alla sätt. Hon är snäll, tuff och orädd. Ska bli jättespännande att se vad det blir av henne, jag vet inte om dom där egenskaperna egentligen är bra, det är ju så att det är ju dom hästarna som är väldigt speciella och har en ”skruv lös” det är ju oftast dom som blir dom riktigt bra.

Jag litar mer på Winnie än Atlanta. Atlanta har jag haft sedan hon föddes, för 7 år sedan, Winnie sedan hon var 5 veckor alltså i snart 8 månader.

Atlanta vänder rumpan åt mig varje dag jag kommer för att ta ut henne på ett träningspass eller något annat, inte när hon ska ut i hagen det har hon koll på och det är ju roligt.

Winnie står alltid med huvudet ut genom boxen med öronen spetsade framåt, vare sig vi ska ut till hagen, verkas eller åka till veterinären.

Atlanta står och skarpar med hoven konstant när hon står uppställd på gången

Winnie står helt blick stilla (det tre gånger hon har stått där)

Atlanta får man jaga i hagen ( om man kommer innan 17.00) när man ska ta in henne och det är förenat med en viss rädsla, då hon efter ett tag övertar ”jaget” i full galopp med öronen slickade bakåt. Då lägger man benen på ryggen och springer kan jag lova

Winnie kommer när man ropar om hon inte redan står vid grinden med öronen framåt

Atlanta har grävt stora gropar i hela sin hage som är kanske 50cm djupa och har en omkrets på 1 meter. Det ser ut som på månen i hennes hage

Winnies hage ser oanvänd ut

Atlanta går just nu att lasta på trailer, men det händer ganska ofta att det inte går ( då räcker det att Alicia smackar uppe i från huset så går hon på) hon är en riktigt ögontjänare med andra ord.

Winnie gick rakt på trailer första gången hon åkte

Atlanta nafsar mig alltid i armen när jag knäpper fast henne i solariet (varje dag) och när jag knäpper fast grimskaftet i gripman i hagen (varje dag)

Winnie skulle aldrig någonsin göra så.

Atlanta låter som om hon skulle riva stallet när det är dags för mat

Winnie hörs inte ens ( kanske för att Atlanta överröstar alla i hela stallet)

Atlanta får man försöka motivera varje dag förutom när det står hoppning på schemat och då vill hon hoppa högt, små cavaletti kan kvitta.

Winnie får vi veta först om 2 år vad hon tycker om arbete

Men när man lastar ut Atlanta på en tävlingsplats, då vaknar tigern…. det är det bästa hon vet, att få vara på tävling, hon gör alltid sitt bästa och levererar när det gäller och tur är väl det..

Så jag ser så fram emot de kommande åren med lilla Winnie
Hittade några bilder på hennes pappa och morfar på nätet, och jag kan ju konstatera några saker:

1 Varför fick hon inte sin pappas färg, han är ju helt fantastiskt fin
2. Hon är ganska lika sin pappa i ansiktet (även om hon blir skimmel)
3. Hoppas att hon har ärvt sitt temperament efter mamma/morfar, Pappa verkar ha humör ; )

4. Hennes förfäder har haft bra ryttare, Roffe, Malin & Peter

Så vare sig hon brås på mamma eller pappa kommer det nog att blir bra, fast eftersom jag gillar Cardento några snäpp bättre så hoppas jag att hon blir mest lik sin mamma ; )

Då var det måndag igen, vecka 7 och sportlov för barnen. Vi har inte så mycket planerat i veckan förutom alla vanliga måsten och aktiviteter. Det är lite ridning på schemat i kväll och jag borde putsa alla mina saker så som träns, gjordar och sadlar, det är sådant som får stryka på foten när tiden inte riktigt räcker till men det är såå härligt när det är klart och allt hänger putsat, rent och fint i sadelkammaren.

På fredag ska jag på begravning, en väns pappa har gått bort. Begravningar är ju aldrig roligt att gå på, men oftast är blir de ett fint minne att bevara för nära och kära. Hoppas att solen kommer att skina från en klarblå himmel på fredag.

På lördag ska jag med Ulles barn, Hugo och Edvin, Marion och Calvin på Hockey i Scandinavium. Frölunda möter Örebro, så då hoppas vi på en bra match med många mål.

På söndag är det barnkalas för Alicia och jag ska träna dressyr med Atlanta.

Det börjar klia i fingrarna nu när solen tittar fram, åhhhh vad jag längtar till våren, jag älskar våren. Det är den absolut bästa årstiden. Tänk när man får börja plantera och göra i ordning i växthuset, när alla tulpaner kommer upp i köksträdgården. (i år har jag planterat lökar i pallkragarna för att inte rådjuren ska äta upp dom, vi har ju staket runt)
När man får åka till Millesons och inhandla kryddor, grönsaker och blommor, bara gå runt och titta på allt fint man vill ha. Jag älskar blommor i massor, det ska vara massor av tulpaner, snödroppar, vitsippor och krokus på våren och sedan när sommaren tar över gillar jag syrener, mårbacka pelargoner, japanska körsbärsträd, lavendel, Magnolia i alla olika former och gärna i rosa färger.

I växthuset i år blir det i vanlig ordning gurka, tomater, vindruvor, vi får se om Kiwi plantan har klarat vintern och kanske något nytt. Det var ju ganska kallt förra året så persikoträdet levererade inte, så har vi tur kommer det persikor i år. I köksträdgården blir det romansallad, majs, potatis, morötter och sockerärter och en hel del ”sommarblommor” smultron, hallon och jordgubbar, mums ; )

I dag fyller vår stora prinsessa 5 år, tänk vad tiden går fort.
Hon är en riktigt liten pyssel tjej, kan sitta i timmar och rita klippa, klistra, limma och kreera. Att vara med i stallet är också roligt och ridlektionerna på ridskolan på fredagar, likt simskolan och boll och lek. Frost och prinsessorna Elas och Anna är idoler som står högt i kurs ; )

Grattis Älskade unge, du förgyller varenda dag i våra liv.

Det blev en härlig Alla Hjärtans Dag med familjen. Vi firade Alicia som fyller 5-år med släktkalas, jag var på ridhuset med Atlanta och tränade dressyr för Marita och det gick jättebra ; ) solen sken och av Calvin fick jag en fantastisk present.
Han hade helt själv gjort ett kort till mig:

Hoppas ni alla hade en härlig dag, det behövs mer kärlek i världen även om det inte bara är idag, utan alla dagar ; )

Kram Tess

Jag har en vän, en bästa vän som heter Marion, vi har hållt ihop ett tag nu. Vi träffades genom hästarna för sådär snart 19år sedan, eller ja vi träffades första gången nere i ett stall i Frillesås när jag var 12, men det var några år senare som vi blev vänner på riktigt, det skiljer ju trotts allt sju år på oss. Marion har alltid varit och är en riktigt härlig vän i vått och torrt. För 16 år sedan fick jag ett samtal till jobbet med ett besked som för mig var lite chockartat, det var Marion som ringde och sa – Hej !, vet du vad? jag har fått diagnosen MS. Det som är helt beundransvärt är att sedan den dagen ( jag kommer ihåg den så väl, jag vet precis var jag var och vad jag gjorde) har hon aldrig klagat över sin situation, hon har fått lägga ridstövlarna på hyllan och sitter i dag i rullstol, men inte ens det stoppar henne från att vara helt fantastiskt positiv till allt. Jag beundrar dig Marion, det ska du veta. Hur är det möjligt ?
Vi har ju gjort en hel del tillsammans, det har blivit många, många konserter, middagar med bio, event och hästtävlingar vi umgås på ett helt annat sätt idag än innan du blev sjuk, men det är så härligt att den dumma sjudomen inte stoppar dig från något. Ja, ja någon hemsk vinterdag då det varit snöstorm och isgata, så har du sagt att jag hoppar nog fikan på Kungsmässan, så jag inte slår ihjäl mig, men det är väl sunt att inte vara dumdristig. Hur som, Hästmagasinet Hippson har skrivit ett reportage om Marion där Ulle och jag också är med på ett hörn ; ) läs det här:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/lifestyle/ms-sjuka-marianne-kan-inte-tanka.htm

Ha en skön fredag
// Tess

Då var det torsdag och snart är den slut, fredag i morgon och snart helg igen.
Veckans aktiviteter är i full gång i vanlig ordning. I tisdags var vi på BVC med tjejerna, både Alicia och Selma skulle på årskontroll, vägas mätas osv. men även vaccineras. Det gick jättebra Alicia fick en liten tår i ögat men Selma sa inte ett ljud. I går var jag på hälsosamtal med Calvin hos sjuksyster på skolan. Hon vägde och mätte och kollade synen och sedan pratade hon med Calvin, frågade vad han tyckte om skolan och kompisarna och sedan dök frågan upp – ”Vad gillar du att göra när du är hemma”?

– åhl herregud, tänkte jag nu kommer han att säga att det enda han gillar är att spela tv-spel, inte för att han gör det hela dagarna men han skulle nog vilja. Döm av min förvåning när han svarar:

”Jag älskar att vara ute, leka i stallet och hoppa på höbålarna, leka med katterna, och så gillar jag att trava på Gillian för det kittlar så i magen. sedan tycker jag också om att bygga på min koja”
I bland kan jag undra om han är så smart att han vet att vad som är ”rätt” att svara eftersom han vet att vi är ganska hårda med tiden framför tv och iPad, eller om det faktiskt är så att det är det han tycker är roligast.
Hur som eftermiddagen spenderades i stallet och rida fick han med ; )

Simon har eldat upp det stora rishögen och dessutom varit gullig och ägnat en hel dag åt att göra en grusgång ut mot hagarna, det är ju SÅÅÅÅ lerigt där, det är helt sjukt hästarna och vi med, badar i lera och jag hatar det, jag måste göra något åt det för det kan inte vara hälsosamt.

I går var vi hos frisören närstan hela familjen, Simon tog bilen till frisören och jag barnen och vagnen när han var klar tog han med Selma och vagnen hem och jag stannade med Calvin och Alicia som skulle klippas. – Vilket fantastiskt hår !!! utbrast frisörskan när hon skulle sätta saxen i Calvins lockar, ni kan inte klippa av dessa dom är ju ljuvliga, så så fick det bli, lockarna är kvar ; )

Till helgen är det ridning, simskola, handbollsträning, dressyrträning, Simon ska säkert ut och springa och sedan har vi släktkalas på söndag för Alicia som fyller 5 år på måndag
Imorgon ska jag till tandläkarn, huu årets hemskaste dag… men jag ska nog överleva.

Ha en fin torsdag mina vänner
// Tess

vad det är för dag i dag ? Det är bara att passa på att värka i sig av dom små godingarna.
Ta två när ni ändå är igång, det tänker jag ; )

Två härlig dagar sammanfattats så här: